Recenserarfilm - En blogg om film & serier

Titel: Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2 (2011)
Längd: 130 min
Genre: Action/Äventyr
Skådespelare: Daniel Radcliffe, Rubert Grint, Emma Watson, Alan Rickman, Ralph Fiennes, Evanna Lynch
IMDB-betyg: 8.7/10

Handling:
Harry Potter försöker med hjälp av sina vänner Ron och Hermione hitta de sista horrokruzerna så att de en gång för alla kan förinta den onda trollkarlen Lord Voldemort.

INGEN kan väl ha missat den extremt stora hysterin kring J.K Rowlings bokserie om Harry Potter? De har hur som helst blivigt otroligt kända och även spelats in som långfilm. Det här är den sista delen av den sista filmen, någonsin, om unge Potter med det blixtformade ärret i pannan.
Som huvudrollerna har vi Daniel Radcliffe, Rubert Grint och Emma Watson, som alla har växt upp ihop med Harry Potter. Efter åtta filmer är sagan däremot slut och även fast de inte är speciellt duktiga skådespelare, passar de som handen i handsken till dessa roller.
Ralph Fiennes gör ett otroligt bra jobb som ”den-som-inte-får-nämnas-vid-namn” a.k.a Lord Voldemort.
Som regissör har vi Davis Yats. Han har alltså gjort de fyra sista filmerna i serien. Med på den listan finns även Mike Newell, Chris Columbus och Alfonso Cuarón, vem som har varit den bästa regissören håller jag personligen osagt.
Att filmen redan ligger listad som topp 69 av 250 på IMDb är ganska coolt eftersom den i skrivande stund hade premiär för bara sju dagar sedan.
Det var verkligen inte en seg stund i hela filmen, det var verkligen 130 minuter non-stop spänning och de hade inte slösat en minut åt onödiga scener, vilket är bra (och antagligen ganska nödvändigt).
Den här blev självklart tvunget att upplevas på bio. En rad ifrån mig i salongen satt däremot en man (kille?) på ungefär 25 år som gick dit helt själv. Det syntes tydligt att han var ett inbitet Harry Potter-fan eftersom han klappade händer av glädje då Ron och Hermiones spontanhångel uppstod i mitten av filmen, att han dessutom suckade med ett ”naaaaaw” när någon sa någonting gulligt och skrattade hjärtligt under de lustiga ögonblicken gjorde mig väldigt lycklig eftersom den där killen förmodligen gick igenom sin tonårsperiod med de tjocka Harry Potter-böckerna under armen. Såg framför mig hur han i tidigare ålder vände sig till magins värld på Hogwarts för att fantisera bort från sin vanliga och otroligt tråkiga vardag, att han någon gång har funderat över om han skulle ha varit en Gryffindor, Hufflepuff, RavenClaw eller kanske en Slytherin. Det glädje mig också att den där grabben verkade nöjd med hur historien slutade, på hans läppar var nämligen ett genuint lyckligt leende när eftertexterna rullade och jag tror även att jag kunde se en liten tår i ögonvrån.
Ger den här filmen 4/5