Recenserarfilm - En blogg om film & serier

Titel: How Do You Know (2010)
Längd: 121 min
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Reese WItherspoon, Paul Rudd, Owen Wilson, Jack Nicholson, Kathryn Hahn
IMDB-betyg: 5.3/10

Handling:
Efter att den duktiga softball-spelaren Lisa (Reese Witherspoon) blivigt kickad från laget bestämmer hon sig för att omvärdera sitt liv och istället ge mer fokus åt sitt kärleksliv. Hon slits dock mellan sina känslor till baseboll-spelaren Matty (Owen Wilson) och den nydumpade George (Paul Rudd).

Inför den här typen av romantiska komedier är det fullständigt förbjudet att ha några större förväntningar, även fast rollistan kan tyckas se bra ut!
Mannen som både har regisserat och skrivit manus heter James L.Brooks, som många kanske känner igen som en av utvecklarna till den sjukt populära tv-serien om en gul familj, nämligen ”The Simpsons” (1989-). Han har även vunnit hela tre Oscar och gjort bl.a. ” As Good As It Gets” (1997).
Rollistan ser som sagt sjukt imponerande ut, där Reese Witherspoon – som bara ser yngre ut för var dag som går – spelar den kvinnliga huvudrollen. Hon har bl.a. vunnit en Oscar för sitt framförande i den grymma ”Walk the Line” (2005) där hon sjöng med den snygga Joaquin Phoenix. Hon har även spelat huvudrollen i ”Legally Blonde” (2001) och är med i den nya ”Water for Elephants” (2011).
Som den manliga huvudrollen har vi både Owen Wilson och min personliga favorit Paul Rudd, som bl.a. varit med i ”Wedding Crashers” (2005) och ”I Love You, Man” (2009).
Sedan har vi också dragplåstret, Jack Nicholson, den trefaldigt Oscarsvinnande skådespelaren som bl.a. varit med i ”The Shining” (1980) och ”Gökpoet” (1975), men som i denna film gjorde ett sjukt halvdant jobb.
Även fast filmen verkligen hade alla verktyg – erfaren regissör och duktiga skådespelare – hände det någonting under filmens gång som inte nådde ända fram. Filmen kändes som två olika historier, där bådadera slutade som halvfärdiga.
Den får 2/5

Titel: Beauty & the Briefcase (2010)
Längd: 83 min
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Hilary Duff, Michael McMillian, Matt Dallas, Chris Carmack, Amanda Walsh, Jaime Pressly, Jennifer Coolidge
IMDB-betyg: 5.2/10

Handling:
Lane (Hilary Duff) jobbar som frilansjournalist. Hennes stora dröm är att jobba för tidningen Cosmopolitan, och när hon plötsligt får i uppdrag att skriva en artikel om hur man ska finna kärleken på jobbet tvingas hon jobba undercover på ett finansföretag.

Romantiska komedier är till för att vara enkla att titta på, och förutom från några pinsamma ögonblick blev så fallet även här.
Hilary Duff är lite av en veteran i den här genren, nästan varje film hon gör har med killar, kläder och kärlek att göra med. När jag var yngre minns jag att hon var med tv-serien ”Lizzie McGuire” (2001-2004), där hon självklart spelade Lizzie McGuire själv. Hon har sedan dess varit med i ett dussin olika romantiska komedier.
I den här filmen var även ”Kyle X”-stjärnan Matt Dallas och ”O.C”-killen Chris Carmack med. Förutom dem blev jag lite småkär i Michael McMillian, som jag tror mig känna igen från den grymma skräckfilmen ”The Hills Have Eyes 2” (2007) och några avsnitt av ”True Blood” (2008-).
Det är Gil Junger, som jag först trodde var en kvinna, som är regissören. Han har bl.a. jobbat med min favoritkille Heath Ledger i ungdomsfilmen ”10 Things I Hate About You” (1999) och med Jennifer Love Hewitt i ”If Only” (2004), där den sistnämna är så sorlig att man i princip ligger i fosterställning genom halva filmer.
Den här filmen är som sagt mycket enkel, och otroligt nog lite oförutsägbar. Den var inte bra, men samtidigt inte dålig, så den har med andra ord gett ett väldigt neutralt intryck på mig.
Jag ger filmen 2/5

