Taxi Driver (1976)
Titel: Taxi Driver (1976)
Längd: 113 min
Genre: Thriller/Drama
Skådespelare: De Niro, Jodie Foster, Harvey Keitel, Cybill Shepherd
IMDB-betyg: 8.5/10 Robert
Handling:
Travis Bickle är taxichauffören som driver omkring på vägarna i New York. Han lider av sömnlöshet efter sina år i Vietnamn och spenderar både dagarna och nätterna helt klarvaken, vilket gör honom till en enstöring.
Han blir äcklad över hur förfallet allt har blivit och bestämmer sig för att städa upp, och först genom att rädda den unga tonårsprostituerade Iris bort från de skitiga gatorna.
Ingen kan väl ha missat att den här rullen är fullständigt kultförklarad?
På 70-talet var den här typen av våld i filmer ganska ovanligt, för mig som sitter här 2011 kan jag lugnt påstå att jag sett värre, blodigare och våldsammare filmer genom mina år som filmfantast. Däremot kan jag förstå att det kan ha blivigt ganska mycket för de under 70-talet.
Filmen är skapad av ingen mindre än den Oscarsvinnande Martin Scorsese, som faktiskt också är med i en scen i filmen. Den kändaste han har gjort måste nog vara ”Goodfellas” (1990) där Robert De Niro ännu en gång är med, tillsammans med bl.a. Ray Liotta och Joe Pesci. Han har även gjort de lite nyare filmerna ”The Aviator” (2004), ”The Departed” (2006) och ”Shutter Island” (2010), där en av Martin Scorseses lilla favvounge Leonardo DiCaprio är med i alla!
Den otroligt duktiga huvudrollen spelades av den tvåfaldigt Oscarsvinnande Robert De Niro, som i sina yngre dagar hade sina glory days när Martin Scorseses ”Casino” (1995) och den redan nämna ”Goodfellas” (1990) fick premiär. Han är även känd som Jake La Motta från ”Raging Bull/Tjuren från Bronx” (1980) och från ”The Godfather: Part 2” (1974) där han spelade Vito Corleone. Trots att han var bättre förr är han ändå sylvass i sina roller och en riktig trofé att ha med bland listan av skådespelare. Senast såg jag honom dock mot Bradley Cooper i ”Limitless” (2011).
Jodie Foster däremot, är en kvinna som är hur duktig som helst vare sig hon är 14 år eller 49. Med två Oscars i bagaget är hon bl.a. känd från ”The Silence of the Lambs” (1991), ”Contact” (1997) och ”Panic Room” (2002). Själv såg jag henne senast i ”The Little Girl Who Lives Down the Lane” (1976).
Det roligaste med den här filmen var helt klart att Harvey Keitel spelade en halvsnuskig pimp åt prostituerade, honom såg jag nämligen senast i ”The Piano” (1993) där han var charmtrollet/romantikern himself.
Jag älskade filmens soundtrack, eller rättare sagt det saxofonliknande jazz-stycket som upprepade sig under hela filmens gång. Trots att filmen kunde vara ganska långsam och seg tyckte jag ändå att det bidrog till den rätta känslan!
Den här smutsiga, ärliga och Oscarsnominerade filmen är ett måste att se och får inte missas!
Jag ger den 4/5
