Retreat (2011)
Titel: Retreat (2011)
Längd: 90 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Cillian Murphy, Thandie Newton, Jamie Bell
IMDB-betyg: 5.7/10
Handling:
På en avlägsen ö långt ute till havs, drar sig paret Martin och Kate bort från verkligheten för att försöka reparera deras förhållande. Men när en medvetslös man sköljs iland och sedan berättar att ett farligt virus sprider sig kring Europa, vet de inte vad de ska tro.
Varför finns det inte en handbok om hur man överlever en katastrof/pandemi?? Spontant känns det som att jag hur lätt som helst skulle överleva, antingen det eller så lägger jag mig i ett hörn och ger upp. Svårt att säga såhär i förväg liksom.
Under 2011 har jag varit sådär äckligt besatt av skådespelaren Cillian Murphy. Nästan lite läskig. Överdriver inte när jag säger att jag i alla fall sett ungefär femton filmer med honom i, och det här är faktiskt andra filmen som handlar om någon form av smitta. Kolla bara på den grymma ”28 Days Later… ” (2002) som handlar ett zombievirus, där han i samband med filmen vann pris för bästa nykomling. Innan jag slog på just ”Retreat” så visste jag på en ungefär vad den handlade om, men det sjuka är att jag var helt bombsäker på att Cillian Murphy skulle spela ond. Vet inte vad det är för fix idé som har kommit över mig, men det känns som att han ofta får de där badguy-rollerna, exempelvis i ”Batman Begings” (2005), ”In Time” (2011) och ”Red Eye” (2005). Har han någon ond aura över sig som gör att han måste spela de här karaktärerna? Det jag ville komma fram till var i alla fall att han inte var ond i den här filmen, vilket chockerande mig.
Min lille tes uppstod inte bara därför att Cillian Murphy ofta spelar ond, nej, den blommade upp när jag såg att skådespelaren Jamie Bell skulle vara med. Han känns ju som godheten själv. Titta bara på filmen ”Billy Elliot” (2000), där spelar han ju den ballettdansande Billy-fucking-Elliot? Med den informationen drog jag helt enkelt slutsatsen att Cillian Murphy hade fått den onda rollen. Men tji fick jag!
En annan som jag också är lite småkär i, är skådespelerskan Thandie Newton. Älskade hennes presidentens-dotter-karaktär i ”2012” (2009), hon är även med i superdramat ”Crash” (2004) som snappade åt sig hela tre Oscars.
Filmens regissör och manusförfattare är nykomlingen Carl Tibbetts, som förra året gjorde sin debut inom filmskapande när den här filmen lanserades.
Om jag skulle försöka förklara den här filmen, så skulle jag säga att den andas en kombination av ”The Mist” (2007) och ”Dead Calm” (1989) – alltså en känsla av what’s happening och kidnappsdrama.
Själv tycker jag faktiskt att den här filmen var ganska bra, förutom att den kunde bli något långsam i vissa partier. Men jag gillar verkligen den härliga stråk/violinmusiken som var en röd tråd genom hela filmen, och naturligtvis att jag älskar skådespelarna! Så, trots att den inte hann bli ordentligt spännande, ger jag den ändå klart godkänt!
Av mig får den en neutral 3/5