Titel: While You Were Sleeping (1995)
Längd: 103 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Sandra Bullock, Bill Pullman, Peter Boyle, Peter Gallagher, Jack Warden,
IMDB-betyg: 6.5/10

Handling:
Lucy (Sandra Bullock) jobbar på en tågstation och är helt förälskad i den rika advokaten Peter (Peter Gallagher) som varje morgon tar tåget till jobbet. En dag är Peter med om en olycka där Lucy räddar hans liv. Däremot hamnar han i koma och efter ett stort missförstånd tror hela hans familj att han och Lucy är lyckligt förlovade. Ju längre tiden går desto starkare växer däremot känslorna till Peters bror Jack (Bill Pullman).

Det här är saker som verkligen bara händer i filmens värld! Lyckligt slut? You bet!
Jag har en stor förkärlek till den kvinnliga huvudrollen och Oscarsvinnande, Sandra Bullock, som är en expert på dessa romantiska komedier. Hon har bl.a. varit med i ”Miss Secret Agent” (2000), ”The Blind Side” (2009), ”The Proposal” (2009) och ”The Lake House” (2006).
Den manliga huvudrollen hålls av Bill Pullman, som jag senast såg i ”Lost Highway” (1997) och ”Peacock” (2010), det är även värt att notera att han har ett mycket trevligt utseende.
Peter Gallagher, koma-killen, har även spelat med i tvserien ”O.C” (2003-2007).
Regissören heter Jon Turteltaub som förmodligen har jordens mest svårstavade efternamn. Han har jobbat med min favorit Nicolas Cage i ”National Treasure” (2004), ”National Treasure: Book of Secret” (2007), ”The Sorcerer’s Apprentice” (2010) och med John Travolta i ”Phenomenon” (1996).
Förutom från ovanstående fakta kan jag även berätta att filmen blev nominerad till en Golden Globe, och att den är väldigt bra! Det är just den här typen av film man vill se om man känner sig lite ledsen, eftersom det är en riktig feel-good-film, eller chick-fick som det ibland kan kallas.
Jag tycker hur som helst att den var väldigt charmig och fin!
Ger den 4/5

Titel: The Rocky Horror Picture Show (1975)
Längd: 100 min
Genre: Musikal/Komedi/Skräck
Skådespelare: Tim Curry, Susan Sarandon, Richard O’Brien, Barry Bostwick, Patricia Quinn, Jonathan Adams, Peter Hinwood, Meat Loaf, Charles Gray
IMDB-betyg: 7.1/10

Handling:
Janet (Susan Sarandon) och hennes pojkvän Brad (Barry Bostwick) är ute på en romantisk resa då de plötsligt får punktering på bilen och tvingas söka skydd från regnet hos transvestiten/vetenskapsmannen Dr. Frank-N-Furter (Tim Curry).

Jag vågar nästan gå så långt att kalla den här rullen för ”kult”, nästan!
Spontant känns det ganska ovanligt med skräck/komedi-musikaler, men den här har minsann lyckats!
Tim Curry gör ett helt galet bra jobb med att spela transvestit/galenpanna, och det är även värt att notera vilken bra form han var i på den tiden, om man jämför med nu då han faktiskt ser ut som en psykopat. De senaste filmerna jag sett honom i är ”Burke and Hare” (2010) och ”The Three Musketeers” (1993), förutom de jag just skrev har han även lånat ut sin röst till ett dussin olika barnprogram på engelska.
Den kvinnliga huvudrollen Janet gjordes av Susan Sarandon som har blivigt Oscarsnominerad hela fem gånger, var av en hon vann. Hon är mest känd från ”Dead Man Walking” (1995) där hon vann Oscar, ”Thelma & Louise” (1991) och den lite nyare ”The Lovely Bones” (2009). Själv såg jag henne senast i ”Peacock” (2010).
En rolig grej är att han som spelade Riff Raff, Richard O’Brien är samma karl som faktiskt varit med och skrivigt musiken till musikalen.
Om sanningen ska fram är det bara Tim Curry och Susan Sarandon som har lyckats fått sig en någorlunda skådespelarkarriär efter ”The Rocky Horror Picture Show”, medan resten är och förmodligen kommer förbli relativt okända.
Det här är en film av Jim Sharman som för mig är helt okänd sedan tidigare, vilket jag tycker är lite synd eftersom filmen faktiskt var riktigt underhållande.
En rolig detalj i filmen som kanske är lite klurig att upptäcka är att Tim Curry och tre andra av filmens karaktärer faktiskt är med i första scenen, men de står längst bak i folksamlingen.
Jag tycker som sagt att den här filmen var hur bra som helst! Om man bortser från det faktum att jag är en stor musikal-nörd, så tycker jag ändå att den var komisk och jävligt underhållande.
Tim Curry gjorde helt klart det bästa framförandet, det var även han som enligt mig var orsaken till varför den blev så bra som den faktiskt blev.
Soundtracket är jäkligt medryckande och det kommer verkligen inte dröja länge innan jag kommer kunna alla låtarna utantill.
Jag ger filmen 4/5

