Recenserarfilm - En blogg om film & serier

Titel: Atlantis – En Försvunnen Värld (2001)
Längd: 95 min
Genre: Familj/Äventyr
Skådespelare (Svenska röster): Linus Wahlgren, Sara Sommerfeld, Per Myrberg, Frida Nilsson, Mikael Persbrandt, Sven-Bertil Taube, Anki Albertsson, Hans Lindgren, Anders Öjebo
IMDB-betyg: 6.4/10

Handling:
Den unga vetenskapsmannen Milo åker med ett gäng äventyrare för att hitta och undersöka den mystiska legenden Atlantis.

Ja, jag vet att jag är en supertönt som ser filmen med svensk dubbning. Men eftersom jag som liten kopplar ihop de svenska rösterna med filmens karaktärer skulle det kännas helkonstigt att helt plötsligt höra deras engelska röster.
Regissörerna Gary Trousdale och Kirk Wise har tidigare jobbat tillsammans med några av de populäraste Disneyklassiker, ”Ringaren i Notre Dame” (1996) och ”Skönheten och Odjuret” (1991). Grabbarna ligger dessutom bakom storyn till den underbara ”Lejonkungen” (1994).
Det som spontant känns lite annorlunda, om man ska jämföra med klassiska Disneyfilmer, är att de helt har uteslutit ”sångnumren” som vanligtvis nästan brukar vara en regel att ha med.  Däremot tycker jag att den är väldigt spännande och underhållande ändå, trots bristen på musik.
Animeringen känns dock ganska dålig, till och med ganska fyrkantig emellanåt, men det är någonting man absolut inte stör sig på som publik.
Jag är en sådan som aldrig kan få nog av familjefilmer, just därför att det lockar fram ”minnen från förr”, och just den här filmen blev en favorit av mig redan för 10 år sedan då jag för första gången såg den på VHS.
Jag ger den 4/5

Titel: Meet the Robinson (2007)
Längd: 95 min
Genre: Familj/Äventyr/Komedi
Skådespelare (röster): Daniel Hansen, Jordan Fry, Matthew Josten, Wesley Singerman, Stephen J. Anderson, Angela Bassett
IMDB-betyg: 6.8/10

Handling:
Den smarta och föräldralösa pojken Lewis gillar att uppfinna saker. Han har svårt att bli adopterad, och kommer då på den lysande planen att uppfinna en maskin som kan återvinna glömda minnen, i hopp om att avslöja varför hans biologiska mamma adopterade bort honom. Men innan han hinner testa den så stjäls den av en läskig man i hatt. En mystisk pojke vid namn Wilbur kommer från ingenstans, och tillsammans reser de till framtiden.


Okej, jag är medveten om att handlingen låter en aning…konstig? Men tro mig när jag säger att filmen verkligen är kanonbra!
Regissören är Stephen J.Anderson, som tidigare mest har varit aktuell med filmers story, där bl.a. ”Björnbröder” (2003), ”Tarzan” (1999) och ”Kejsarens nya stil” (2000) står på hans lista.
När det kommer till filmer som handlar om familjerelationer är jag oftast den som vänder bort huvudet och gråten en skvätt fast jag inte erkänner det, det är lite av min ”Akilleshäl”. När jag såg den här för första gången för några år sedan så grät jag ganska mycket, just därför att allt är så fint och att allt slutar så lyckligt (förlåt för spoilern)!
Soundtracket är riktigt riktigt bra, trots att det inte är sådär typiskt-disney-klyschigt där de dansar omkring i solskenet och sjunger för fulla muggar. Istället har de satsat på en mer avslappnad stil, där låtarna faktiskt sjungs av ”riktiga” artister: Rob Thomas, The All American Rejects, Rufus Wainwright, Jonas Brothers, och dessutom den grymma kompositrören Danny Elfman.
Jag älskar också filmens sensmoral; trots att familjer kan se ut på olika sätt, så är det enda som egentligen räknas att man ställer upp för varandra i vått och torrt. 
Trots att den egentligen passar sig bäst till mindre barn, känner jag att den ändå är otroligt bra!
Man kan dessutom ingenting annat än att älska den lilla twisten på slutet!
Av mig får den absolut 4/5

Titel: The Princess and the Frog (2009)
Längd: 97 min
Genre: Familj/Äventyr/Romantik
Skådespelare (Röster): Anika Noni Rose, Bruno Campos, Michael-Leon Wooley, Keith David, Jennifer Cody, Jim Cummings, Oprah Winfrey
IMDB-betyg: 7.2/10

Handling:
Den självgoda prinsen Naveen av Maldonia blir förvandlad till en groda av en elak Voodoo-doktor vid namn Dr. Facilier. För att bryta förtrollningen kysser han servitrisen Tiana, men eftersom hon inte är en prinsessa så förvandlas hon också till en groda. De tvingas ge sig iväg till den goda Mama Odie som bor i träsket för att be om ett motgift, men det visar sig vara svårare än de trott.


