Mr. Popper’s Penguins (2011)
Titel: Mr. Popper’s Penguins (2011)
Längd: 94 min
Genre: Komedi/Familj
Skådespelare: Jim Carrey, Carla Gugino, Ophelia Lovibond, Madeline Carroll, Clark Gregg, Jeffrey Tambor, Maxwell Perry Cotton, Angela Lansbury
IMDB-betyg: 5.9/10
Handling:
Karriärsfanatikern Tom Popper lever ett hektiskt liv i New York och har sedan länge tappat tron på sig själv och familjesammanhöringen. När han en dag får en oväntad frysbox hemskickad, full med pingviner, börjar hans tillvaro få en helt annan vändning.
Under kvällens gång hade jag och en kompis matat av några av de Oscarsnominerade filmer som skulle få pris söndagen för någon vecka sedan. Mellan uberseriösa drama-filmer bestämde vi oss därför att ta en liten paus iklädd den här lättsamma familjefilmen.
Bara namnet och handlingen vittnar om att filmen kanske inte skulle bli sådär suuuuperbra, men regissören Mark Waters har tidigare stått bakom skaparna till några riktigt mysiga och lättsamma filmer, bl.a. ”Just Like Heaven” (2005), ”Freaky Friday” (2003) och ”Mean Girls” (2004), vilket gjorde att den här filmen kunde gå i princip hur som helst.
Huvudrollen Jim Carrey har jag en väldigt märklig crush på. Trots att han är gammal nog att vara min fader, så är det ändå någonting över honom som osar ”Hej, jag är attraktiv”. Han är även en sådan där människa som känns som en jävligt hygglig prick privat, och inte bara framför kameran. Jim Carrey är vi ju alla vana att se som hälften galen och hälften superpajig, vilket var hans agenda även i den här filmen. Själv såg jag honom senast i den fina ”I Love You Phillip Morris” (2009) och thrillern (där han faktiskt INTE var en lustigkurre) ”The Number 23” (2007), men man kan även se honom i de grymma ”Ace Ventura: Pet Detective” (1994) och ”The Truman Show” (1998).
Filmen, som egentligen är baserad på en barnbok av författarna Richard och Florence Atwater, och som kom ut för ungefär 74 år sedan, handlar om ungefär desamma (gemensam nämnare: Pingviner) men Mr. Popper lär istället upp de små liven och sätter ihop en cirkusshow. Typ.
Det enda som egentligen är riktigt roligt i filmen är i slutet av eftertexterna då meningen ”No penguins was harmed in the making of this film. Jim Carrey, on the other hand, was bitten mercilessly. But he had it coming.”. Annars kan jag tycka filmen känns väldigt familje-vänlig och passar en regnig söndag när man inte orkar med någonting annat än en lättsam filmrulle.
Jag ger filmen 2/5