Titel: The Dilemma (2011)
Längd: 111 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Vince Vaughn, Kevin James, Jennifer Connelly, Winona Ryder, Queen Latifah, Channing Tatum
IMDB-betyg: 5.1/10

Handling:
Ronny och Nick är bästa kompisar och arbetskollegor. Deras respektive partner kommer jättebra överrens med varandra och de själva har chans att skriva kontrakt med ett stort företag. Livet leker med andra ord, men då Ronny får reda på att Nicks fru är otrogen, vet han inte hur han ska hantera situationen.

Eftersom jag har haft en liten crush på Vince Vaughn en gång i tiden så kan ingenting med honom i rollen bli dåligt, tvärt om. Just den här rollen är precis likadan som han har gjort tusen gånger tidigare, vilket märks eftersom han känns mycket säker i sig själv och i det han gör.
Kevin James har likadant som Vince Vaughn gjort den här typen av film en rad gånger tidigare, inget nytt på den fronten heller. En av hans favoritfilmer är enligt mig komedin ”Mall Cop” (2009) där han spelar en smått överviktig vakt i en galleria, galet rolig!
”The Dilemma” är gjord av Ron Howard, som kammade in hela två Oscar för ”A Beautiful Mind” (2001) där ingen mindre än Russell Crowe hade huvudrollen.
Det är Allan Loeb som står bakom manuset, den karln har tidigare jobbat med Jennifer Aniston i ”The Switch” (2010) och ”Just Go With It” (2011).
Lägg också märke till resterande skådespelare, där jag bl.a. såg Queen Latifah i ”Beauty Shop” (2005) häromdagen, och Winona Ryder i den Oscarsvinnande ”Black Swan” (2010).
Förutom den imponerande rollistan tycker jag ändå att filmen inte var någon höjdare, den var absolut inte dålig, men jag tycker ändå att det finns bättre romantiska komedier där ute i vimlet.
Ger den 3/5

Titel: Beauty Shop (2005)
Längd: 105 min
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Queen Latifah, Alicia Silverstone, Alfre Woodard, Kevin Bacon, Djimon Hounsou, Mena Suvari, Bryce Wilson
IMDB-betyg: 5.2/10

Handling:
Gina Norris (Queen Latifah) har alltid drömt om att starta en egen skönhetssalong, och när hon tillslut säger upp sig från den extremt diviga Jorge får hon chansen att påbörja sina drömmar.

Jag tror att jag var svart i mitt förra liv!
Det roligaste som finns är när svarta tjejer använder den där härliga dialekten och överdriver i sitt sätt att prata. De kommer undan hur lätt som helst med att säga saker som ”Hell-to-the-NO” och ”Nigga”, och dessutom får det att låta hur coolt som helst.
Queen Latifah är för mig den ultimata svarta kvinnan! Hon är även en av de få ”kurviga” kvinnliga skådespelarna som faktiskt har lyckats, hon är dessutom sjukt vacker.
Några män som har sålt sin själ till djävulen måste ju vara Kevin Bacon och Djimon Hounsou, som tidigare försökt att hålla sig till så seriösa roller som möjligt. Den som verkligen tar priset är Kevin Bacon som helt enkelt måste varit döpank när han skrev sitt namn på kontraktet, han spelar nämligen en långhårig homosexuell man som dessutom är tysk och har öppen skjorta. Hysteriskt roligt!
Regissören Billie Woodruff har tidigare jobbat med Jessica Alba i ”Honey” (2003) och med Britney Spears i några av hennes musikvideor.
Just den här typen av filmer kan gå hur dåligt som helst, men just eftersom de är så pass duktiga skådespelare så lyckas den ganska bra enligt mig.
Ger den en stark 3/5

