Recenserarfilm - En blogg om film & serier

Titel: The Dilemma (2011)
Längd: 111 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Vince Vaughn, Kevin James, Jennifer Connelly, Winona Ryder, Queen Latifah, Channing Tatum
IMDB-betyg: 5.1/10

Handling:
Ronny och Nick är bästa kompisar och arbetskollegor. Deras respektive partner kommer jättebra överrens med varandra och de själva har chans att skriva kontrakt med ett stort företag. Livet leker med andra ord, men då Ronny får reda på att Nicks fru är otrogen, vet han inte hur han ska hantera situationen.

Eftersom jag har haft en liten crush på Vince Vaughn en gång i tiden så kan ingenting med honom i rollen bli dåligt, tvärt om. Just den här rollen är precis likadan som han har gjort tusen gånger tidigare, vilket märks eftersom han känns mycket säker i sig själv och i det han gör.
Kevin James har likadant som Vince Vaughn gjort den här typen av film en rad gånger tidigare, inget nytt på den fronten heller. En av hans favoritfilmer är enligt mig komedin ”Mall Cop” (2009) där han spelar en smått överviktig vakt i en galleria, galet rolig!
”The Dilemma” är gjord av Ron Howard, som kammade in hela två Oscar för ”A Beautiful Mind” (2001) där ingen mindre än Russell Crowe hade huvudrollen.
Det är Allan Loeb som står bakom manuset, den karln har tidigare jobbat med Jennifer Aniston i ”The Switch” (2010) och ”Just Go With It” (2011).
Lägg också märke till resterande skådespelare, där jag bl.a. såg Queen Latifah i ”Beauty Shop” (2005) häromdagen, och Winona Ryder i den Oscarsvinnande ”Black Swan” (2010).
Förutom den imponerande rollistan tycker jag ändå att filmen inte var någon höjdare, den var absolut inte dålig, men jag tycker ändå att det finns bättre romantiska komedier där ute i vimlet.
Ger den 3/5

Titel: Lost Highway (1997)
Längd: 134 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Bill Pullman, Patricia Arquette, Balthazar Getty, Robert Blake, Michael Massee
IMDB-betyg: 7.6/10

Handling:
Efter att Fred och Renee Madison haft en objuden gäst i lägenheten träffar Fred en mycket konstig man på en fest. Därefter blir Fred dömd för mordet på sin fru, väl i fängelset förvandlas han till en ung mekaniker och får börja om på ett nytt liv.

Helt galet konstig film!
Om jag ska vara helt ärlig har jag inte hunnit greppa filmens handling än, och det var hela två dagar sedan jag såg den.
Det hela började när jag av misstag för några veckor sedan fick se ett klipp ur den här filmen, jag höll då på att skita ner mig fullständigt eftersom det finns en karaktär där som är så fruktansvärt läskig. Jag överdriver inte då jag säger att jag, som aldrig blir rädd, har varit skraj sedan dess. Om man vill/vågar kan man googla på ”Lost highway mystery man” för att titta på fanskapet, var däremot beredd på att eventuellt bli ärrad för livet.
Filmen är gjord av David Lynch, som faktiskt blivit Oscarsnominerad hela fyra gånger för bl.a. ”Mulholland Driver” (2001) och ”Blue Velvet” (1986).
Inför en thriller eller skräckfilm brukar det ofta vara populärt att sprida ut hemska rykten kring skådespelarna för att göra filmen mer spännande, t.ex. att konstiga saker händer under filminspelningarna eller att folk dör. Någonting som däremot inte är ett löst rykte är att han som spelar min värsta mardröm aka Mystery Man, var i rättegången efter filmen för att ha mördat sin fru. Läskigt.
Någon som jag tyckte gjorde ett mycket bra jobb är skådespelaren Patricia Arquette, som enligt mig är jätteduktig som att spela konstiga roller. För mig är hon mest känd från ”Stigmata” (1999) och den populära tv-serien ”Medium” (2005-). Hon är även storasyster till ”Scream”-stjärnan David Arquette.
En rolig detalj är att sångaren Marilyn Manson också var med i ”Lost Highway”, men bara under några sekunder.
Jag vet inte riktigt om jag gillar den här filmen eller helt enkelt hatar den. Som jag skrev i börjar har jag inte riktigt förstått handlingen än, eftersom halva filmen kändes som ett virrvarr mestadels av tiden. Däremot tycker jag att den var jävligt obehaglig och hade ett grymt soundtrack som verkligen skapade en otäck stämning.
Jag ger den 3/5

Titel: The Book of Eli (2010)
Längd: 118 min
Genre: Action/Drama/Äventyr
Skådespelare: Denzel Washington, Mila Kunis, Gary Oldman, Jennifer Beals, Ray Stevenson,
IMDB-betyg: 6.8/10

Handling:
I en framtid där jorden och människorna är på väg att förstöra sig själv, måste Eli färdas genom Amerika med en helig bok som gömmer svaret till jordens räddning. Det blir en lång och svår färd där det är många som vill få tag på boken och utnyttja den till egen vinning.

Gary Oldman är en man som alltid ska förvirra mig! Han ser nämligen alltid olika ut i alla roller han gör, därför har jag inte riktigt koll på hur han egentligen ser ut. I just den här filmen kände jag enbart igen honom på hans röst, utan den hade jag förmodligen gått ovetande igenom hela filmen.
De senaste filmerna jag såg honom i är ”Batman Begins” (2005), ”The Dark Knight” (2008) och ”Red Riding Hood” (2011).
Men det var däremot den tvåfaldigt Oscarsvinnande Denzel Washington som hade huvudrollen, kan också erkänna att jag först inte höll på att känna igen honom heller, pinsamt.
Den kvinnliga huvudrollen hölls av Mila Kunis, som jag senast har sett i den fruktansvärt grymma filmen ”Black Swan” (2010). Eftersom hon är mest känd från komediserierna ”That 70s Show” (1998-) och ”Family Guy” (1999-) kan jag ibland ha lite problem med henne, just tack vare att jag omedvetet kopplar ihop henne med oseriösa roller.
Filmen är gjord av Albert Hughes och Allen Hughes aka Bröderna Hughes, som tidigare jobbat i en rad olika filmer tillsammans.
Jag tycker faktiskt att ”The Book of Eli” är jättebra, älskar storyn, skådespelarna och filmningen. Jag vet inte om det var jag som hade fått tag på en taskig version, men hela filmen hade en speciell färgnyans som lutade åt det gröna hållet, vilket jag personligen tycker är häftigt.
Filmer med twistar är ofta bra och genomtänkta, just den här hade jag för en gångs skull inte räknat ut innan, vilket är ett stort plus! Tycker som sagt att den här filmen var väldigt bra och jag skulle inte ha något emot att se den igen.
Jag ger den 4/5