Mmmm, jag älskar Disneyfilmer! Just den här har de tecknat precis som de gamla goda klassikerna från back in the days, bl.a. som min favorit ”Den lilla Sjöjungfrun” (1989).
Regissörerna till den här filmen har jag nämnt förut, kompanjonerna Ron Clements och John Musker, som bl.a. ligger bakom ”Skattkammarplaneten” (2002), ”Den lilla Sjöjungfrun” (1989), ”Aladdin” (1992) och ”Herkules” (1997)…ett gäng titlar som verkligen värmer lite extra i lill-hjärtat mitt!
Huvudrollsrösten Tiana görs av skådespelerskan Anika Noni Rose som bl.a. haft en roll i ”Dreamgirls” (2006) tillsammans med Beyoncé Knowles.
Prinsen Naveens röst kommer ifrån Bruno Campos som tidigare har medverkat i en hel del olika tv-serier, bl.a. några avsnitt av ”Nip/Tuck” (2003-2010) där han hade rollen som Dr. Quentin Costa.
The bad guy, som här spelades av Keith David, är nu i år 2011 aktuell i hela 12 olika saker…Herrege vad han jobbar!
Precis som den redan nämnda skådespelerskan Anika Noni Rose, är också Michael-Leon Wooley med i ”Dreamgirls” (2006). Den här filmen är därför inte första gången de är aktuella tillsammans.
Nu på senare tid har det blivit väldigt populärt att använda sig av andra hudtoner än ”vita” – som syntes i alla de tidigare Disney och Pixars filmer. Precis som i ”Up” (2009) där de för första gången någonsin använder en asiatisk huvudroll, använder de här en afrika-amerikans hjälte för första gången. Det är på tiden, tycker jag!
En annan sak som också är väldigt ovanligt i Disneyfilmer är att skådespelarna både gör rösterna OCH sjunger, den här filmen är den enda (plus ”Beauty and the Beast” (1991)) som faktiskt är så!
Jag är ju en sådan som älskar Disneyfilmer, det kan helt enkelt inte bli dåligt enligt mig. Just den här är inget undantag!
Av mig får den 4/5

Titel: Skattkammarplaneten (2002)
Längd: 95 min
Genre: Äventyr/Familjefilm
Skådespelare (Svenska röster): Peter Viitanen, Sven Wolter, Loa Falkman, Jessica Zandén
IMDB-betyg: 6.7/10

Handling:
Den unga Jim Hawkins kommer över en skattkarta som leder till den ökända Skattkammarplaneten. Tillsammans med en professor åker de iväg på ett fartfyllt äventyr för att hitta skatten, dock finns det sjörövare ombord som också vill lägga tassarna på förmögenheterna.


Ja, jag vet att jag är en supertönt som väljer att titta på vissa familjefilmer med svensk dubbning. Anledningen är enkel, eftersom jag såg filmen när jag var yngre är jag van att höra de svenska rösterna, om jag däremot skulle välja nu att se den med originalrösterna skulle jag bara bli förvirrad. Visserligen önskar jag ibland att jag istället såg dem med de vanliga rösterna eftersom jag gillar skådespelarna, som i det här fallet är Joseph Gordon-Levitt ”Inception” (2010).
Handlingen kanske känns igen? Det beror på att den är baserad på Robert Louis Stevensons bok ”Skattkammarön”, den enda stora skillnaden är att de har bytt ut hela havet-grejen mot ett rymdäventyr.
Grabbarna bakom filmen är supergänget Ron Clement och hans kollega John Musker, som bl.a. ligger bakom min Disney-favorit ”Den lilla sjöjungfrun” (1989) (ja jag kan alla låtarna utantill), ”Aladdin” (1992), ”Herkules” (1997) och deras senaste ”Prinsessan och grodan” (2009).
Att se den i HD-kvalle gör upplevelsen ännu häftigare, samtidigt bidrar det till att man blir lite ledsen att man inte bor i rymden.
Den här filmen har i princip allt man begär av en familjefilm, utom kärlek, men den kickar-ass ändå!
Av barnet inom mig får den en stark 4/5