Titel: No Strings Attached (2011)
Längd: 108 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Natalie Portman, Ashton Kutcher, Lake Bell, Cary Elwes, Ludacris, Mindy Kaling, Kevin Kline, Ophelia Lovibond, Olivia Thirlby, Greta Gerwig
IMDB-betyg: 6.2/10

Handling:
Emma (Natalie Portman) och Adam (Ashton Kutcher) har ett kk-förhållande med två regler: Ingen svartsjuka och inga känslor. Det går bra till en början men ju mer de umgås desto svårare blir det att hålla känslorna i styr.

En sevärd romantisk komedi!
Ashton Kutcher har nästan enbart den här typen av filmer i bagaget, det är i princip så att man nästan kan googla ”komedi+romantik” och då få fram en bild på Ashton, nästan.
Natalie Portman däremot har gjort en rad olika generar; thriller, drama, komedi, action, sci-fi, äventyr osv. Hon är en tjej som jag har en otroligt stor respekt för, dels för att hon testat på så många filmtyper och dels för att hon är en sjuhelsikes duktig skådespelare. Det sistnämna syftar jag självklart på hennes otroliga prestation i ”Black Swan” (2010) som hon vann en Oscar för.
Det är Ivan Reitman som har regisserat ”No Strings Attached” (2011), men han är nog mest känd som skaparen av ”Ghostbusters”-filmerna och den Oscarsnominerade ”Up in the Air” (2009) med George Clooney.
Filmen var inte sådär överdrivet bra, men den duger absolut när man helt enkelt inte orkar använda hjärnan och bara vill se en feelgood-film.
Ger den 3/5

Titel: Watching the Detectives (2007)
Längd: 90 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Cillian Murphy, Lucy Liu, Jason Sudeikis, Michael Panes
IMDB-betyg: 6.3/10

Handling:
Neil (Cillian Murphy) spenderar sina dagar i en väldigt händelselös videobutik, tills den dagen den färgstarka och äventyrslysta Violet (Lucy Liu) vandrar in.

Jag blev faktiskt positivt överraskad!
För det första hade jag lite svårt att se Cillian Murphy spela en oseriös roll, men det kirrade han utan problem. De senaste filmerna jag såg med honom var ”Red Eye” (2005) och ”The Edge of Love” (2008).
Lucy Liu däremot föredrar jag hellre i actionfilmer, med en pistol i ena handen och en ordentlig höger, som i ”Charlies Angels” (2000) och (2003)-filmerna.
Det är Paul Soter som ligger bakom den här filmen och jag tycker att det är hans bästa verk, inte för att han gjort speciellt mycket annat visserligen.
Jag har inte speciellt mycket att säga om den här filmen, förutom att jag gillade den riktigt mycket, kan också meddela att jag är i en liten Cillian Murphy-fas där allt han gör är ”fantastiskt”, kan därför inte garantera att jag helt enkelt är för förblindad av honom för att ge något korrekt betyg.
Den får 4/5

Titel: Just Go with It (2011)
Längd: 117 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Adam Sandler, Jennifer Aniston, Bailee Madison, Brooklyn Decker, Nick Swardson, Nicole Kidman, Dave Matthews, Griffin Gluck
IMDB-betyg: 6.4/10

Handling:
Danny (Adam Sandler) blev lämnad som ung precis innan hans bröllop, han har sedan dess jobbat som plastikkirurg och bytt tjejer lika ofta som han byter skjorta.
En av tjejerna råkar hitta hans gamla vigselring och i stundens hette hittar Danny på att han är mitt i en skilsmässa. Tjejen kräver att hon personligen måste träffa hans ex-fru innan hon litar på honom. Danny tar hjälp av sin assistent och bästa vän Katherine (Jennifer Aniston) att fejka deras ”förhållande”.

