Melancholia (2011)
Titel: Melancholia (2011)
Längd: 136 min
Genre: Drama/Sci-Fi
Skådespelare: Kristen Dunst, Charlotte Gainsbourg, Keifer Sutherland, John Hurt, Alexander Skarskård, Stellan Skarskård, Charlotte Rampling, Bradly Corbet
IMDB-betyg: 7.9/10
Handling:
När en planet är på väg att träffa jorden firar Justine och Michael sitt bröllop hemma hos Justines syster Claire i deras stora lyxhus.
I biosalongen var vi sammanlagt sex stycken personer, två tonårstjejer bakom oss och två lite äldre framför oss. Tjejerna bakom oss satt oavbrutet och diskuterade kläder, killar, smink och fester, sekunden då lamporna tändes och filmen var slut reste de sig upp och utbrast ”Fy, vilken värdelös film!”. Jag tar för givet att de inte hade någon aning om vad det var för film de betalade 100kr för att se och att de framförallt inte hade någon aning om vad regissören Lars Von Trier brukar göra för sorts filmer.
Det här är en typisk Cannes-film, den är djup, lite svårförstådd och ganska deprimerande och mörk. Regissören Lars Von Trier är en mycket underlig man, förutom från att han brukar skapa ganska konstiga filmer har han också citerats i olika tidningar där han ska ha sagt ”Jag förstår Hitler”, och vad jag har förstått ska han också vara ganska svår att intervjua. Förutom från att han blev Oscarsnominerad för ”Dancer in the Dark” (2000), har också hans ”Antichrist” (2009) blivit otroligt omdiskuterad, den sistnämna såg jag när den kom ut men jag bestämde mig för att se den igen eftersom jag nästan helt glömt bort den. Eller, glömt bort och glömt bort, den är nästan helt omöjlig att få bort ut hjärnan, men jag ville minnas alla de där små detaljerna som regissörer ibland använder. De likheter jag märkt än så länge är att han verkar gilla hagel, slowmotion, naket, djur, svart/vitt, klassisk musik, uppdelningar (typ kapitel)…det är de likheterna jag märkt att han både använder i ”Antichrist” (2009) och i ”Melancholia” (2011).
En av filmens huvudroller spelades av Kristen Dunst, som jag alltid haft lite problem med sedan hon spelade Mary Jane i ”Spider-Man” (2002), ”Spider-Man 2” (2004) och ”Spider-Man 3” (2007), men som jag av någon konstig anledning börjar gilla allt mer och mer.
Den andra kvinnliga huvudrollen är Charlotte Gainsbourg, aka Lars Von Triers-älsklingsskådespelare, hennes breakthrough gjordes ju nämligen i ”Anichrist” (2009) där hon vid ett flertal tillfället sprang omkring naken. Hon är hur som helst riktigt, riktigt duktig!
Med på listan av skådespelare fanns också Alexander och Stellan Skarskård och Keifer Sutherland.
Om jag ska vara fullkomligt ärligt kan jag erkänna att jag inte riktigt förstod filmen, eller jag förstod rent praktiskt vad som hände men inte varför. Vill inte avslöja för mycket, men det finns några lösa trådar som man nu i efterhand sitter och spekulerar över, vilket är lite halva nöjet.
Filmen tycker jag hur som helst absolut var värd att se. Det fanns ett gäng supersnygga scener med vacker natur, härlig musik och ändå någonting dystert över alltsammans.
Jag ger den 4/5
