Lejonkungen 3D (1994/2012)
Titel: Lejonkungen 3D (1994/2012)
Längd: 89 min
Genre: Tecknat/Familj
Skådespelare (Svenska röster): Johan Halldén, Frank Ådahl, Rikard Wolff, John Schinkler, Kayo Shekoni, Mariam Wallentin, Peter Rangmar, Jan Rippe
IMDB-betyg: 8.3/10
Handling:
Den lilla lejonungen Simba bor tillsammans med sin mamma och pappa, som är kungen över savannen. Hans onda farbror Scar smider planer på att ta över lejonriket och göra sig själv till kung, med alla möjliga medel.
Eftersom jag älskar att gå på bio, kan jag ibland bli lite ledsen över att jag missat så fruktansvärt många klassiker i mina dagar. Helst då jag var yngre och vi inte hade biografer på ungefär 8 mils radie. På den listan har ”Lejonkungen” legat på hur länge som helst. Därför känns det som en ny chans nu när Disney väljer att återvisa några av deras populäraste filmer på bio, men denna gång i 3D.
Regissörerna är Roger Allers och Rob Minkoff, som med den här filmen hade sitt första och enda samarbete när det kommer till regissör-delen. Den förstnämnda ligger dessutom bakom en del av manuset till klassikerna ”Aladdin” (1992) och ”Oliver & gänget” (1988).
I slutet av mars förra året såg jag uppföljaren ”Lejonkungen 2 – Simbas skatt” (1998) som handlar om Simbas dotter Kiara. Uppföljare brukar i regel inte vara någon succé, snarare ett blekt minne av originalet. Men just den håller faktiskt måttet!
Om vi återgår till ”Lejonkungen”, kan jag berätta att en väldigt stor del till att filmen blev en sån framgång är för att musiken av Hans Zimmer och låten ”Can You Feel The Love Tonight” av Elton John och Tim Race, är ett mästervärk som de även vann en Oscar för.
Just ”Lejonkungen” skulle jag nästan påstå är den mest älskade av Disneys filmer. Jag kan ärligt talat inte hitta ett endaste litet fel med den här underbara klassikern. Animeringen är färgstark, musiken är fullkomligt fantastisk, berättelsen är fenomenal och karaktärerna är helt lysande.
Jag hatar 3D egentligen, tycker att man känner sig instängd och att man tappar bio-känslan fullständigt. Dessutom tycker jag att det är svårt för ögonen att fokusera och i samband med det missar man små detaljer. MEN, 3D eller ej, ”Lejonkungen” är ändå en mästerlig film och jag är stolt över att jag äntligen fått uppleva den på bio!
Utan tvekan, 5/5