Titel: Beauty Shop (2005)
Längd: 105 min
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Queen Latifah, Alicia Silverstone, Alfre Woodard, Kevin Bacon, Djimon Hounsou, Mena Suvari, Bryce Wilson
IMDB-betyg: 5.2/10

Handling:
Gina Norris (Queen Latifah) har alltid drömt om att starta en egen skönhetssalong, och när hon tillslut säger upp sig från den extremt diviga Jorge får hon chansen att påbörja sina drömmar.

Jag tror att jag var svart i mitt förra liv!
Det roligaste som finns är när svarta tjejer använder den där härliga dialekten och överdriver i sitt sätt att prata. De kommer undan hur lätt som helst med att säga saker som ”Hell-to-the-NO” och ”Nigga”, och dessutom får det att låta hur coolt som helst.
Queen Latifah är för mig den ultimata svarta kvinnan! Hon är även en av de få ”kurviga” kvinnliga skådespelarna som faktiskt har lyckats, hon är dessutom sjukt vacker.
Några män som har sålt sin själ till djävulen måste ju vara Kevin Bacon och Djimon Hounsou, som tidigare försökt att hålla sig till så seriösa roller som möjligt. Den som verkligen tar priset är Kevin Bacon som helt enkelt måste varit döpank när han skrev sitt namn på kontraktet, han spelar nämligen en långhårig homosexuell man som dessutom är tysk och har öppen skjorta. Hysteriskt roligt!
Regissören Billie Woodruff har tidigare jobbat med Jessica Alba i ”Honey” (2003) och med Britney Spears i några av hennes musikvideor.
Just den här typen av filmer kan gå hur dåligt som helst, men just eftersom de är så pass duktiga skådespelare så lyckas den ganska bra enligt mig.
Ger den en stark 3/5

Titel: Dog Pound (2010)
Längd: 91 min
Genre: Drama
Skådespelare: Adam Butcher, Shane Kippel, Lawrence, Mateo Morales, Trent McMullen, Taylor Poulin, Dewshane Williams
IMDB-betyg: 6.9/10

Handling:
Vi får följa några tonåringar, bl.a. Butch (Adam Butcher) då de hamnar i ungdomsfängelse där de försöker hantera sin ilska och att överleva.

Fruktansvärt obehaglig och deprimerande film!
Påminn mig att aldrig bli ungdomskriminell och hamna i fängelse, det kommer aldrig sluta bra för min del.
Hursomhelst hatar jag verkligen de där jävla alfahannarna som finns i fängelserna och tror att de är så himla coola. Ni vet, de där som alltid går omkring i gäng, köper knark från folk som kallas ”Shadow” och våldtar de nya i fängelset. Hate them!
Den här filmen var hur som helst jäkligt bra! Den hade inte någon speciell handling, utan siktet var att försöka förmedla hur det egentligen går till i sådana miljöer. Fängelsefilmer är alltid fängelsefilmer, och såklart finns de obligatoriska övergreppen som alltid blir så jäkla obehagliga att titta på, huvva
Regissören Kim Chapiron är för mig tidigare helt okänd, men hädanefter kommer jag hålla ett litet getöga på honom.
Precis som regissören var även skådespelarna okända för mig, men jag tycker att alla gjorde ett mycket bra och trovärdigt jobb.
Inte för att jag någonsin suttit min fot på ett fängelse, men jag är helt övertygad om att det är precis som i den här filmen det går till i USA, vilket skrämmer mig. Hur kan någon (helst en ung kille) någonsin blir normal efter att man som ung gjort ett misstag och hamnat på ett sådant där ställe?!
Jag ger filmen 4/5

Titel: Unknown (2011)
Längd: 113 min
Genre: Drama/Thriller
Skådespelare: Liam Neeson, Diane Kruger, Frank Langella, Elizabeth Harris, Aiden Quinn, Bruno Ganz
IMDB-betyg: 7.1/10

Handling:
Martin Harris (Liam Neeson) vaknar upp på sjukhuset efter en koma och upptäcker att någon har tagit hans identitet. Han blir därför tvungen att bevisa vem han egentligen är, vilket visar sig vara svårare än han hade trott.

Den spontana tanken innan filmen startades var: ”Allright, det här kan bli ganska bra!”, det slutade däremot med att förväntningarna blev bättre än själva filmen.
Liam Neeson är alltid Liam Neeson, och han är som vanligt skitbra. Jag har alltid haft en liten förkärlek till karln, så i min bok kan nästan ingenting med honom i huvudrollen bli dåligt. De senaste filmerna jag sett honom i är ”Batman Begins” (2005), ”Breakfast on Pluto” (2005) och ”Chloe” (2009). Men utöver de redan skrivna filmerna blev han även Oscarsnominerad för sin roll i ”Schindler’s List” (1993).
Regissören Jaume Collet-Serra har en liten grej för thrillers och skräck, då han tidigare gjort en jäkligt bra film som heter ”Orphan” (2009), och ”House of Wax” (2005) där den sistnämna faktiskt inte är så dålig som alla säger att den är. Punkt.
”Unknown” var lite av en besvikelse, när den obligatoriska ”twisten” i slutet av filmen anlände kom den absolut inte som en överraskning. Den är däremot långt från det dåligaste jag sett eftersom skådespelarna inte gjorde en besviken. Jag förstår också tanken och själva idén bakom filmen, och de var väldigt bra, men någonstans på vägen nådde den ändå inte ända fram.
Jag ger den en neutral 3/5

Titel: Chatroom (2010)
Längd: 97 min
Genre: Drama/Thriller
Skådespelare: Aaron Johnson, Matthew Beard, Imogen Poots, Hannah Murray, Daniel Kuluuya
IMDB-betyg: 5.2/10

Handling:
Ett gäng vilsna ungdomar samlas i ett gemensamt chattrum på internet där de pratar om sina problem. Däremot är de en av dem som inte har särskilt goda avsikter.


