Lost Highway (1997)


Titel:
Lost Highway (1997)
Längd: 134 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Bill Pullman, Patricia Arquette, Balthazar Getty, Robert Blake, Michael Massee
IMDB-betyg: 7.6/10

Handling:
Efter att Fred och Renee Madison haft en objuden gäst i lägenheten träffar Fred en mycket konstig man på en fest. Därefter blir Fred dömd för mordet på sin fru, väl i fängelset förvandlas han till en ung mekaniker och får börja om på ett nytt liv.

Helt galet konstig film!
Om jag ska vara helt ärlig har jag inte hunnit greppa filmens handling än, och det var hela två dagar sedan jag såg den.
Det hela började när jag av misstag för några veckor sedan fick se ett klipp ur den här filmen, jag höll då på att skita ner mig fullständigt eftersom det finns en karaktär där som är så fruktansvärt läskig. Jag överdriver inte då jag säger att jag, som aldrig blir rädd, har varit skraj sedan dess. Om man vill/vågar kan man googla på ”Lost highway mystery man” för att titta på fanskapet, var däremot beredd på att eventuellt bli ärrad för livet.
Filmen är gjord av David Lynch, som faktiskt blivit Oscarsnominerad hela fyra gånger för bl.a. ”Mulholland Driver” (2001) och ”Blue Velvet” (1986).
Inför en thriller eller skräckfilm brukar det ofta vara populärt att sprida ut hemska rykten kring skådespelarna för att göra filmen mer spännande, t.ex. att konstiga saker händer under filminspelningarna eller att folk dör. Någonting som däremot inte är ett löst rykte är att han som spelar min värsta mardröm aka Mystery Man, var i rättegången efter filmen för att ha mördat sin fru. Läskigt.
Någon som jag tyckte gjorde ett mycket bra jobb är skådespelaren Patricia Arquette, som enligt mig är jätteduktig som att spela konstiga roller. För mig är hon mest känd från ”Stigmata” (1999) och den populära tv-serien ”Medium” (2005-). Hon är även storasyster till ”Scream”-stjärnan David Arquette.
En rolig detalj är att sångaren Marilyn Manson också var med i ”Lost Highway”, men bara under några sekunder.
Jag vet inte riktigt om jag gillar den här filmen eller helt enkelt hatar den. Som jag skrev i börjar har jag inte riktigt förstått handlingen än, eftersom halva filmen kändes som ett virrvarr mestadels av tiden. Däremot tycker jag att den var jävligt obehaglig och hade ett grymt soundtrack som verkligen skapade en otäck stämning.
Jag ger den 3/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0