Don’t Be Afraid of the Dark (2010)
Titel: Don’t Be Afraid of the Dark (2010)
Längd: 99 min
Genre: Thriller/Skräck
Skådespelare: Bailee Madison, Katie Holmes, Guy Pearce, Julia Blake
IMDB-betyg: 5.8/10
Handling:
Den lilla flickan Sally flyttar in i ett nytt hus tillsammans med sin pappa och hans nya flickvän. Efter att ha hittat en sedan länge undangömd källare, börjar Sally höra röster och se konstiga varelser i mörkret.
Det är just vid sådan här tillfällen jag är extra glad att jag inte är en 8-årig-Jessica, har barn, eller är ansvarig för den här filmen…. Barn hamnar nämligen alltid i trubbel, och filmen sög. Kort och gott!
Filmen är skapad av Troy Nixey, vilket gjorde sin debut inom långfilmer när den här kom ut. Tidigare har han hållit på med kortfilmen ”Latchkey’s Lament” (2007), som han jobbade med i 5 år och finansierade själv.
Som manusförfattare har vi Guillermo del Toro och Matthew Robbins, där den förstnämnda har en ”thing” för småtroll och konstiga varelser eftersom han både regisserat och skrivit den flerfaldigt Oscarsvinnande ”Pan’s Labyrinth” (2006).
Filmens original heter ”Don’t Be Afraid of the Dark” (1973), men istället för att Sally är 8-bast så är hon i den där versionen en fullvuxen och nygift kvinna som tillsammans med hennes man tar över ett familjehus. Eftersom jag faktiskt inte har sett den äldre versionen så har jag inte speciellt mycket att uttala mig om när det kommer till jämföringar.
Rollen som den lilla flickan Sally spelades av den förtjusande Bailee Madison. Trots att hon bara är 12 år (och är världens sötaste unge) lyckas hon verkligen leverera. Senast såg jag henne som Adam Sandlers låtsasbarn i den romantiska komedin ”Just Go With it” (2011).
Med på rollistan har vi dessutom den vanligtvis grymma Guy Pearce som jag senast såg i den konstiga ”In Her Skin” (2009), men han är nog mest hyllad för sina prestationer i filmen ”Momento” (2000) och den aktuella mini-serien ”Mildred Pierce” (2011) där han spelar mot Kate Winslet. I den här filmen kan också se den vanligtvis dryga Katie Holmes som man kan känna igen som Joey i tv-serien ”Dawsons’s Creek” (1998-2003), men själv såg jag henne senast i ”The Romantics” (2010) och som Rachel i ”Batman Begins” (2005).
Det enda som faktiskt var bra i den här filmen var skådespelarna och den relativt snygga filmningen, men annars var allt annat riktigt dåligt. För mig personligen är det ett stort no-no i skräckfilmen då de visar spökerna, helst i den här filmen då ”spökerna” bestod av ett gäng dataanimerade svartalfer som inte kunde vara nära ljus. Typ. Måste faktiskt erkänna att det var lite läskigt i början av filmen innan man visste vad det var för små varelser som ville åt henne, när man bara hörde det otäcka väsendet till röster. Men som sagt, så fort de visade att monstrerna såg ut som små gråa råttor, försvann de läbbiga, och man återgick till att under hela filmen förbaskas över varför i hela friden Guy Pearce gick med på att vara med i någonting så dåligt.
Tips till alla föräldrar vars onda små varelser vill döda barnen: lämna för gud skull inte ungen ensam i mörkret var tredje sekund, OCH lita alltid på ynglet när hon/han säger att det finns svartalfer i källaren…
Jag ger filmen en svag 2/5 – den räddades dock lite av skådespelarna