Titel: Up (2009)
Längd: 96 min
Genre: Familj/Äventyr
Skådespelare: Edward Asner, Christopher Plummer, Jordan Nagai, Delroy Lindo, Bob Peterson
IMDB-betyg: 8.3/10

Handling:
Den 78 åriga gubben Carl Fredricksen bestämmer sig en dag för att leva ut sin barndomsdröm och utforska Sydamerika. Han fäster tusentala färggranna ballonger i taket på huset och flyger iväg. Med på resan har däremot den 8 åriga scouten Russell råkat följa med.


När det kommer till nya animerade filmer hör man mig oftast tjata på att det ”alltid var bättre förr”, däremot har det kommit några riktigt grymma familjefilmer såhär de senaste åren som verkligen står i en klass försäg. Snackar naturligtvis om ”Coraline” (2009), ”Rio” (2011) och typ ”Tangled” (2010).
Disney Pixar har ett rykte om sig att vara top notch när det kommer till härliga animerade filmer, de har bl.a. lyckats skita ur sig ”Toy Story” (1995), ”Finding Nemo” (2003), ”Rattatouille” (2007), ”Wall-E” (2008) och ”Monsters Inc” (2001).
”Up” eller ”Upp” som den heter på svenska, är regisserad av Pete Docter och Bob Peterson, där båda faktiskt gör röster till filmen. Den förstnämna ser allvarligt talat ut som en korsning mellan Frankenstein och en hårlös Bigfoot, men han är däremot ett smärre geni och då får man lov att faktiskt se ut hur som helst. Punkt.
Mannen bakom huvudrollsrösten är Edward Asner, som är efter lite eftertanke en för mig i princip okänd herre som tidigare varit med i vansinnigt mycket ”dynga”, men som däremot ser ur som en söt gammal gubbe.
Christopher Plummer känns däremot igen från bl.a. ”A Beautiful Mind” (2001) där Russell Crowe spelar huvudrollen. DOCK är han aktuell med ”The Girl with the Dragon Tattoo” (2011) som är baserad på vår egna svenska film ”Män som hatar kvinnor” (2009) av Stieg Larssons bok med samma namn.
Förutom att ha vunnit hela två, välförtjänta, Oscars så liggen den även på IMDb´s topp 250 på plats #101, inte dåligt!
En liten rolig grej som gänget på Pixar gör är att ha som tradition att John Ratzenberger alltid gör röst till en liten karaktär i varje film. Detta gör honom till den enda skådespelaren någonsin som ”varit med” i alla Pixars filmer.
Detta är en berättelse som vänskap, en väldigt udda vänskap visserligen, men fortfarande en vänskap starkare än någonting annat! Jag fullkomligt älskar lyckoruset man får efter att ha sett den här typen av film, man slås av en tillfällig känsla av total lycka. Lovar, fick jag inte då och då unna mig animerade familjefilmer skulle jag troligtvis börja snorta kokain.
Precis som med alla andra animerade filmer rekommenderar jag naturligtvis att man ska se den i HD-kvalitet för att helt enkelt få ut det bästa ur upplevelsen.
Avslutar med den klämmiga frasen som stod på hemsidan Filmtipset.se om filmen: ”Så nästa gång du letar efter äventyr – se Upp!”
Jag ger den en stark 4/5

Titel: Tangled (2010)
Längd: 100 min
Genre: Familjefilm
Skådespelare (röster): Mandy Moore, Zachary Levi, Donna, Ron Perlman
IMDB-betyg: 7.9/10

Handling:
Rapunzel har hela sitt liv varit inlåst i ett högt torn. När småtjuven Flynn av misstag hittar henne, ger de sig ut på en oförglömlig resa.


