Contagion (2011)
Titel: Contagion (2011)
Längd: 106 min
Genre: Drama
Skådespelare: Matt Damon, Kate Winslet, Laurence Fishburne, Jude Law, Gwyneth Paltrow, Bryan Cranston
IMDB-betyg: 7.0/10
Handling:
En dödlig virusspridning hotar att smitta jordens befolkning, och en grupp internationella läkare tvingas stoppa den otroligt snabbt växande infektionen innan det är för sent.
Vad händer när ett dödligt virus hotar att ödelägga hela jordens befolkning? – Spontant låter kanske handlingen superspännande? Att dessutom sitta i en biosalong fullmatat med okända människor kan också få virus/bacill-tankarna att rusa omkring i skallen. Däremot måste jag tyvärr säga att filmen blev en stor besvikelse.
Regissören är den hyllade Steven Soderbergh som norpade hem en Oscar för filmen ”Traffic” (2000) och som ligger bakom ”Ocean’s Eleven” (2001) där superstjärnorna George Clooney, Brad Pitt och Julia Roberts är med.
Den här filmen är uppbyggt på så vis att man får följa ett gäng olika människor under virussmittan, vilket bidrar till att de har kunnat få med massor av välkända ansikten till ett (om jag får gissa) billigt pris eftersom var och en sammanlagt är med så pass lite. Några av de som stod i centrum var Matt Damon från bl.a. ”The Bourne Identity, Supremacy, Ultimatum” (2002-2007), Kate Winslet från den supersorgliga ”Titanic” (1997), Jude Law som spelade Dr. John Watson i ”Sherlock Holmes” (2009), och Laurence Fishburne som jag absolut älskade som karaktären Morpheus i ”Matrix”-filmerna (1999-2003).
För hypokondrier kan jag tänka att den här filmen verkligen är ens värsta mardröm eftersom den tar upp massor med bacill-fakta som man vanligtvis kanske inte tänker på. Men för mig som i princip skulle kunna slicka på en skosula utan att bli äcklad, så blev jag inte ens lite berörd!
Om jag ska vara ärlig så hade jag nog för stora förväntningar på den här rullen, och stövlarna blev alldeles för stora för att filmen skulle kunna leva upp till mina förhoppningar. Tyvärr. Jag önskar verkligen att jag hade tyckt om den mer, det gör jag verkligen. Personligen har jag lite svårt att relatera/bry mig när det är så pass många ”huvudroller” att det slutar med att man inte riktigt har fått lära känna någon av dem, det sätter ofta käppar i mitt lilla hjul.
Förutom mina överdrivna förväntningar, blev jag också lite arg på att de inte gjorde filmen mer spännande. Jag menar, de hade en bra grundidé och bra skådespelare, om de bara hade vridigt upp spänningen från 2 till ungefär 8 så skulle den kanske fungerat bättre?
Det slutade med att filmen blev smått sömnig och var bara dramatisk de 10 sista och första minuterarna…
Jag ger filmen 3/5