Gillar idén skarpt!
Tycker också att de har fått till ”chattrummet” så att det är lättare att förstå vad som händer, vilket jag tror behövs till de som inte är särskilt haj på hur internet fungerar. De gjorde ett bra jobb med att illustrera det visuella med andra ord.
När jag slog igång filmen visste jag inte mycket mer än att det var Hideo Nakata som låg bakom den. Han är mest känd som skaparen till min barndoms rädsla ”The Ring” (1998), ”Ring 2” (1999) och även de amerikanska, plus ”Dark Water” (2002). Hideo Nakata är med andra ord lite av en skräckkung, eller i alla fall brukar han använda små spökflickor i sina filmer. När jag slog på filmen förväntade jag mig just det, att bli så rädd att jag inte skulle kunna sova lugnt på flera dagar. Upptäckte däremot att mina ”förväntningar” förstörde halva filmen, eftersom det varken fanns läskiga barn, brunnar eller vatten. ”Chatroom” är alltså en drama/thriller utan några som helst spöklika företeelser.
En av de manliga huvudrollerna, Aaron Johnson känner man igen från ”Nowhere Boy” (2009) och ”Kick-Ass” (2010), där han i båda spelade huvudpersonen. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om han är så sjukt snygg att jag dör, eller om jag egentligen inte gillar honom alls…tror jag röstar på det förstnämnda. Jag ser däremot fram emot att se vad han har att erbjuda längre fram i livet och håller tummarna på att han inte väljer en enkel roll där han bara kan glida fram på ett bananskal med sitt snygga utseende.
En annan kille som jag tyckte gjorde ett jättebra jobb är Matthew Beard, en för mig ganska okänd grabb som jag tror mig känna igen från då han hade en liten roll i ”An Education” (2009), jag hoppas däremot att snart få se mer från honom.
En annan tjej som bara var med i några få sekunder är Ophelia Lovibond, som jag tycker mig se lite här och där, bl.a. i ”No Strings Attached” (2011) och ”London Boulevard” (2010).
En rolig grej är att den är baserad på Enda Walshs manus (screenplay/play), hon har även skrivigt till ett av mina favoritdraman,” Disco Pigs” (2001).
Filmen i övrigt tycker jag var bra, gillar som sagt idén och tycker att den känns nyskapande på något vis. Det var däremot någonting som fattades, storyn kändes ibland lite tunn och jag hade hoppats på lite mer ”action”. Lite mer klarhet i historien, lite mer bakgrundsfakta och mer spänning.
Jag tycker nästan att 3/5 känns för lite, men samtidigt vill jag inte böja mig och ge 4/5…
Det får bli en mycket svag 4/5

Titel: Limitless (2011)
Längd: 105 min
Genre: Drama/Thriller/Action
Skådespelare: Bradley Cooper, Abbie Cornish, Robert De Niro, Andrew Howard, Anna Friel
IMDB-betyg: 7.3/10

Handling:
Eddie Morra (Bradley Cooper) är en halv-dålig författare utan inspiration och motivation. Men när han däremot får tag på en drog som gör att hela hjärnan används istället för bara 20%, blir han supersmart. Vad gör man då med ett sådant piller? Jo, blir jätterik och mäktig såklart!

Filmen är gjord av Neil Burger, som faktiskt ser bra ut! Anledningen till mitt utropstecken är för att regissörer, av egen erfarenhet, oftast inte ser speciellt glamourösa ut. Neil Burger ligger också bakom en mycket bra film som heter ”The Illusionist” (2006) där bl.a. Edward Norton och Jessica Biel är med.
Bradley Cooper kör på med sitt vanliga race, ett säkert kort enligt mig. Han passar oerhört bra i kostym och rappa kommentarer.
Innan Bradley Cooper var det egentligen tanken att Shia LaBeouf skulle ha huvudrollen, men eftersom han skadade armen i en bilolycka blev helt enkelt Bradley tvungen att rycka in.
Abbie Cornish kände jag inte igen vid första anblick, utan det var först efteråt som jag såg att det är hon som var motspelerska till Heath Ledger i ärkedramat ”Candy” (2006).
Anna Friel hade i den här filmen en ganska liten roll, vilket hon rätt så ofta har. Senast jag såg henne var i ”London Boulevard” (2010) och ”You Will Meet a Tall Dark Stranger” (2010)
Jag tycker att filmen var förvånansvärt bra! Jag gillar tempot och tycker att själva idén känns solklar.
Det var däremot några små hål i storyn som jag nu i efterhand sitter och grubblar på, men det stoppar mig ändå inte från att vilja se den igen.
Jag den 4/5

Titel: The Dark Knight (2008)
Längd: 152 min
Genre: Action
Skådespelare: Christian Bale, Heath Leldger, Aaron Eckhart, Michael Caine, Maggie Gyllenhaal, Gary Oldman, Morgan Freeman, Cillian Murphy, Nestor Carbonell
IMDB-betyg: 8.9/10

Handling:
Bruce Wayne/Batman är tillbaka och denna gång försöker han fånga Gothams nya superskurk, Jokern…

