Sunshine (2007)


Titel:
Sunshine (2007)
Längd: 107 min
Genre: Thriller/Sci-fi
Skådespelare: Cillian Murphy, Chris Evans, Rose Byrne, Troy Garity, Cliff Curtis, Mark Strong
IMDB-betyg: 7.3/10

Handling:
Solen är döende och mänskligheten riskerar att bli utrotningshotade. För sju år sedan skickades projektet Icarus ut i rymden för att tända solen, men uppdraget misslyckades innan de nådde fram. Nu har de sänt ut en ny grupp, Icarus II, med uppdrag att skapa en stjärna inuti en stjärna. Om de misslyckas dör allt liv på jorden.

Om man gillar sci-fi rullar kan jag absolut rekommendera den här! Sjukt bra.
Det är skaparna bakom ”28 Days Later” (2002) och ”The Beach” (2000), Danny Boyle och Alex Garland, som har gjort den här filmen. Men Danny Boyle är nog för tillfället mest känd för sin Oscarsvinnande ”Slumdog Millionaire” (2008) och sin nominerade ”127 hours” (2010).
Min loverboy Cillian Murphy var såklart med i den här filmen, och de senaste jag sett med honom är följande; ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008), ”Watching the Detectievs” (2007), ”Disco Pigs” (2001), ”Perrier’s Bounty” (2008), ”The Wind that Shakes the Barley” (2006) och ”28 Days Later” (2002).
En av de andra huvudrollerna hade ”Fantastic Four”-stjärnan Chris Evan, mannen-som-alltid-spelar-ond-Mark Strong och Rose Byrne.
De som är extra observanta under filmens gång märker kanske att bilder från Icarus besättning sipprar förbi på en bråkdelens sekund ungefär i mitten av filmen, det är pretty mind fucked om man inte vet om det sedan innan.
En annan rolig detalj är att namnet på rymdskeppet, Icarus, är symboliskt i den grekiska mytologin. Icarus fick vingar av sin far gjorda av vax och fjädrar, men innan han flög varnades han att inte flyga för nära solen. Icarus fick dock storhetsvansinne och flög alldeles för nära solen till dess att vaxet smälte och han föll.
Nu när jag ändå håller på med detaljer kan jag lika gärna köra på med en till; sista scenen är filmad i Stockholm, coolt!
Jag tycker i alla fall att filmen är kanonbra! Det som dock stör mig lite är att man som publik ibland tappar bort mig bland platserna, ett exempel är i slutet av filmen då kameran snurrar omkring tills man inte har någon aning om vad som händer.
Jag ger den 4/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0