Charlie Bartlett (2007)
Titel: Charlie Bartlett (2007)
Längd: 97 min
Genre: Romantik/Drama
Skådespelare: Anton Yelchin, Robert Downey Jr, Kat Denings, Hope Davis, Tyler Hilton
IMDB-betyg: 7.1/10
Handling:
Charlie Bartlett har blivit utslängd från sin privatskola och tvingas därefter gå i ett vanligt High School. Väl på plats märker han att dyra skräddarsydda kavajer inte imponerar på de ”vanliga” eleverna och han får svårt att passa in.
Jag måste förmodligen inte nämna det obviousa. Att huvudrollen naturligtvis blir kär i rektorns dotter, dvs.
Det här är regissören Jon Polls första spelfilm, och på så sätt tycker jag att han gjorde ett bra jobb. Däremot har han mest sysslat som klippare (en s.k. Editor). Några av hans klippar-verk är bl.a. komedifilmerna ”Dinner for Schumucks” (2010) och ”Meet the Parents” (2000).
Som den rika tonåringen Charlie Bartlett spelar, den för mig nästan helt okända, Anton Yelchin (som jag nu har blivit lite småkär i). Honom kan man se i bl.a. ”Terminator Salvation” (2009), ”The Beaver” (2011) och i den aktuella ”Fright Night” (2011). Personligen tycker jag att han är en lysande ung skådespelare som helt klart är underskattad, och förhoppningsvis kommer vi få se mycket av honom i framtiden.
Robert Downey Jr är också med. Honom kan man se i ”Iron Man” (2008). ”Iron Man 2” (2010), "Sherlock Holmes” (2009) och ”Due Date” (2010). Alla nämnda titlar är riktigt, riktigt bra!
Det ironiska, om man kan kalla det så, är att Robert Downey Jr tidigare haft en mycket trasslig bakgrund där både droger, pistoler och fängelse förekommit. Det ”roliga” är att filmen dels kretsar kring Charlie Bartletts medicin-langning, och Robert Downey Jr’s karaktär som rektor/alkolist. Det kan med andra ord inte vara speciellt kul att i princip spela sig själv när man mådde som sämst.
Med på rollistan finns även den oförskämt snygga Kat Dennings som i alla fall jag känner igen från ”Nick & Norah’s Infinite Playlist” (2008) där hon spelar mot Michael Cera.
Jag tycker att filmen hade en härlig 90-tals anda och var faktiskt riktigt bra. Däremot kunde den ibland bli smått deprimerande, syftar då på hela Robert Downey Jr’s-karaktär-goes-crazy-grejen och några andra små incidenter. Förutom det var det ett gäng duktiga och bra skådespelare. Svårt att klaga!
Av mig får den en svag 4/5