Såg den här första gången på Sverigepremiären på bio, eftersom jag tydligen är en biopremiär-knarkare. It was magical…
Detta är alltså en fortsättning på ”Batman Begins” (2005). Några skådespelare är utbytta, men de viktigaste är fortfarande kvar.
Den är skriven av Christopher Nolan och hans bror Jonathan Nolan som tidigare har hjälpts åt i många tidigare projekt.
Christian Bale hade fortfarande huvudrollen som Batman, men som jag sagt förut diggar jag inte hans tillgjorda Batman-röst. Däremot hade de gjort en snygg uppgradering av dräkten.
Aaron Eckhart var hur duktig som helst på att spela bad-guy, samt att hans ”smink” såg sjukt coolt ut!
Heath Ledger, som spelade Jokern, har en gång i världen varit en av mina absoluta favoritskådisar. Han dog den 22 januari 2008 och blev 28 år. ”The Dark Knight” är hans sista film han hann spela klart, och det gav honom även en Oscar. Enligt media dog han av en överdos, om den var medveten eller inte kan man bara diskutera om, men eftersom han faktiskt spelade en psykopatisk mördare (och enligt IMDb försvann han i ett motellrum i sex veckor för att förbereda rollen) så klandrar jag honom verkligen inte om det helt enkelt blev för jobbigt. Det enda jag vet är att han är en helt fantastisk skådespelare som både inspirerar och imponerar.
Min andra favoritkille, Cillian Murphy, var bara med i en scen. Honom såg jag senast i i ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008), ”Watching the Detectievs” (2007), ”Disco Pigs” (2001), ”Perrier’s Bounty” (2008), ”The Wind that Shakes the Barley” (2006), ”28 Days Later” (2002), ”Sunshine” (2007), ”Breakfest on Pluto” (2005), ”Peacock” (2010), ”On the Edge” (2001) och ”Batman Begins” (2005).
Filmen är verkligen hur bra som helst, och tusen gånger bättre än dess föregångare. Enligt mig är det Heath Ledgers tolkning av Jokern som VAR filmen. Jag kan helt enkelt inte uttrycka mig nog om hur jävla bra han faktiskt var!
Ger den 5/5, tack vare Heath Ledgers prestation

Titel: Batman Begins (2005)
Längd: 140 min
Genre: Action
Skådespelare: Christian Bale, Michael Caine, Gary Oldman, Morgan Freeman, Liam Neeson, Cillian Murphy, Tom Wilkinson
IMDB-betyg: 8.3/10

Handling:
När Bruce (Christian Bale) förlorar sina föräldrar bestämmer han sig för att städa upp på Gothams gator. Han försvinner till Asiens berg för att träna med Henri Ducard (Liam Neeson), och när han efter sju år tillslut återvänder till Gotham har staden nästan förstört sig själv med kriminalitet och korrupta poliser.
Han blir tvungen att leva ett dubbelliv: den rika miljonären som bara är intresserad av att festa på dagen, och en maskerad hjälte på natten.
Det här är berättelsen om hur Bruce Wayne blev Batman.

Superhjältefilmer är alltid superhjältefilmer!
Just denna typ av film är jag ett mycket stort fan av, jag vågar nästan säga att jag i princip sett alla superhjältefilmer som finns att få tag på, nästan.
Christian Bale har jag i vanliga fall inga problem med, det är till och med så att han gjort några oerhört bra filmer och har vunnit en Oscar för sin medverkan i ”The Fighter” (2010). Men just i den här filmen stör jag mig oerhört på Christian Bales röst då han är Batman!
Resten av skådespelarna; Michael Caine, Liam Neeson, Morgan Freeman, Gary Oldman o.s.v. gjorde ett oklandrat jobb!
Tom Wilkinson spelade här en av de bad-guys, men honom såg jag senaste i ”Burke and Hare” (2010) och ”The Green Hornet” (2011).
Lägg också märke till att min favorit Cillian Murphy också var med! Han är bra i allt han gör, men efter jag såg ”The Dark Knight” (2008) så kan jag tycka att Cillian Murphy kunde ha bearbetat och gjort något ”mer” med sin roll, precis som Heath Ledger gjorde när han spelade Jokern. Cillian Murphy har jag senast sett i ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008), ”Watching the Detectievs” (2007), ”Disco Pigs” (2001), ”Perrier’s Bounty” (2008), ”The Wind that Shakes the Barley” (2006), ”28 Days Later” (2002), ”Sunshine” (2007), ”Breakfest on Pluto” (2005), ”Peacock” (2010) och ”On the Edge” (2001).
Mannen bakom filmen, Christopher Nolan, är verkligen hur bra som helst! Han är trefaldigt Oscarsnominerad och har väldigt bra filmer i bagaget bl.a. ”Inception” (2010), ”The Dark Knight” (2008) och ”Momento” (2000).
Som sagt älskar jag verkligen superhjältefilmer, men eftersom jag också sett uppföljaren ”The Dark Knight” vet jag med facit i hand att den senare är fruktansvärt mycket bättre!
Jag ger filmen en svag 4/5

Titel: The Roommate (2011)
Längd: 91 min
Genre: Thriller/Drama
Skådespelare: Leighton Meester, Minka Kelly, Cam Gigandet, Alyson Michalka, Tomas Arana, Frances Fisher, Danneel Ackles, Matt Lanter, Billy Zane, Nina Dobrev
IMDB-betyg: 4.4/10

Handling:
Sara (Minka Kelly) har flyttat till en studentkorridor där hon får dela rum med Rebecca (Leighton Meester). Vad som först verkar vara en söt och trevlig tjej visar sig ha en stor besatthet av Sara.

