Shark Night (2011)
Titel: Shark Night (2011)
Längd: 91 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Sara Paxton, Dustin Milligan, Christ Carmack, Joel Davud Moore, Katherine McPhee, Donal Logue, Joshua Leonard, Sinqua Walls
IMDB-betyg: 4.0/10
Handling:
När ett gäng ungdomar bestämmer sig för att åka på semester i det soliga Lousianna Gulf, vet de inte vad som gömmer sig i vattnet.
Hur vet man att det är en ny skräck/thiller-film? Ingen av filmens karaktärer har efternamn, om det finns ett ”svart par” så dör de garanterat först, lättklädda tjejer, vältränade killar, de dricker alkohol, och de gör alltid - ALLTID - korkade beslut.
När jag kollar omkring i det stora World Wide Web så slutar det nästan alltid med att jag trycker omkring på IMDb för att kolla in de senaste filmerna. För att veta om en film är sevärd, tittar jag självklart efter vilken regissör och vilka skådespelare den har, men för de som inte har speciellt koll på dessa celebriteter brukar jag tipsa om att kolla efter filmens betyg. Personligen tycker jag det är enklare med 0-5 systemet, men IMDb använder sig av 0-10 för att få fram ett så exakt svar som möjligt. Jag brukar då tipsa om att använda dessa som riktlinjer i filmvalen, har en film ÖVER 5.0 brukar det vara en helt okej film, men ligger den UNDER 0.5 finns risken att man får stå ut med en klassisk ”skitfilm”.
När jag slog på ”Shark Night” valde jag att trotsa betygen och se den ändå. Ett smärre misstag, såhär i efterhand.
Regissören, den översolade David E. Ellis, ligger tidigare bakom den hat-älskade filmen ”Snakes on a Plane” (2006) där Samuel L. Jackson står som huvudrollen. Innan han började med att regissera filmer, sysslade han med att vara en framgångsrik stuntman, bl.a. i den superälskade ”Scarface” (1983).
Ibland förstår jag inte vad filmskaparna tänker när de alltid får karaktärerna till att göra urusla val. Man får så lust att slita av sig håret och skrika ”- Spring inte ner i vattnet med en avbiten och en jävligt blodig arm där det finns massor av hajar!!!”, hade filmens karaktärer lyssnat på mig så skulle ingen någonsin bli dödade. Just saying. En annan sak som jag också kan bli ganska less på i filmer är när ”nörden” tar av sig glasögonen och plötsligt förvandlas till en superhunk?? What’s up with that? Jag trodde att vi hade lärt oss ”den lätta” från Clark Kent och hans alter ego Superman, men tydligen inte.
Skådespelarna gjorde ett horribelt jobb, specialeffekterna var svinkassa, manuset klyschigt och förutsägbart. Den här filmen fick mig att otaliga gånger göra facepalm på mig själv och skratta över allt det dumma, underhållningen var det absolut inget fel på.
Jag ger den 1/5
