50/50 (2011)
Titel: 50/50 (2011)
Längd: 100 min
Genre: Drama/Komedi
Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Seth Rogen, Anna Kendrick, Bryce Dallas Howard
IMDB-betyg: 8.0/10
Handling:
Den 27 åriga Adam får i ett enkelt rutinbesök hos läkaren reda på att han har en allvarlig form av ryggmärgscancer, som ger honom 50% chans att överleva.
Är det bara jag som aldrig tidigare hört genre-uttrycket ”Dramedi”??? Jag som ska föreställa att vara en filmmänniska och allt. Det är i alla fall en film som både är en drama och en komedi, dramedi, genialiskt!
Regissören bakom den här filmen är Jonathan Levine, som tidigare gjort dramedin ”The Wackness” (2008) och thrillern ”All the Boys Love Mandy Lane” (2006), MEN som också snart är aktuell med filmen ”Warm Bodies” (2012) som i princip är en Bella/Edward-grej fast med zombies…hilarious!
Jag pratar ofta om unga skådespelare som just nu är on top of their game och som i princip kan gå hur långt som helst. En av dem som står väldigt högt upp på den listan är min man-crush Joseph Gordon-Levitt som är helt fantastiskt, han liknar dessutom min döda favorit Heath Ledger. Senast såg jag honom som punkare i ”Hesher” (2010), men senare i år kommer han synas i Chrisopher Nolans ”The Dark Knight Rises” (2012) som i min spåkula ser ut att bli awesome!
Som kompisen med stort K, spelade Seth Rogen från bl.a. ”Knocked Up” (2007) och ”The Green Hornet” (2011). Grejen med honom är att han alltid gör samma, samma, samma sak – den där småmulliga, orakade, skrattande, stoner dude:en, and I like it. Jag skulle så himla gärna vilja vara vän med honom, fatta att ringa honom och bah: ”- wazzup big S! Whats you doing? Wanna hang out and smoke some weeeeeed?”. Hade jag fått en valfri önskan så skulle det nog vara det, förutom att vara svart och hela fred-på-jorden-grejen såklart.
Med på rollistan fanns också den sockersöta Anna Kendrick från ”Up in the Air” (2009), och Bryce Dallas Howard som jag senast såg på bio i ”The Help” (2011) och som blind i ”The Village” (2004).
Jag fick en känsla innan jag slog på filmen att ”- Här kommer det skämtas om cancer i 100 min”, men jag tycker att de lyckades göra en lysande balansgång mellan komedi och drama, det komiska och de lite tyngre. En blandning som visade sig bli alldeles perfekt! Hade jag suttit alldeles själv och kollat så kan jag lova att jag inte skulle kunna hålla små-tårarna borta.
Jag ger den en stark 4/5
