Perfume: The Story of a Murderer (2006)
Titel: Perfume: The Story of a Murderer (2006)
Längd: 147 min
Genre: Drama
Skådespelare: Ben Whishaw, Dustin Hoffman, Alan Rickman, Rachel Hurd-Wood, Karoline Herfurth, John Hurt
IMDB-betyg: 7.5/10
Handling:
Året är 1700 i dåtidens Paris. Jean-Baptiste Grenouille är född med ett omänskligt starkt luktsinne. När han får praktik hos en parfymör blir han besatt av att skapa världens bästa parfym som världen någonsin har skådat. Han upptäcker däremot att för att skapa den bästa doften, finns ingenting ljuvligare än unga kvinnors aromer.
Ända sedan jag för första gången såg den här filmen för flera år sedan, blev den genast en av mina favoriter! Just nu kan jag nästan gå så längt att säga att den faktiskt är min favoritfilm!
Filmen är baserad på en bok av Patrick Süskind, men regissören är en man vars namn är Tom Tykwer. Personligen har jag inte sett någonting annat med honom, men han ligger bl.a. bakom ”Heaven” (2002) och ”Run Lola Run” (1998).
Det makalösa jobbet som huvudrollen Jean-Baptiste står den relativt okända skådespelaren Ben Whishaw bakom. Trots att han som sagt är ganska okänd, gör han ändå ett otroligt arbete i den här filmen. Hans karaktär har dessutom kommit att ha blivit en av mina favoritkaraktärer genom tiderna!!
Skådespelaren som spelar parfymören Giuseppe Baldini görs av Dustin Hoffman. Trots att jag är vääääl medveten om vem han är, så kände jag ta mig tusan inte igen honom förens eftertexterna började rulla. Han har dessutom vunnit två Oscar i ”Kramer vs. Kramer” (1979) och ”Rain Man” (1988).
Med på rollistan finns dessutom Alan ”Snape” Rickman, onekligen mest känd från ”Harry Potter” bl.a. ”Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2” (2011).
Att manuset till den här filmen är otroligt bra och spännande är det inget snack om. Förutom Tom Tykwer som fick regissör-jobbet så fanns det innan en hel del duktiga och välkända filmskapare som också ville lägga vantarna på historien, bl.a. Tim Burton, Martin Scorsese och Stanley Kubrick.
Personligen har jag alltid haft ett ”stort intresse” för dofter och har i allmänhet ett väldigt bra luktsinne, och i filmen har de verkligen lyckats förmedla till åskådaren hur allt doftar i filmen, inte via ord utan istället i musik och miljö.
Filmen är helt enkelt fullständigt genialisk och tar upp besatthet i ett otroligt sorgligt och vackert sken.
Måste dessutom avsluta med en rolig (men ack så sann) kommentar jag läste om filmen: ”…Huvudpersonen är så fucked up insane så det blir sexigt!”
Jag ger den 5/5, utan att tveka
