A Very Harold & Kumar 3D Christmas (2011)
Titel: A Very Harold & Kumar 3D Christmas (2011)
Längd: 90 min
Genre: Komedi
Skådespelare: Kal Penn, John Cho, Neil Patrick Harris, Paula Garcés, Danny Trejo
IMDB-betyg: 6.7/10
Handling:
Efter alla dessa år som oskiljaktiga vänner har Harold och Kumar växt upp och skaffat sig två helt skilda liv. Harold är gift, bor i en flott villa och har ett välbetalt jobb, medans Kumar just blivit dumpad och sitter ensam i sin smutsiga lägenhet. Av en händelse råkar deras stigar mötas igen och de råkar av misstag bränna ner Harolds svärfars älskade julgran, vilket de så fort som möjligt måste ersätta innan han upptäcker något.
Harold och Kumar är alltså tillbaka! Efter att ha varit med om allt från galna biljakter till enhörningar i ”Harold & Kumar Go to White Castle” (2004) och ”Harold & Kumar Escape from Guantanamo Bay” (2008), har grabbarna nu kommit till det stadium i livet där en av dem slutat röka ”maja”, skaffat ett respektabelt jobb och en av dem fullständigt sunkat ner sig själv.
Trots att jag inte blev sådär överförtjust i filmen, tycker jag ändå att den unga regissören Todd Strauss-Schulson ändå gjorde ett helt okej jobb – om man tänker på att det här faktiskt var hans första långfilm av en rad olika tv-filmer.
Precis som i de tidigare filmerna gjordes huvudrollerna naturligtvis av Kal Penn, John Cho, och även Neil Patrick Harris som som vanligt var med på ett litet hörn. En av de absolut roligaste ögonblicken i filmen tycker jag nästan var när de skämtade om att Neil Patrick Harris (som är med i ”How I Met Your Mother” (2005-) och som tidigare under året kom ut ur garderoben som homosexuel) skämtade om att han bara spred gay-ryktet för att få fler tjej. Sånt gillar jag. Att man kan man ta allt med en nypa salt och skoja om sig själv. Att hans fake-fästman i filmen dessutom är hans riktiga gjorde det bara roligare.
3D.3D.3D….Vad ska jag göra med dig?? Ty min arma själ hatar dig, men jag vill inte vara en ”sådan” människa som avskyr en film enbart för att den är i 3D. Dilemma! En av anledningarna till att jag inte är särskilt förtjust i den lilla siffra/bokstavskombination i slutet av filmtiteln är för att de oftast har en tendens att överdriva effekterna. Liksom lägger superonödiga scene/händelser ENBART för att de tänker ”- Det här kommer se riktigt, ritkigt, riktigt bra ut i 3D”, men vad de inte verkar haja är att det helt enkelt blir alldeles too much och slutar upp med att bli ett oseriöst bla-ha. Kunde inte ens räkna de otaliga gånger jag under filmens gång gjorde en klassiska face-palm och ville hålla för ögonen för att slippa se det pinsamma som föregick på skärmen. Konfetti, ägg, haschpipor och sirap är bara några av de många saker som ”flög genom rutan”.
Trots att filmen ändå var i samma anda som de två tidigare, kände jag inte samma engagemang och glädje. Var det så att man helt enkelt har tröttnat på the great adventures of Harold och Kumar, eller om det bara var så att 3D störde alldeles för mycket? Jag har ingen aning. Vet i alla fall att de två första var bättre, men att den ändå fungerar bra som en lättsam se-innan-man-somnar-komedi. Om man dessutom ska tro Neil Patrick Harris när han charmigt blinkar in i kameran och säger ”- See you in the fourth one”, har jag ingen aning om.
Av mig får filmen en stark 2/5
