Midnight in Paris (2011)
Titel: Midnight in Paris (2011)
Längd: 94 min
Genre: Romantik
Skådespelare: Owen Wilson, Rachel McAdams, Marion Cotillard, Michael Sheen ,Kurt Fuller, Kathy Bates, Marion Cotillard, Adrien Brody, Léa Seydoux
IMDB-betyg: 7.8/10
Handling:
Paret Gil och Inez åker till romantikens stad: Paris. Väl där upptäcker de deras olika syn på livet, och medans Inez väljer att umgås med ett annat par på fina dansklubbar, spenderar Gil kvällarna med att promenader kring Paris gator.
Det är ungefär här jag får en uppenbarelse: Fan, årets Oscarsnomineringar är inte så jävla bra som jag hade hoppats på. Helgen innan årets bästa grej, Oscarsgalan, bestämde jag och en kompis oss för att mata oss igenom några av de filmer som skulle fightas för att vinna de ärofyllda statyetterna. Vi såg bl.a. ”Hugo” (2011), ”My Week with Marilyn” (2011) och ”The Iron Lady” (2011), alla tre enligt mig en aning trista och intetsägande.
Regissören och manusförfattaren till den här filmen var vår allas Woody Allen, som så vanligt körde sitt eget race. Den här filmen hade i år blivit fyrfaldigt Oscarsnominerad (bl.a. för bästa film), men fick ”bara” pris för bästa manus, vilket blir Woody Allens fjärde statyett i bokhyllan. Hans andra priser har han fått för filmerna ”Annie Hall” (1977) x2 och ”Hannah and Her Sisters” (1986). Förutom att han är den som blivit flest Oscarsnominerad för hans skrivande flest varv (hela 14 gånger), så har han även sett EXAKT likadan ut de senaste 40 åren.
Huvudrollen spelades här av Owen Wilson, killen som varit med i ett helt knippe olika romantiska komedier genom sina aktiva skådespelarår. Själv såg jag honom senast i romcomen ”How Do You Know” (2010) och i en liten roll i actionfilmen ”Armageddon” (1998).
Med på rollistan fanns såklart massor av diverse skådespelare och skådespelerskor förutom mr Wilson, bl.a. fick vi se Rachel McAdams som jag själv senast såg i thrillern ”Red Eye” (2011) och ”Sherlock Holmes” (2009). Vi fick även se den vackra Marion Cotillard som för några år sedan vann en Oscar för sin prestation i ”La mome” (2007).
Förutom skådespelarna, fick vi även stifta bekantskap med olika stora personligheter genom tiderna, några av dem var Salvador Dali, Pablo Picasso, Gertrude Stein, Ernst Hamingway – en mix av både konstnärer och författare.
Filmen var väldigt snyggt gjord och hade en hel del fina miljöer och scener, men däremot kände jag ändå att den kunde bli ganska långsam och tråkig. Definitivt inte en av Allens bästa, och jag är även tveksam om den faktiskt förtjänade sin Oscarstatyett i år. För mig var den här filmen ingenting annat än ett snyggt foto, med en hel del ointressanta dialoger och karaktärer. Det tog även svinlångtid för mig att fatta de olika tidresorna huvudrollen gjorde. Den här filmen är ingenting som berörde mig särskilt mycket, men den var ändå HELT OKEJ…
Jag ger filmen en stark 3/4