Personligen tycker jag att det är fullkomligt hilarious att ”Gossip Girl”-stjärnan Leigton Meester spelar en galenpanna! Underhållning på hög nivå alltså. Det var också ganska kul att se henne i komedin ”Going the Distance” (2010) som jag såg för några veckor sedan mot Drew Barrymore och Justin Long.
Den andra huvudrollen, Minka Kelly, hade faktiskt en liten roll i komedifilmen ”Just Go with it” (2011) som jag såg härom veckan. Hon blev även ”sexigaste kvinnan” av tidningen Esquire Magazine i oktober 2010.
Tomas Arana hade i den här filmen en ganska liten roll, men det ändrar inte det faktum att jag senast såg honom i ”The Bourne Supremacy” (2007) mot Matt Damon.
Vi får heller inte glömma att vi har hela två stycken skådespelare från den 11 Oscarsvinnande ”Titanic” (1997), Frances Fisher och Billy Zane, där jag såg den sistnämna senast mot Nicole Kidman i ”Dead Calm” (1989).
Filmen är gjord av den danska Christian E. Christiansen som blev Oscarsnominerad för kortfilmen ”Om Natten” (2007).
Som betyget vittnar om var filmen inget stordåd, men jag tycker ändå att den var ganska bra med faktiskt några smått obehagliga scener. Det var dessutom jättekul att det var så många välkända ansikten!
Jag ger filmen 3/5

Titel: No Strings Attached (2011)
Längd: 108 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Natalie Portman, Ashton Kutcher, Lake Bell, Cary Elwes, Ludacris, Mindy Kaling, Kevin Kline, Ophelia Lovibond, Olivia Thirlby, Greta Gerwig
IMDB-betyg: 6.2/10

Handling:
Emma (Natalie Portman) och Adam (Ashton Kutcher) har ett kk-förhållande med två regler: Ingen svartsjuka och inga känslor. Det går bra till en början men ju mer de umgås desto svårare blir det att hålla känslorna i styr.

En sevärd romantisk komedi!
Ashton Kutcher har nästan enbart den här typen av filmer i bagaget, det är i princip så att man nästan kan googla ”komedi+romantik” och då få fram en bild på Ashton, nästan.
Natalie Portman däremot har gjort en rad olika generar; thriller, drama, komedi, action, sci-fi, äventyr osv. Hon är en tjej som jag har en otroligt stor respekt för, dels för att hon testat på så många filmtyper och dels för att hon är en sjuhelsikes duktig skådespelare. Det sistnämna syftar jag självklart på hennes otroliga prestation i ”Black Swan” (2010) som hon vann en Oscar för.
Det är Ivan Reitman som har regisserat ”No Strings Attached” (2011), men han är nog mest känd som skaparen av ”Ghostbusters”-filmerna och den Oscarsnominerade ”Up in the Air” (2009) med George Clooney.
Filmen var inte sådär överdrivet bra, men den duger absolut när man helt enkelt inte orkar använda hjärnan och bara vill se en feelgood-film.
Ger den 3/5

Titel: On the Edge (2001)
Längd: 85 min
Genre: Drama
Skådespelare: Cillian Murphy, Tricia Vessey, Stephen Rea
IMDB-betyg: 6.8/10

Handling:
Jonathan (Cillian Murphy) överlever ett självmord och blir därefter insatt på ett mentalsjukhus. Där får han träffa andra patienter och märker att livet kanske inte är så dåligt som han trott.

En riktigt bra och tänkvärd film!
Finns det någonting mer deprimerande än när unga människor vill ta livet av sig? Förmodligen inte, och filmen lyckades verkligen få in den här dystra känslan samtidigt som den inte blev alltför jobbig att titta på.
Det är en herre som heter John Carney som har gjort filmen, han har också gjort en av mina favorit drama, nämligen ”Once” (2006) som också har ett sjuhelsikes bra soundtrack!
John Carney är en mästare på att förmedla den rätta känslan, han använder verkligen silkeshandskar för att ta tag i jobbiga problem på ett respektfullt sätt samtidigt som han lägger någonting härligt på.
I huvudrollen till ”On the Edge” har vi min favoritkille Cillian Murphy, som verkligen aldrig gör en besviken! De senaste filmerna jag såg med honom i var ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008), ”Watching the Detectievs” (2007), ”Disco Pigs” (2001), ”Perrier’s Bounty” (2008), ”The Wind that Shakes the Barley” (2006), ”28 Days Later” (2002), ”Sunshine” (2007), ”Breakfest on Pluto” (2005) och ”Peacock” (2010). Kan knappt bärga mig tills hans nya filmer kommer ut!
Han som spelade psykologen i filmen, Stephen Rea, har sammanträffande nog också varit med i ”Breakfast on Pluto”.
Soundtracket i den här filmen var riktigt bra och har en härlig blandning av sköna godbitar!
Budskapet stod klart och tydligt; Ta vara på livet!
Jag ger filmen 4/5

Titel: Peacock (2010)
Längd: 90 min
Genre: Drama/Thriller
Skådespelare: Cillian Murphy, Ellen Page, Josh Lucas, Susan Sarandon, Keith Carradine
IMDB-betyg: 6.1/10

Handling:
John Skillpa (Cillian Murphy) bor i den lilla staden Peacock i Nebraska. Han lever ett stilla liv till dess en tågvagn spårar ur och hamnar i hans trädgård. Tågolyckan skapar stor uppmärksamhet kring John, en uppmärksamhet som gör att Johns andra personlighetsklyvning vågar sig fram.

