A Tale of Two Sisters (2003)
Titel: A Tale of Two Sisters (2003)
Längd: 115 min
Genre: Skräck/Thriller/Drama
Skådespelare: Su-jeong Lim, Geun-Young Moon, Jung-ah Yum, Kap-su Kim, Seung-bi Lee
IMDB-betyg: 7.4/10
Handling:
Två systrar återvänder hem till deras far och styvmor efter att ha spenderat tid på ett mentalsjukhus. Väl hemma får de svårt att komma överrens med den stränga styvmodern, och skrämmande saker händer om kvällarna.
Under min skräckhelg på Allhelgona blev den här nummer åtta på filmlistan!
Trots en sen lördagskväll med otroligt mycket film på menyn, kan man väl aldrig säga nej till en japansk skräckfilm?
Just den här filmen är skapad och skriven av Jee-woon Kim som verkligen har provat på en hel del olika genrer när det kommer till film - både skräck, thriller, komedi, äventyr och drama har han testat på.
Skådespelarna är för mig, och säkert 90% av resterande svenskar, helt okända. Dels ser jag vanligtvis inte särskilt mycket japanskt, och dels är alla av det kvinnliga könet så jäkla lika varandra att det ibland blir lite svårt att hålla koll på vem som är vem.
De senaste japanska filmerna jag har sett är ”Audition” (1999) och ”Norwegian Wood” (2010), där det läskiga i den förstnämnda filmen kom som en käftsmäll under den sista kvarten av filmen. Just ”A Tale of Two Sisters” har paketerat små skräckportioner lite varstans under filmens gång, vilket är den mest vanliga vägen att gå.
När det väl händer att jag faktiskt ser japanska skräckisar så brukar jag nästan alltid bli överdrivet rädd och hoppig. Anledningen till det är att när jag för tusen år sedan såg ”Ringu” –The Ring (1998) så blev hela min barndom ärrad för livet, eller i alla fall till dess att jag blev lite äldre. Mitt undermedvetna tror alltså att japanska skräckfilmer är så pass läskiga att hela jag ska hamna i chocktillstånd/koma av rädsla… vilket aldrig händer naturligtvis.
Någonting som jag anser är chocktillstånd-läskigt är skelett och förvridna kroppar/ansikten, just det sistnämnda brukar nästan alltid vara den viktigaste kryddan i japanska skräckfilmer, vilket gör att min lillhjärna spinner på högvarv när det vankas japanskt skräck.
Precis som jag nämnde när jag skrev ”[Rec]” (2007) så är det absolut bästa amerikaner vet är att göra remakes av filmer. Just den här filmen fanns som inspiration när regissörbröderna Charles och Thomas Guard skapade ”The Uninvited” (2009). Personligen känner jag att det japanska originalet är snäppet läskigare, men däremot är den amerikanske versionen enklare och lättare att förstå.
Jag ger filmen 4/5
