Orphan (2009)
Titel: Orphan (2009)
Längd: 123 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Isabelle Fuhrman, Vera Farmiga, Peter Sarsgaard, Jimmy Bennett, Aryana Engineer, CCG Pounder, Margo Martindale
IMDB-betyg: 7.1/10
Handling:
När Kate får missfall, bestämmer sig hon och hennes man John för att adoptera den 9-åriga flickan Esther. Till en början verkar hon som en perfekt och väluppfostrad dotter, men det visar sig snart att hon har mörka hemligheter.
Filmer i allmänhet är kanske inte någonting man ser om flera gånger, om inte den är väldigt bra såklart. Just den här har jag kanske sett ett 10-tal gånger sedan den först kom ut 2009, och den har kommit att blivit en av mina favoritthrillers.
Filmen är skapad av Jaume Collet-Serra som i sina år bl.a. står bakom kameran i ”Unknown” (2011) där Liam Neeson spelar huvudrollen, och skräckisen ”House of Wax” (2005) som faktiskt har fått oförtjänt mycket skit i sina dagar.
Rollen som mamman Kate spelas av den otroligt duktiga Vera Farmiga som är en av mina absoluta favoritskådisar, helt klart underskattad! De senaste filmerna som jag har sett med henne är ”The Boy in the Striped Pyjamas” (2008), actionfyllda ”Source Code” (2011) och ”Henry’s Crime” (2010), hon blev också Oscarsnominerad för sin insats i ”Up in the Air” (2009) mot George Clooney.
Peter Sarsgaard spelade Vera Farmigas make John som jag senast såg i ”The Man in the Iron Mask” (1998). Peter Sarsgaard kopplar jag av någon konstig anledning ihop med ondska – det kanske beror på att han faktiskt ser jäkligt ond ut i vissa vinklar, och att han även brukar spela lite småtaskiga roller?
Som den lömska lilla ungen Esther spelar den otroligt begåvade flickan Isabelle Fuhrman, som med all säkerhet kommer lyckas väldigt bra i livet om hon spelar sina kort rätt.
Med på rollistan finns också den talangfulla killen Jimmy Bennett som jag faktiskt inte hatar (som de flesta andra barnskådespelare) sedan jag såg tv-serien ”No Ordinary Family” (2010-2011) där han spelar sonen J.J.
Det jag älskar med den här filmen är att det ligger mycket historia och pyser under själva handlingen; Kates alkoholproblem, Johns otrohet, förlorad karriär, familjeterapi och dotterns hörselskada, är bara några av de många ”verklighetstrogna” bekymmer familjen går och dras med. Vanligtvis brukar skräck/thiller-filmer bara vara det man ser, - What you see is what you get, men i just det här fallet finns ett djup i historien som jag verkligen känner för och blir tilltalad av.
Förutom den redan nämnda historien, är ju jag en sådan människa som verkligen går igång på twister, just därför kan man ingenting annat än att älska den här filmen!
Jag ger den 4/5