Den här filmen är verkligen sjukt bra!
Detta är regissören Michael Landers och manusförfattaren Ryan O Roys första spelfilm, så det är lite svårt att tycka till om deras personliga ”thing” än så länge. Men de har verkligen fått en bra början på deras karriär.
Det är Cillian Murphy som står för det tyngsta lasset. Han spelar nämligen den tvådelade rollen John och Emma, och han gör det ohyggligt bra kan jag tillägga! Det är så sjukt hur han helt lyckas skilja på de två rollerna och få de båda så himla trovärdiga på samma gång. Den manliga karaktären gör han osäker, med fladdrande blick, kutryggad, förvirrad och smått desperat. Medan den kvinnliga är näpen, viljestark, stolt och bitvis fruktansvärt obehaglig.
Jag måste också ge en applåd till sminket som verkligen gjorde undervärk.
Det här är faktiskt inte första gången Cillian Murphy spelar kvinna/man. Nä, för 5 år innan ”Peacock” var han transvestit i ”Breakfest on Pluto”, men jag måste medge att han med åren har blivigt jäkligt mycket bättre på att spela kvinna.
De senaste filmerna jag såg med honom i var ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008), ”Watching the Detectievs” (2007), ”Disco Pigs” (2001), ”Perrier’s Bounty” (2008), ”The Wind that Shakes the Barley” (2006), ”28 Days Later” (2002), ”Sunshine” (2007) och ”Breakfest on Pluto” (2005).
Jag är med andra ord ett ganska stort fan av hans filmer, och kan erkänna att om jag inte visste att det var Cillian Murphy som spelade John/Emma i den här filmen skulle risken vara stor att jag kanske inte skulle känna igen honom, eftersom de hade bytt ut hans ”varumärke” d.v.s. isblåa ögon till ett par mörkbruna linser. Han använde också en helt ny röst och ett helt nytt kroppsspråk.
Men nu får jag naturligtvis inte glömma Ellen Page, hon körde sitt vanliga race och gjorde en trovärdig och kanonbra prestation.
Om jag ska återgå till filmen så tycker jag som sagt att den verkligen var jättebra, däremot gick det lite väl hastigt på slutet som de kunde ha gjort bättre. Även fast det är ungefär tredje gången jag se den här filmen så tycker jag fortfarande att den ibland blir obehaglig.
Jag ger den en stark 4/5

Titel: Breakfast on Pluto (2005)
Längd: 128 min
Genre: Drama
Skådespelare: Cillian Murphy, Liam Neeson, Ruth Negga, Laurence Kinlan, Eily Bergin
IMDB-betyg: 7.2/10

Handling:
Det är 1970-talet och Patrick ”Kitten” Braden (Cillian Murphy) ger sig ut på en resa till London för att hitta sin mor.

Som man kanske kan räkna ut så spelar Cillian Murphy här en transvestit, and a pretty good one too. Han har det där utseendet som verkligen passar både en man och en kvinna, vilket är ganska ovanligt. Han gör hur som helst rollen kanonbra!
De senaste filmerna jag sett med honom i är ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008), ”Watching the Detectievs” (2007), ”Disco Pigs” (2001), ”Perrier’s Bounty” (2008), ”The Wind that Shakes the Barley” (2006), ”28 Days Later” (2002) och ”Sunshine” (2007). Jag är i en liten Cillian Murphy-period, det är min ursäkt.
Lägg också märke till att Liam Neeson står med på rollistan, däremot hade han en väldigt liten roll. I de filmer jag har sett på sistone spelade han senast emot Amanda Seyfried och Julianna Moore i dramathrillern ”Chloe” (2009).
Det här är hur som helst en film av den tidigare Oscarsvinnande Neil Jordan.
”Breakfast on Pluto”, eller rättare sagt Cillian Murphy, blev faktiskt Golden Globes-nominerad för bästa skådespelare. Medans både han och Neil Jordan båda blev nominerad och vann diverse utmärkelser. Filmen har också ett grymt soundtrack!
Jag ger den 4/5

Titel: Sunshine (2007)
Längd: 107 min
Genre: Thriller/Sci-fi
Skådespelare: Cillian Murphy, Chris Evans, Rose Byrne, Troy Garity, Cliff Curtis, Mark Strong
IMDB-betyg: 7.3/10

Handling:
Solen är döende och mänskligheten riskerar att bli utrotningshotade. För sju år sedan skickades projektet Icarus ut i rymden för att tända solen, men uppdraget misslyckades innan de nådde fram. Nu har de sänt ut en ny grupp, Icarus II, med uppdrag att skapa en stjärna inuti en stjärna. Om de misslyckas dör allt liv på jorden.

Om man gillar sci-fi rullar kan jag absolut rekommendera den här! Sjukt bra.
Det är skaparna bakom ”28 Days Later” (2002) och ”The Beach” (2000), Danny Boyle och Alex Garland, som har gjort den här filmen. Men Danny Boyle är nog för tillfället mest känd för sin Oscarsvinnande ”Slumdog Millionaire” (2008) och sin nominerade ”127 hours” (2010).
Min loverboy Cillian Murphy var såklart med i den här filmen, och de senaste jag sett med honom är följande; ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008), ”Watching the Detectievs” (2007), ”Disco Pigs” (2001), ”Perrier’s Bounty” (2008), ”The Wind that Shakes the Barley” (2006) och ”28 Days Later” (2002).
En av de andra huvudrollerna hade ”Fantastic Four”-stjärnan Chris Evan, mannen-som-alltid-spelar-ond-Mark Strong och Rose Byrne.
De som är extra observanta under filmens gång märker kanske att bilder från Icarus besättning sipprar förbi på en bråkdelens sekund ungefär i mitten av filmen, det är pretty mind fucked om man inte vet om det sedan innan.
En annan rolig detalj är att namnet på rymdskeppet, Icarus, är symboliskt i den grekiska mytologin. Icarus fick vingar av sin far gjorda av vax och fjädrar, men innan han flög varnades han att inte flyga för nära solen. Icarus fick dock storhetsvansinne och flög alldeles för nära solen till dess att vaxet smälte och han föll.
Nu när jag ändå håller på med detaljer kan jag lika gärna köra på med en till; sista scenen är filmad i Stockholm, coolt!
Jag tycker i alla fall att filmen är kanonbra! Det som dock stör mig lite är att man som publik ibland tappar bort mig bland platserna, ett exempel är i slutet av filmen då kameran snurrar omkring tills man inte har någon aning om vad som händer.
Jag ger den 4/5

Titel: 28 Days Later… (2002)
Längd: 113 min
Genre: Thriller/Skräck
Skådespelare: Cillian Murphy, Naomie Harros, Brendan Gleeson, Megan Burns, Christopher Eccleston
IMDB-betyg: 7.6/10

Handling:
Jim (Cillian Murphy) vaknar upp ur en koma på ett sjukhus. När han ser sig omkring upptäcker han att alla människor är borta och att Londons alla gator är tomma.
Han möter några överlevare som berättar att en epidemi har spridit sig och att de måste hitta skydd.

