Jane Eyre (2011)
Titel: Jane Eyre (2011)
Längd: 120 min
Genre: Drama
Skådespelare: Mia Wasikowska, Michael Fassbender, Jamie Bell, Sally Hawkins, Judi Dench, Imogen Poots
IMDB-betyg: 7.5/10
Handling:
Den unga Jane Eyre har hela sitt liv bott hos sin moster och hennes familj, där hon blivit allt annat än älskad. Efter en hård utbildning får hon jobb som privatlärare på Thornfield Hall där hon både arbetar och bor i Mr. Rochesters ståtliga residens. Trots deras olika statusskillnader uppstår det ändå en stark dragning mellan Mr. Rochester och Jane.
Ingen kan väl ha missat vem Charlotte Brontë är?? Fick man inte lära sig den vikiga undervisningen i skolan, kan jag berätta att hon är en författare som levde under 1800-talet och som bl.a. har skrivit boken som den här filmen bygger på.
Regissören är Cary Fukunaga, en kille som jag aldrig har hört talas om innan och som än så länge är ganska ”ny” i filmbranschen.
Huvudrollen Jane Eyre spelas av den otroligt begåvade Mia Wasikowska (uttalas ”vash-i-kov-ska”), som jag tycker är lite lik den unga skådespelerskan Saoirse Ronan från bl.a. ”Hanna” (2011). Sedan hennes breakthrough i filmerna ”Alice in Wonderland” (2010) och ”The Kids Are All Right” (2010) är hon just nu sjukt het på röda mattan och är väldigt åtråvärd för filmskapare världen över. Hon är inte en typisk ”snygging”, utan har ett väldigt naturligt och nästan lite barnsligt utseende som gör henne tillgänglig för spännande roller - om hon passar på att smida medans järnet är varmt d.v.s.
En av de manliga huvudrollerna spelas av den tyska snyggingen Michael Fassbender, som man kan se i mini-serien ”Band of Brothers” (2001) och som Magneto i ”X-Men: First Class” (2011), men som dessutom är aktuell i drama/thrillern ”A Dangerous Method” där både Keira Knightley och Viggo Mortensen har varsin roll. Personligen är jag superpepp tills filmen har premiär eftersom den verkar g-r-y-m! Han gjorde för övrigt ett utomordentligt bra jobb som den mystiske Mr. Rochester.
Med på rollistan fanns dessutom Jamie Bell, en kille som jag förutspår med all säkerhet kommer bli svinpoppis när Steven Spielbergs ”The Adventures of Tintin” (2011) har premiär, där han spelar just Tintin.
Det som är lite kul är att historien om Jane Eyre är väldigt lik Charlotte Brontës eget liv på många sätt: Föräldralös, bodde hos sin släkting och jobbat som lärare. Coincidence? I think not!
Tror nog att det här var ett av de mest ultimata biobesöken jag någonsin varit på! Varför? Vi var ungefär 10 personer utspridda lite varstans i salongen, och på något oförklarligt sätt fick jag en otroligt stark gemenskap-känsla till dessa, helt främmande, människorna. Visserligen brukar jag nästan alltid få det, men just den här gången var känslan superstark. Att vi alla dessutom var utomordentliga biobesökare på det viset att vi varken pratade högt, störde andra, skrattade på de rätta ställena, inte rusade upp så fort lamporna tändes, och dessutom grät en skvätt på exakt samma ställe, gjorde oss ännu tajtare. Förmodligen var det bara jag som fick den här lilla uppenbarelsen, men den gjorde i alla fall mitt biobesök liiiite bättre än vanligt. Att det också satt en tjej helt ensam längst fram som såg sådär härligt klassiskt Charlotte Brontë-fanig ut, värmde dessutom mitt hjärta lite extra!
Hur som helst så har jag hört många som klagar på att personkemin mellan huvudrollsskådespelarna saknades, personligen märkte jag ingenting av det, utan tyckte att de hade en laddad spänning mellan sig, på ett känslofullt sätt naturligtvis.
Den här filmen är verkligen en upplevelse både för ögon och öron, eftersom de är i väldigt vackra miljöer och kostymer, dessutom använder de ett jättehärligt språkbruk.
Är man sugen på en svinromantisk film, som påminner lite om ”Pride and Prejdice” (2005), då rekommenderar jag den här!
Av mig får den absolut 4/5