Som jag har nämnt tidigare då jag såg ”Rio” (2011), så görs det nu för tiden inte de gamla goa animerade filmerna som förr kom på löpande band. Ibland poppar det däremot fram de här riktigt härliga filmerna som man helt enkelt måste älska.
Ena regissören, Nathan Greno, har tidigare varit med och skrivit manus till en riktigt bra animerad familjefilm som heter ”Meet the Robinsons” (2007), medan Byron Howard tidigare regisserat den härliga Disneyfilmen ”Bolt” (2008).
Berättelsen kommer ursprungligen från de tyska Bröderna Grimm. Filmen är däremot lite barnvänligare än den originella folksagan, bl.a. kan jag avslöja att prinsens (som i filmen är utbytt till en småstadstjuv) ögon inte blir utstuckna av törnar.
 Zachary Levi, kanske mer känd från tv-serien ”Chuck” (2007-), lånar ut sin röst till Flynn. Medan den sockersöta men ack så dryga Mandy Moore står för rösten till Rapunzel.
Filmen fick också en Oscarsnominering i år för den fina låten ”-I See the Light”.
För mig är det även sjukt ofattbart varför de inte bara kunde kalla filmen ”Rapunzel” eller någonting liknande, eftersom det faktiskt är hela Rapunzel-berättelsen, i stora delar iallafall.
Efter animerade och tecknade filmer brukar jag ibland bli lite ledsen att inte jag själv bor i en animerad värld med starka färger, folk som ger sig ut i spontansång och där lyckligt slut snarare är en regel än en ett undantag. Kanske inte måste nämna att mys-och gåshudsfaktorn är otroligt hög i den här typen av filmer heller?
Kan erkänna att jag och min kompis under filmens gång bröt ut i både skratt, gråt och sång, de är helt enkelt de bästa recensionerna. Då man verkligen känner något och blir påverkad.
Ser man dessutom filmen i BluRay, lovar jag att det kommer bli en härlig upplevelse utöver det vanliga! För de som vanligtvis gillar Disneyfilmer är ”Tangled” ett måste att se!
Jag är beredd att gå så lång att ge den 5/5

Titel: Rio (2011)
Längd: 96 min
Genre: Familjefilm
Skådespelare (röster): Jesse Eisenberg, Anne Hathaway, Ledlie Mann, Jamie Foxx, Will i Am, George Lopez
IMDB-betyg: 7.1/10

Handling:
Blu är en papegoja som sedan han var liten bott hos människan Linda i en liten stad i Minnesota. De är bästa vänner och lever ett stilla liv i bokaffären, tills den dagen en fågelexpert berättar att Blu är den sista hannen av sin sort och måste genast resa till Rio för att para sig med honan Jewel.

Erfarenheten säger att familjefilmer oftast var bättre förr, om det har med att jag blivit äldre eller att filmerna helt enkelt har blivit sämre, håller jag osagt. Däremot slinker det med jämna mellanrum upp några riktiga godbitar nu på senare dagar som påminner om the good old days, detta är en av dem.
Det är skaparen bakom de populära ”Ace Age” (2002-2009)-filmerna Carlos Saldanha som står som regissör, kan också tillägga att han även har varit med och skrivit manus. I de två senaste ”Ace Age”-filmerna har han varit med och lånat ut sin röst till en av de lite mindre rollerna, och i ”Rio” (2011) är det inget undantag.
I en av rollerna har vi den Oscarsnominerade Jesse Eisenberg, som gör ett helt otroligt klockrent och passande jobb som rösten till papegojan Blu. De flesta känner nog igen honom från den verklighetsbaserade ”The Social Network” (2010), ”Zombieland” (2009) eller kanske ”Adventureland” (2009). Själv har jag sett alla och tycker att de är kanonbra, helst den förstnämna som jag såg på bio när den kom ut.
Anne Hathaway gör rösten till Jewel. Vet inte om jag nämnt det förut, men jag har en jävligt stor women-crush på den kvinnan alltså . Helt sjukt! Förutom från att jag sett de flesta av hennes filmer tusen gånger om, såg jag senast ”Love and Other Drugs” (2010) där hon spelade mot Jake Gyllenhaal. I skrivande stund håller hon på med filmningen till Christopher Nolans nya ”The Dark Knight Rises” (2012), där hon ska göra rollen som Selina Kyle a.k.a Catwoman, pepp pepp pepp!
Med som röster finns även Oscarsvinnande Jamie Foxx och en av sångarna i The Black Eyes Peas Will i Am.
Det här är som sagt för de som uppskattar gamla hederliga familjefilmer, med massor av färg, sång och allt som kommer där emellan.
Jag ger den 4/5

Titel: Scooby-Doo! Curse of the Lake Monster (2010)
Längd: ca 80 min
Genre: Äventyr/Familj
Skådespelare: Nick Palatas, Hayley Kiyoko, Kate Melton, Robbie Amell, Frank Welker, Ted McGinley
IMDB-betyg: 4.5/10

Handling:
Scooby-Doo, Shaggy, Daphne, Velma och Fred har äntligen fått sommarlov och ser fram emot att jobba på den lyxiga goldklubben Erie Pointe.
De upptäcker däremot att klubben har problem med ett sjömonster, så de tar på sig ansvaret att lösa mysteriet!