Det var några år sedan jag sist såg den här filmen, men eftersom jag är inne i ett Cillian Murphy-maraton blev jag bara tvungen att se den igen, den är ju också sjukt bra.
Zombie/epidemi-filmer är verkligen my cup of tea, för det första är det ganska svårt att misslyckas och för det andra är det alltid lika spännande att se vad zombierna har för ”egenskaper”.
Till exempel brukar zombiemästaren George A.Romero köra med old school zombier som inte kan springa, medans grabbarna Danny Boyle och Alex Garland valde springande zombier i den här filmen.  
De senaste filmerna jag har sett med Cillian Murphy i är ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008), ”Watching the Detectievs” (2007), ”Disco Pigs” (2001), ”Perrier’s Bounty” (2009) och ”The Wind that Shakes the Barley” (2006). Cillian Murphy fick också en hel del nomineringar för den här rollen bl.a. för bästa nykomling och manlig huvudroll.  
Som jag skrev förut är epidemifilmer verkligen någonting jag gillar, det är också en av de få genrerna som kan sluta i princip hur som helst och som ofta ger utrymme åt publiken att få komma med egna teorier om storyn.
Ger den 4/5

Titel: The Wind that Shakes the Barley (2006)
Längd: 127 min
Genre: Drama
Skådespelare: Cillian Murphy, Padraic Delaney, Liam Cunningham, Orla Fitzgerald
IMDB-betyg: 7.6/10

Handling:
Året är 1920 i Irland. De två bröderna Damien och Teddy dras in i frihetskampen mot den brittiska ockupationen. När landet får en begränsad självständighet utbryter inbördeskrig och plötsligt står bröderna på motsatta sidor.

Nu körde jag en kopiera-klista in på handlingen, har nämligen inte riktigt förstått till hundra procent vad filmen handlar om. Eller, jag förstår, men har helt enkelt svårt att sätta det i ord.
När jag spejar omkring på internet verkar det som att de flesta tycker att den här filmen är hur bra som helst, medan jag själv verkligen inte förstår hysterin.
Handlingen är långsam, scenerna är utdragna, manuset träffar inte och hela filmen blir så jäkla tråkig.
Jag fick känslan av att de bara slängt ut ett gäng män på åkern med varsitt gevär och som blir ombedda att improvisera, eftersom hela idén känns ogenomtänkt.
Det enda som var bra är skådespelarnas insats, men den som verkligen räddade filmen var Cillian Murphy. De senaste filmerna jag sett med honom är ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008), ”Watching the Detectives” (2007), ”Disco Pigs” (2001) och ”Perrier’s Bounty” (2009).
Tyvärr imponerar den här filmen inte ett dugg, lämnar inget avtryck och inga speciella känslor, vilket jag tycker är en viktig komponent till en bra film. Jag tycker också att det är viktigt att man får lär känna någon av karaktärerna innan filmen är slut, det ska liksom kännas att man inte vill stänga av eftersom man har börjat vänja sig vid en speciell personlighet till en karaktär.
Visserligen kan det vara så att klockan helt enkelt är för mycket för att min hjärna ska orka ta in den här typen av film, well well.
Jag ger den 2/5

Titel: Perrier’s Bounty (2009)
Längd: 88 min
Genre: Action
Skådespelare: Cillian Murphy, Jim Broadbent, Jodie Whittaker, Gabriel Byrne
IMDB-betyg: 6.2/10

Handling:
Michael (Cillian Murphy) blir skyldig pengar och löser det genom att låna från en lånehaj. Han är på fel ställe vid fel tillfälle och råkar av misstag få en ur Perriers gäng dödad, vilket leder till att ett pris sätts på hans huvud. Han får däremot hjälp av hans far Jim (Jim Broadbent) och hans hemliga förälskelse Brenda (Jodie Whittaker).


Vem är snyggare än Cillian Murphy?? Jo, Cillian Murphy med skägg! Amen.
Och ja, jag såg den här rackarn enbart för att han var med i den. Men den var faktiskt ganska underhållande.
Senaste filmerna jag såg med Cillian Murphy var ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008), ”Watching the Detectives” (2007) och ”Disco Pigs” (2001).
Det är i alla fall Ian Fitzgibbon som har gjort filmen, en för mig tidigare helt okänd karl.
Gabriel Byrne däremot har jag tidigare varit kontakt med, men han är nog mest känd för sin roll Dr.Paul Weston ur serien ”In Treatment” (2008-2010). Det senaste jag såg honom i är ”Stigmata” (1999) och ”The Man in the Iron Mask” (1998).
Den här filmen var långt ifrån den bästa jag sett men också långt ifrån det sämsta. Man kan inte ta ifrån dem att det oftast hände ganska oförutsedda saker, vilket är ett plus.
Ger den 3/5

Titel: Disco Pigs (2001)
Längd: 93 min
Genre: Drama
Skådespelare: Cillian Murphy, Elaine Cassidy, Brian F. O´Byrne, Darren Healy
IMDB-betyg: 6.5/10

Handling:
Pig och Runt föddes samtidigt på samma sjukhus och har sedan dess haft ett speciellt band till varandra.