Ingen blir chockad när Adam Sandler och Jennifer Aniston ännu en gång serverar romantiska komedier efter varandra, detta är dock den första de gör tillsammans.
Filmens höjdpunkt kommer däremot från den 12 åriga Bailee Madison som är fruktansvärt söt och faktiskt är riktigt begåvad!
Varför Nicole Kidman är med i en sådan här film är för mig oklart, men även om det är långt ifrån hennes bästa framförande så är hon som vanligt otroligt charmig.
Karl som har gjort filmen, Dennis Dugan, har samarbetat med Adam Sandler i många år, bl.a. i ”Grown Ups” (2010), ”You Don’t Mess With the Zohan” (2008), ”I Now Pronounce You Chuck & Larry” (2007) och ”The Benchwarmers” (2006), lägger man också till de filmer där de spelat mot varandra blir listan ännu längre.
Om jag får så vill jag jämföra den förra filmen jag såg med Jennifer Aniston, ”The Switch” (2010), som jag gav 3/5 men som jag i efterhand vill höja betyget till 4/5, eftersom den var snäppet vassare än den här.
Därför ger jag den 3/5

Titel: White Chicks (2004)
Längd: 109 min
Genre: Komedi
Skådespelare: Shawn Wayans, Marlon Wayans, Busy Philipps, Jennifer Carpender, Terry Crews

IMDB-betyg: 5.0/10

Handling:
FBI-agenterna Kevin och Marcus har efter ett misslyckat uppdrag fått order om att eskortera två rikemanstjejer till ett hotell. Men efter en smärre olycka vägrar tjejerna att åka dit och visa sig offentligt, de två agenterna får panik och bestämmer sig för att klä ut sig till dem.

Sjukt.rolig.komedi! Hur underhållande är det inte då två svarta män klär ut sig till vita tjejer?
Jag tycker i alla fall att den här rullen är galet rolig rakt igenom och det tack vare bröderna Wayans, som också tidigare varit med i några ”Scary Movie”-filmer. Det är även så att regissören, Keenen Ivory Wayans, är deras äldre bror.
Jennifer Carpender är för mig mest känd som Dexters syster Debra Morgan i den populära tv-serien ”Dexter” (2006-), och Busy Philipps som den lite smått puckade Laurie Keller i ”Cougar Town” (2009-). Förutom män som klär ut sig i peruk, får vi även se dancebattles och väldigt många ”your mama”-skämt, detta kunde som sagt inte bli så mycket bättre.
Jag ger den 4/5

Titel: Love and Other Drugs (2010)
Längd: 112 min
Genre: Drama/Romantik
Skådespelare: Anne Hathaway, Jake Gyllenhaal, Oliver Platt, Hank Azaria, Josh Gad
IMDB-betyg: 6.6/10

Handling:
Jamie (Jake Gyllenhaal) är killen som jobbar som försäljare åt medicinföretaget Pfizer och som är en riktig charmör runt kvinnorna. En dag möter han däremot den Parkinsonsjuka Maggie (Anne Hathaway) som han först startar en bekymmerlös sexrelation med, men efter ett tag börjar de däremot få känslor för varandra.

Kan Anne Hathaway och Jake Gyllenhaal bli snyggare?! Tveksamt på den frågan! De båda är så otroligt läckra att man ibland inte vet vad man ska göra av sig själv.  Att de båda spelar sina roller enormt bra gör bara saken bättre.
Det är den Oscarsvinnande Edward Zwick som ligger bakom det här romantiska dramat, och han har tidigare jobbat med kändisarna Tom Cruise i ”Den sista Samurajen” (2003), Gweneth Paltrow i ”Shakespeare in Love” (1998) och Brad Pitt och Anthony Hopkins i ”Höstlegender” (1994).
”Love and Other Drugs” såg jag första gången som Sverigepremiär på bio för några månader sedan, men har sedan dess sett den två gånger, vilket betyder att jag like it alot.
Soundtrack i överlag betyder mycket för mig, och just den här var jäkligt bra. Har redan alla låtarna inlagda på Iphonen.
Kan också avslöja att det visas ovanligt mycket naket för att vara en Hollywoodspelfilm.
Hur som helst så gillar jag den här filmen främst för att kemin mellan Anne Hathaway och Jake Gyllenhaal känns så äkta, dels för att historien och manuset är sjukt charmigt och dels för att de båda är som sagt galet snygga!
Ger den 4/5

