The Mist (2007)
Titel: The Mist (2007)
Längd: 126 min
Genre: Skräck/Sci-Fi
Skådespelare: Thomas Jane, Laurie Holden, Marcia Gay Harden, Toby Jones, Andre Braugher, Jeffrey DeMunn, William Sadler, Nathan Gamble, Sam Witwer
IMDB-betyg: 7.3/10
Handling:
När en konstig dimma sakta men säkert börjar lägga sig över den lilla byn, tvingas David Drayton och hans 5-åriga son Billy att stänga in sig i en stor mataffär tillsammans med några andra bybor.
Den här filmen är verkligen ett bra exempel på hur långt rädsla kan driva oss. När man isolerar ett gäng människor är det alltid en eller flera personer som tar på sig rollen som alfahanne, som sedan leder resterande personer likt en fåraherde. Ett annat ord är: Grupptryck. Tar som ett ”verkligt” exempel dokumentären ”Det mänskliga experimentet” (2007) där man verkligen får uppleva hur helt vanliga människor kan bete sig i extrema situationer.
Den här filmens berättelse är tagen ur en av författaren Stephen Kings böcker med samma namn, ”Dimman” som är den svenska titeln, och kom ut för drygt tjugofem år sedan. Den karln’ verkligen skiter ur sig skräckromaner, själv läste jag senast hans populära ”Varsel” som blev filmatiserad ”The Shining” (1980), men utöver den har jag även ett tjugotal av hans skapelser i bokhyllan.
Själv är jag inte den enda som uppskattar hans twisted mind, regissören och manusförfattaren Frank Darabont har nämligen arbetat med hans böcker två gånger tidigare i ”The Green Mile” (1999) och den grymma ”The Shawshank Redemption” (1994), och utöver det står han även som skapare bakom zombieserien ”The Walking Dead” (2010-).
Huvudrollen, den ganska snygga Thomas Jane, har tidigare varit med i hajfilmen ”Deep Blue Sea” (1999) och blivit trefaldigt Golden Globe-nominerad för hans prestationer i tv-serien ”Hung” (2009-2011).
Med på rollistan har vi även hon som spelade Jesusfanatikern Marcia Gay Harden från bl.a. ”Meet Joe Black” (1998), den redan nämnda serien ”The Walking Dead”-stjärnan Laurie Holden, och den korta Toby Jones från årets succé ”Tinker Tailor Soldier Spy” (2011).
Trots att Stephen King maskerade problemet med hjälp av några klassiska ”utomjordingar”, känns det som att han mellan raderna beskriver hur långt politiken och religionen kan gå i extrema situationer. Hur de svaga genast anknyter sig till diverse ledarna och hur de anpassar sig efter deras uppmaningar, något som de förmodligen inte skulle gjort annars.
Det mest attraktiva monstret är väl kanske inte en tjock dimma med massa konstiga djur i, egentligen? Men om man bortser från just den lilla detaljen, olika dimensioner wtf (??), och att det ibland kunde bli en aningen trögflytande – tycker jag ändå att den extremt passande slutmusiken, de olika karaktärerna, den djupa undermeningen, och det dramatiska slutet verkligen grep tar i mig.
Jag ger filmen 4/5
