Kronjuvelerna (2011)
Titel: Kronjuvelerna (2011)
Längd: 120 min
Genre: Drama
Skådespelare: Alicia Vikander, Bill Skarsgård, Björn Gustafsson, Alexandra Rapaport, Loa Falkman, Tomas Von Brömssen, Michalis Koutsogiannakis
IMDB-betyg: 6.9/10
Handling:
När Fragancia anhålls för mordförsöket på Richard Persson blir hon tvungen att berätta hela sin livshistoria under polisförhöret, som visar sig bestå av både kärlek och sorg.
Det här hoppas jag blir början av en helt ny generation av svenska filmer!
Filmen är gjord av Ella Lemhagen, som man kanske vet vem det är om man sett ”Patrik 1.5” (2008) och ”Tsatsiki, morsan och polisen” (1999) eftersom det är hon som står bakom kameran.
Huvudrollen spelades av Alicia Vikander, som jag blev mycket positivt överraskad av! Hon kommer att bli stor i framtiden, om jag får bestämma.
Hela Skarsgård-familjen tycker jag är grymma skådespelare, däremot har jag alltid haft problem med den yngsta, Bill Skarsgård. Kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är som stör mig så mycket, men jag tror att det har att göra med hans sätt att prata och i princip hela hans appearance. Däremot skulle jag inte vilja påstå att han var helt värdelös i den här filmen, för det var han inte.
Eftersom jag såg den här rackarn på bio får man på köpet med hela salongens reaktion till olika scener. En speciell sådan var när komikern Björn Gustafsson var med och spelade den homosexuella hockeyspelaren Petterson-Jonsson, även fast det nödvändigtvis inte var roligt tyckte alla (inklusive jag) att allt han gjorde var skitskojigt. Ja, bara att se hans ansikte på filmduken var hysteriskt. För mig, med andra ord, passar Björn Gustafsson bäst som komiker och inte i en seriös dramafilm. En sak att tillägga är att han också biffat upp sina magmuskler rejält, när hände det?
Den uppmärksamma under filmens gång kanske märker att den svenska hiphop-artisten Timbuktu, eller Jason Diakaté som han egentligen heter, har en liten roll.
Mitt sällskap till bion tyckte att den här filmen var ”helt fantastiskt”, riktigt så långt är jag inte beredd att gå. Personligen tyckte jag att den var bra, förmodligen snyggast gjord av de flesta svenska filmerna som någonsin gjorts, men däremot hade jag lite problem med klyschiga repliker emellanåt.
Ännu en gång kan det ha varit mina förväntningar som satte käppar i hjulet, eftersom jag hade inställningen på att det skulle vara en spännande thriller istället för en drama med pyttelite övernaturlig fantasy.
Allt som allt är den absolut värd att se eftersom, som jag skrev ovanför, den är väldigt snyggt gjord och filmningen är oklanderlig.
Ger den en svag 4/5