Titel: You Will Meet a Tall Dark Stranger (2010)
Längd: 98 min
Genre: Romantik
Skådespelare: Naomi Watts, Anthony Hopkins, Antonio Banderas, Gemma Jones, Freida Pinto, Lucy Punch, Josh Brolin, Anna Friel
IMDB-betyg: 6.5/10

Handling:
Vi får följa olika kärlekshistorier som på något sätt är sammankopplade med varandra. Vi har det gamla gifta paret Helena (Gemma Jones) och Alfie (Anthony Hopkins) som efter många år av äktenskap nyligen har skilt sig, deras dotter Sally (Naomi Watts) och förhållandet med Roy (Josh Brolin) som båda två funderar på att vara otrogna.

En mycket charmig romantisk komedi!
Det är den trefaldigt Oscarsvinnande Woody Allen som ligger bakom den här filmen.
Sedan jag såg Naomi Watts i en av mina favoritfilmer ”King Kong” (2005) har jag haft en liten womencrush på henne, vilket stillades något i den här filmen. Anthony Hopins spelade här en gubbsjuk man, men det var fruktansvärt svårt att vänja bort tanken från Dr.Hannibal Lecter till en gamling som köpte unga prostituerade.
En trevlig kuriosa är att Nicole Kidman först var tänkt som en av huvudrollerna, men som sedan hoppade av och gav rollen till Lucy Punch, som är sådär härligt dryg och överdriven.
Anna Friel hade en mycket liten roll, som enligt utsago hann spelas in på bara en dag. Henne såg jag hur som helst senast i ”London Boulevard” (2010).
Ger filmen en svag 4/5, tack vare att den var jäkligt charmig.

Titel: Varannan vecka (2006)
Längd: 97 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Felix Herngren, Måns Herngren, Cecilia Frode, Anja Lundkvist, Anna Björk
IMDB-betyg: 5.6/10

Handling:
Pontus (Felix Herngren) kombinerar pappa- och singellivet perfekt. Hans ordentlige bror Jens (Måns Herngren) lever ett gift liv tillsammans med Tessan och tre barn, men när Jens misstänkts för otrohet med kompisen Johanna (Cecilia Frode), tvingas han bo hos brorsan Pontus.

Svensk film är egentligen inte min melodi, men den här var faktiskt inte sådär superdålig.
Felix Herngren har samma karaktär som vanligt; den där osäkra killen som inte riktigt vet vad han vågar säga, vilket är skitkul, faktiskt.
 Måns Herngren å andra hand blev jag faktiskt tvungen att googla, eftersom jag inte hade en blekaste om vad den karln höll på med. Det visade sig däremot att han har skrivigt manus till ”Underbar och älskad av alla” (2006) och gjort regi till ”Allt flyter” (2008), vilket båda två att hyfsat sevärda filmer, helst den förstnämna! Han gör sig hur som helst mycket bättre bakom kameran istället för framför, enligt mig.
En annan kul sak är faktiskt att de båda bröderna faktiskt varit med och både skrivigt och gjort filmen.
Filmen i sig tycker jag var sevärd, inget mer än så. Att de däremot gjorde lite parodi på The Matix-filmen och IKEA var jäkligt kul! Helst för mig som är ett riktigt Matrix-fan. Gillade också att det följde en relativt röd tråd genom hela filmen.
Ger filmen en neutral 3/5.

Titel: Burke and Hare (2010)
Längd: 91 min
Genre: Komedi
Skådespelare: Simon Pegg, Andy Serkis, Tim Curry, Isla Fisher, Tom Wilkinson, Bill Bailey
IMDB-betyg: 6.1/10

Handling:
En relativt sann historia om de två vapendragarna Burke (Simon Pegg) och Hare (Andy Serkis) som kommer på den fantastiska idén att sälja döda kroppar till obducenten Dr. Robert Knox (Tom Wilkinson), efter att hans ärkefiende Dr. Monro (Tim Curry) fått alla döda kroppar lagligt från dödsstraffet ”snaran”.
Det blir däremot ganska problematiskt då Burke och Hare inser att de faktiskt måste döda för att sälja kropparna.