Jag såg främst den här filmen eftersom Nick Palatas aka Shaggy, gjorde ett sjukt bra jobb med att efterlikna den originella tecknade figuren. Utseendet, rösten, sättet, ja allt var fruktansvärt likt.
Tycker hur som helst att filmen inte var någon höjdare, möjligen för de yngre, men inte för mig.
Nu tjatar jag om honom igen, men om inte Nick Palatas hade gjort ett så bra jobb hade den verkligen inte varit värd att se.
Ger den 2/5

Titel: Lejonkungen 2 – Simbas skatt (1998)
Längd: 81 min
Genre: Animerat/Familjefilm
Skådespelare (Svenska röster): Maria Rydberg, Frank Ådahl, Christer Nerfont, Anders Öjebo, Bo Maniette
IMDB-betyg: 5.9/10

Handling:
Simbas dotter Kiara träffar Kovu när hon är ute på äventyr och de blir genast vänner. Simba tillåter inte vänskapen eftersom det visar sig att Kovu är en avkomma från den onda Scar.
När Kovu blir äldre har han blivigt uppvuxen och tränad till en sak: att döda Simba!
Han lurar sig in till deras flock och väntar på det rätta ögonblicket då han är ensam med Simba, det han däremot inte är beredd på att hans starka känslor till dottern Kiara.

Det här är alltså en fortsättning på den Oscarsvinnande ”Lejonkungen” (1994), och en väldigt bra fortsättning också kan jag tillägga.
Det är inte ofta en tvåa blir bra, och helst inte jättebra, som i det här fallet.
Jag valde att se den med svensk dubbning eftersom jag sett dem som yngre, och då är det trevligt att känna igen rösterna.
Även fast det är helt olika människor som har gjort dem, så håller den ändå nästan samma standard som första.
Musiken, som är mycket viktigt i animerade filmer för mig, håller definitivt måttet!
Älskar också sensmoralen i filmen: ”Spelar ingen roll vart man kommer ifrån, vi är alla en och hör ihop”, ungefär!
Den får 4/5.

Titel: Det magiska svärdet – Kampen om Camelot (1998)
Längd: 86 min
Genre: Animerat/Familjefilm
Skådespelare (Svenska röster): Myrra Malmberg, Niklas Andersson, Tommy Nilsson, Ulf Larsson, Håkan Mohede
IMDB-betyg: 5.2/10

Handling:
Kayley har alltid haft drömmen om att följa sin fars fotspår som riddare kring det runda bordet. Den onda Ruber skadar kung Artur och tar hans magiska svärd, excalibur. Hans köttätande grip tappar dessvärre svärdet i den Förbjudna Skogen, och medans Kayleys mamma blir tillfångatagen beger hon sig ut i skogen för att själv hitta svärdet innan Ruber och hans armé gör det.
I skogen hittar hon den blinda Garrett och en två-hövdad drake som hjälper henne.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Animerade familjefilmer är svårt att inte tycka om!
Det här var även en sådan film jag såg som liten och därför måste se den dubbad än idag, vilket känns helt okej. Originalrösterna görs av bl.a. Glee-stjärnan Jessalyn Gilsig, Saw-doktorn Gary Elwes och Gary Oldman, man får även höra Céline Dion och Pierce Brosnans stämma.
Filmen fick också en Oscarsnominering för låten ”The Prayer”, som är sjukt bra!
Huvudrollstjejens, Kayleys, röst känner man säkerligen igen då Myrra Malmberg dubbat sin röst till bl.a. Aladdin, Herkules, Den lilla sjöjungfrun, Peter Pan, 101 Dalmatiner.
Lägg också märke till att vår svenska artist Tommy Nilsson (som här ger den onda Ruber sin röst) även har gjort John Smith i Pocahontas.
Filmen i sig tycker jag har allt som en familjefilm ska ha: Humor, kärlek, action, äventyr, bra musik och lyckligt slut.
Den får 4/5.

