The Beaver (2011)
Titel: The Beaver (2011)
Längd: 91 min
Genre: Drama
Skådespelare: Mel Gibson, Jodie Foster, Anton Yelchin, Jennifer Lawrence
IMDB-betyg: 6.9/10
Handling:
Walter Black är en mycket deprimerad man. När han mår som sämst och tänker ta sitt liv hittar han en buktalardocka föreställande en bäver som hjälper honom att gå vidare och att kommunicera. Familjen och kollegorna får svårt att acceptera Walters nya ”jag”, och det leder till problem när bävern sedan tar över fullständigt.
Jag vill börja med att säga att den här filmen är fullkomligt bisarr och konstig på alla sätt och vis. Ändå tycker jag att den är värd att se eftersom, i alla fall jag, aldrig tidigare sett någonting liknande!
Filmens regissör, som också har en roll i filmen, är tvåfaldigt Oscarsvinnande Jodie Foster. Hon är som de flesta säkert redan känner till, mest känd för sina skådespelartalanger, bl.a. i ”Panic Room” (2002), ”The Little Girl Who Lives Down the Lane” (1976), ”Taxi Driver” (1976), ”The Silence of the Lambs” (1991) och ”Contact” (1997). Att regissera är med andra ord ganska nytt för henne, men hon klarade det alldeles utmärkt!
Bäverns hand upp i röven (alltså buktalaren) spelas av den Oscarsvinnande Mel Gibson, mest känd från filmen ”Braveheart” (1995) där han säger den kända frasen ”…they may take our lives, but they'll never take…OUR FREEDOM!!!!”. Mel Gibson kan man också se i ”What Woman Want” (2000) och tillsammans med Joaquin Phoenix i ”Signs” (2002).
Med på rollistan har vi även min nya favorit, Anton Yelchin, en ung skådespelare som jag rekommenderar att man håller ett extra getöga på i framtiden. Honom såg jag senast i ”Charlie Bartlett” (2007), men man kan också se honom i den bioaktuella ”Fright Night” (2011).
I årets Oscarsgala blev skådespelerskan Jennifer Lawrence helt galet populär, då främst för hennes grymma jobb i dramat ”Winter`s Bone” (2010), men nu också för ”X-Men: First Class” (2011) där hon spelade den blåa Mystique.
Filmen är ett klassiskt drama, där det bara bullrar av undantryckta känslor och tankar bakom karaktärerna. Som jag nämnde i början är den väldigt annorlunda, och första halvan av filmen har jag seriösa svårigheter att ta på allvar, men ändå tycker jag att filmen är bra och sevärd! En sak som faktiskt är lite pinsam att erkänna är att jag ibland fick fruktansvärda obehagskänslor över Bävern, hur konstigt det än må låta. En udda twist på slutet, som för min del inte var helt överraskande, gjorde filmen ännu mer jävligt bisarr och det gjorde den även till en till orsak att se filmen.
Av mig får den en stabil 4/5