En relativt sann historia, som sagt! De fanns två mördare back in the days som faktiskt hade detta som yrke, och som också hette Burke och Hare. Men hur vida sant kärlekshistorien mellan Burke och den unga Ginny är, vågar jag inte uttala mig om. Läs mer om historien HÄR.
Detta är i alla fall en s.k. ”svart komedi” som enligt mig är mycket festlig! Tycker även att Simon Pegg kör sitt vanliga race och är helt förtjusande!
Regissören John Landis har bl.a. gjort en av mina favoriter av filmerna i ”Masters of horrors”: Deer women, vilken verkligen var sevärd eftersom den var en blandning av skräck och komedi på ett mycket underhållande sett.
En trevlig kuriosa är att superkändisen Christopher Lee (”Star Wars”, ”Sagan om ringen”) var med i någon enstaka minut!
Ärkeskurken Tim Curry såg jag senaste i ”The three musketeers” (1993), och han är som vanligt superond och ser som vanligt smått galen ut.
Filmen får en svag 4/5.

Titel: #1 Cheerleader camp (2010)
Längd: 95 min
Genre: Komedi
Skådespelare: Charlene Tilton, Seth Cassel, Jay Gillespie, Erica Duke
IMDB-betyg: 3.6/10

Handling:
Andy (Seth Cassel) och Michael (Jay Gillespie) spenderar sommaren på ett cheerleaderläger för att jobba och spana in tjejer.
Michael blir förtjust i maskoten Sophie (Erica Duke), men efter flera misstag från Michaels sida tror Sophie att han är homosexuell.
Den årliga cheerleadertävlingen närmar sig och de elaka tjejerna försöker sabotera för Sophies lag, men Michael försöker göra allt i sin makt för att hjälpa dem.

Det här är en film för tonårspojkar!
Galet opersonlig, billig humor, dåliga skådespelarinsatser och sjukt mycket naket.
Den enda skådespelaren jag tyckte var lite underhållande var Seth Cassel, som jag verkligen hoppas byter genre snart, då han tidigare varit med i nästan enbart korkade high school-komedier.
Det här är regissören Mark Quods första film, men under fliken ”Editorial Department” har han haft någon form av finger med i spelet i ett antal låg-budget-skräp så som ”Titanic 2” (2010) (Vem är så puckad att ens försöka sig på en tvåa??),” Mega Piranha” (2010), ”Milf” (2010). Måste också påpeka att under samma flik så spottar de ur sig drygt 10 filmer/år, så kvaliteten på dem känns oerhört tveksam.
I ” #1 Cheerleader camp” var det, och jag skojar inte, någonting naket i exakt varje scen. Så den känns med andra ord väldigt billig emellanåt.
Den får 1/5.

Titel: Magnus Betnér – Livets ord (2009-2010)
Längd: 109 min
Genre: Standup/Underhållning
Skådespelare (Medverkande): Magnus Betnér
IMDB-betyg: -

Handling:
”Livets ord” är alltså en standup-turné där Magnus Betnér har rest runt i hela Sverige för att uppträda. Detta är hans tredje turné (”Inget är heligt” 2007, ”Tal till nationen” 2008-2009) och DVDn är inspelad på hans sista gig, på Chinateatern i Stockholm.

Magnus Betnér är som vanligt förbannad på allt och alla, exakt så som vi är vana att se honom och som också är mest underhållande för publiken.
Jag tycker att den var bra, oerhört genomtänkt ”manus” om inte annat.
Betnér har också varit aktuell med sin medverkan på Bandit Rock som radiopratare. Han gästas av olika människor, spelar musik och snackar skit.
Hur som helst, ”Livets ord” får absolut godkänt!
Ger den en svag 4/5.