Titel: Anastasia (1997)
Längd: 94 min
Genre: Animerat/Familjefilm
Skådespelare (Svenska röster): Helen Sjöholm, Peter Torgner, Janne ”Loffe” Carlsson, Philip Zandén
IMDB-betyg: 6.7/10

Handling:
Prinsessan Anastasia är den enda som återstår av kungafamiljen i Ryssland efter att den onda Rasputin sålt sin själ till djävulen för att förgöra dem.
När Anastasia växer upp på ett barnhem har hon inget minne av vart ifrån hon kommer. Anastasias farmor letar förgäves efter sitt barnbarn och är beredd att betala vad som helst för att se henne igen.
Dimitri och Vladimir är två skojare som är ute efter farmorns pengar, och då de hittar Anastasia reser de till Paris för att få sin belöning, men allt förändras under vägen.

Mysiga familjefilmer är svårslagna! Just Anastasia har ett underbart soundtrack och en skön story.
Originalrösterna görs av bl.a. Meg Ryan, John Cusack, Kirsten Dunst och Hank Azaria, men eftersom jag som liten såg den med svensk dubbning kändes det dumt att överge traditionen nu på senare år.
Regissörerna Don Bluth och Gary Goldman (säger man det fort låter det som Gary Oldman) har jobbat tillsammans med en rad kända/okända animerade filmer så som ”Titan A.E” och ”Landen för längesedan”.
Måste också påpeka att filmen är baserad på sanna påstådda legender kring Anastasias riktiga liv och den ryske Tsarens familj, vilket gör den snäppet intressantare.
Den får 4/5.

Titel: The little mermaid: Ariels Beginning/ Den lilla sjöjungfrun III (2002)
Längd: 77 min
Genre: Tecknat/familjefilm  
Skådespelare (engelska röster): Jodi Benson, Samuel E.Wright, Jim Cummings, Parker Goris
IMDB-betyg: 6.4/10

Handling:
Historien utspelar sig innan den första filmen ”Den lilla sjöjungfrun”. Atlantica är full med musik och glädje, men när Ariels mamma blir dödad av människor kan inte Triton komma över den stora sorgen. Förblindad av sorg bannlyser han allt som har med musik att göra och tillslut har Atlantica glömt bort hur det en gång var.
10 år senare lever Ariel och hennes systrar strikt under bevakning av Marina Del Ray, en kvinna som suktar efter en befordran. Syskonskaran, och inte minst Ariel, saknar musiken och då de får nys om den hemliga undervattensklubben Cat-fish kan de inte vänta på att få höra de ljuva tonerna igen.

Jag valde att sen den här relativt nya Disney-filmen med engelska röster eftersom de svenska inte är desamma som i den första filmen. Jag tyckte faktiskt att den var helt okej, självklart inte lika bra som ettan (som man såg när man bara var barnet), men jag kände ändå att några lösa trådar drogs ihop.
Det som var lite synd är att det inte var lika bra musik som i de två föregående filmerna, vilket jag verkligen hade hoppats på! Ariel och C:O såg nästan exakt ut som vanligt, vilket kändes bra!
En kul kuriosa är att Ariels svenska röst spelas av Myrra Malmberg aka Meg i Herkules (vilket kan bli lite mind-fuck).
Jag ger den en 3/5, den hade däremot fått ett högre betyg om musiken hade varit bättre.

Titel: Princess Mononoke (1997), Mononoke-hime (originaltitel)
Längd: 134 min
Genre: Animerat/äventyr
Skådespelare (röster, eng): Billy Crudup, Claire Danes, John DeMita, Keith David, Billy Bob Thronton
IMDB-betyg: 8.4/10

Handling:
Den unga prinsen Ashitaka blir smittad av Demonen som kommer till hans by, han blir smittad och måste därefter ge sig iväg till skogen i väst för att försöka överleva. Han kommer fram till en annan by som har ett krig mot skogens väsen, där prinsessan Mononoke finns och kämpar sida vid sida med sin vargfamilj. Ashitaka är neutral och försöker få de båda lägren att sluta kriga.

Alltså, anime-filmer är verkligen inte min stil för fem ören. Den var väl bra antar jag, men det känns inte riktigt som att jag är kvalificerad nog att ha några riktiga åsikter om det här ämnet, just för att jag vanligtvis inte tittat på sånt här. Jag vet att Princess Mononoke är mycket omtyckt, och det är därför lite synd att jag inte känner samma hajpade känslor för den. Visst, den var väldigt fantasifull, fin och sagolik, men den satte sig ändå inte riktigt.
Hjärnan bakom filmen, Hayao Miyazaki, är även känd för sina Spirited away (2001) och De levande slottet (2004).
Trots allt ger jag den 3/5.