Titel: You again (2010)            
Längd: 105 min
Genre: Romantisk komedi
Skådespelare: Kristen Bell, Odetta Annable, Sigourney Weaver, Jamie Lee Curtis, Victor Barber
IMDB-betyg: 5.4/10

Handling:
Mimi (Kristen Bell) är en tjej som under hela gymnasiet blev mobbad av skolans populäraste cheerleadingtjej Joanna (Odetta Annable). Flera år senare har Mimi vuxit till sig och blivit en högt uppsatt VD för ett PR-bolag. Hon har inte varit hemma på många år och när hennes mamma (Jamie Lee Curtis) ringer för att berätta att hennes storebror tänker gifta sig så packar hon sina väskor för att delta i firandet.
Det hon inte vet är att hennes gamla plågoande Joanna är bruden, och Mimi tänker göra allt i sin makt för att bevisa för sin bror att Joanna är en ond människa.

Jag blev helt chockad över knippet kändisar som var med i den här filmen, och helst Sigourney Weaver som är mest känd över sin medverkan i Alien-tetralogin (1979-1997) och Avatar (2009).
Dwayne ”the rock” Johnson var också med i någon minut, då som uncredited.
Filmen i sig tycker jag var helt klart sevärd, en riktig feel good-film. Tror det är lite svårt att inte uppskatta en sådan här typ av film; rolig, romantisk, lyckligt slut etc.
Jag ger den en neutral 3/5.

Titel: The Switch (2010)
Längd: 101 min                           
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Jason Bateman, Jennifer Aniston, Patrick Wilson, Jeff Goldblum
IMDB-betyg: 5.9/10

Handling:
Filmen handlar om Willey (Jason Bateman) och Kassie (Jennifer Aniston) som är bästa vänner, men deras motsatser. Kassie känner pressen från den biologiska klockan och väljer därför att föda ett barn  med hjälp av spermadonation. Det ordnas en stor ceremoni för händelsen och spermadonatorn, Roland (Patrick Wilson), fyller en burk med sina ”frön”. Willey blir stenpackad och råkar av misstag spilla ut spermat, han bestämmer sig sedan för att fylla burken med sitt eget så att ingen ska märka någonting.

Feel good-filmer i all sin ära! Detta var en typisk sådan film.
Jennifer Aniston kör sitt vanliga race, och konstigt nog så tröttnar jag sällan på hennes filmer.
Jason Bateman har vi däremot fått sett inte bara i romantiska komedier, utan även thrillers och actionfilmer (The kingdom 2007, State of play 2009). Jag tycker att båda gör ett bra jobb och filmen är som sagt en typisk feel good-film. Även fast den är väldigt klyschig emellanåt så är den bitvis mycket charmig.
Regissörerna Josh Gordon och Will Speck verkar ha svårt att skilja på sig, då dom tidigare jobbat med bl.a. Blades of glory (2007) och tv-serien Caveman tillsammans.
Jag ger filmen 3/5.

Titel: The Prince & Me 4: The Elephant Adventure (2010)
Längd: 93 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Jonathan Firth, Kam Heskin, Chris Geere
IMDB-betyg: 4.0/10

Handling:
Filmen handlar om ett danskt kungapar, Edvard och Paige, som åker till Sangyoon för att vara med på kungens dotters bröllop med den lömska Kah. Den unga mön, Myra, är i själva verket djupt förälskad i sin barndomsvän/stallpojken Alu, som tillhör det norra folket Red Ming. När Kyhla, den kungliga elefanten, rymmer sin väg blir det danska kungaparets uppgift att hitta elefanten och stoppa bröllopet.

Vad jag sitter och undrar igenom hela filmen är varför i hela friden kungen av Danmark, spelad av Chris Geere, har världens bredaste Hugh Grant-dialekt. Jag skojar inte då jag säger att Geere är en underlig blandning av Hugh Grant och vår svenska komiker Björn Gustavsson, och då menar jag utseendet från Björn och rösten/uttrycken från Hugh!
Även att kungens högra hand i filmen, Soren (spelad av Jonathan Firth), är ingen mindre än Colin Firths lillebror!
Jag misstänker att jag inte förstår alla inside-skämten eftersom jag faktiskt inte har sett alla ”The prince & me”-filmerna, men jag tvivlar på att den skulle förändra hela min livssyn, om vi säger så.
Även fast den var jäkligt klyschig och totalt förutsägbar så var den faktiskt ganska avkopplande att titta på, därför ger jag den en stark 1/5.