Min spontana reaktion är: udda! Fruktansvärt udda film.
Jag såg den självklart för att Cillian Murphy var en av huvudrollerna. Han är verkligen hur duktig som helst på att spela de där lite speciella och halvt vansinniga rollerna! De senaste filmerna jag såg honom i var ”Red Eye” (2005), ”The Edge of Love” (2008) och ”Watching the Detectives” (2007).
Som jag nämnt tidigare och som förmodligen märks, så är jag inne i en Cillian Murphy-fas, som jag hoppas snart går över.
Kan också erkänna att en av anledningarna att jag slog på filmen var att Cillian Murphy faktiskt har skrivigt en låt som han själv sjunger i slutet av filmen, ”So New”, som är jäkligt bra och ligger som en ny favorit i min Ipod.
Den andra huvudrollsinnehavaren, Elaine Cassidy, blev jag också imponerad av. Hon har varit med i några relativt okända filmer och serier, bl.a. 13 avsnitt av ”Harper’s Island” (2009-).
Brian F. O’Byrne hade här en väldigt liten roll, men honom såg jag senaste mot Nicolas Cage i ”Season of the Witch” (2011), han spelar även en ledande roll i ”FlashForward” (2009-2010).
Det är hur som helst Kirsten Sheridan som har gjort filmen, jag tycker det är härligt att få se ett kvinnligt namn för en gångs skull, och som dessutom blev nominerad till en Oscar för ”In America” (2003).
Jag tycker faktiskt att ”Disco Pigs” var jäkligt bra, men som sagt udda! Kan inte riktigt sätta fingret på vad meningen med filmen var, kanske ville den visa äkta kärlek eller helt enkelt när besattheten blir för stark.
Det är precis som i det gamla talesättet: ”Kärleken är som en fjäril; håller du för löst flyger den iväg, och håller du för hårt kvävs den”, vilket demonstrerades ypperligt i filmen då Pig aka Cillian Murphy blev så besatt av kärleken till Runt att han tillslut inte visste vad han skulle göra eftersom hon var hela hans liv.
Ger den 4/5, lite eftersom Cillian Murphys Irlänska dialekt är priceless

Titel: Watching the Detectives (2007)
Längd: 90 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Cillian Murphy, Lucy Liu, Jason Sudeikis, Michael Panes
IMDB-betyg: 6.3/10

Handling:
Neil (Cillian Murphy) spenderar sina dagar i en väldigt händelselös videobutik, tills den dagen den färgstarka och äventyrslysta Violet (Lucy Liu) vandrar in.

Jag blev faktiskt positivt överraskad!
För det första hade jag lite svårt att se Cillian Murphy spela en oseriös roll, men det kirrade han utan problem. De senaste filmerna jag såg med honom var ”Red Eye” (2005) och ”The Edge of Love” (2008).
Lucy Liu däremot föredrar jag hellre i actionfilmer, med en pistol i ena handen och en ordentlig höger, som i ”Charlies Angels” (2000) och (2003)-filmerna.
Det är Paul Soter som ligger bakom den här filmen och jag tycker att det är hans bästa verk, inte för att han gjort speciellt mycket annat visserligen.
Jag har inte speciellt mycket att säga om den här filmen, förutom att jag gillade den riktigt mycket, kan också meddela att jag är i en liten Cillian Murphy-fas där allt han gör är ”fantastiskt”, kan därför inte garantera att jag helt enkelt är för förblindad av honom för att ge något korrekt betyg.
Den får 4/5

Titel: The Edge of Love (2008)
Längd: 110 min
Genre: Drama
Skådespelare: Keira Knightley, Sienna Miller, Cillian Murphy, Matthew Rhys
IMDB-betyg: 6.2/10

Handling:
Under Andra Världskriget möter den självständiga sångaren Vera (Keira Knightley) soldaten William (Cillian Murphy). De dras genast till varandra och det dröjer inte länge innan de snabbt gifter sig innan William blir tillkallad ut i kriget.
Vera lever kvar med sin vän Caitlin (Sienna Miller) och hennes poesiskrivande man Dylan (Matthew Rhys).

Intriger! Massor med intriger!
Att de också i exakt varje scen rökte cigaretter är en annan femma.
Detta var långt ifrån Keira Knightleys bästa framförande, men eftersom jag har en sådan otrolig förkärlek till henne har jag kommit till den punkten då jag älskar allt hon gör, vilket ligger både för gott och ont. Senast jag såg henne var mot Colin Farrell i ”London Boulevard” (2010).
Sienna Millers roll var egentligen först tänkt till Lindsay Loan – när jag hörde detta fick jag en liten hjärtattack, eftersom filmen skulle tappa all sin trovärdighet med Lindsay Loan som en av huvudrollerna i det här självbiografiska dramat.
Just nu är jag inne i ett Cillian Murphy-stim, honom såg jag senast i ”Red Eye” (2005) bara häromdagen. Har också för tillfället en smärre tonårscrush i honom, som jag snart hoppas går över eftersom han är gift och har två barn. Att han i ”The Edge of Love” förmodligen hade världens finaste replik, gör verkligen inte saken bättre. Detta var scenariot; Cillian Murphy och Keira Knightley ligger i en säng och tittar varandra djupt i ögonen då Cillian (aka William, i filmen) säger:
”No harm will ever come to you. Not from me, not from anyone else. And while I’m here, no word of mine will ever hurt you”.
Tillbaka till filmen, should we? Även fast den har så extremt stor potential når den ändå inte riktigt ända upp. Jag som tittare förväntar mig att bli fängslad i 110 min ren kärlek och känslor, men jag kan ärligt inte riktigt sätta fingret på vad det var som inte stämde, den var helt enkelt inte så jäkla bra som jag hade förväntat mig!
Ger den i alla fall 3/5

Titel: Smallville (2001-2011)
Längd: ca 40 min
Genre: Äventyr
Skådespelare: Tom Welling, Erica Durance, Allison Mack, Michael Rosenbaum, Kristin Kreuk, John Glover, Annette O´Toole, John Schneider, Justin Hartley, Cassidy Freeman, Aaron Ashmore, Sam Jones III
IMDB-betyg: 7.7/10

Handling:
Detta är berättelsen om hur Clark Kent blev Superman.
Han växte upp på en gård i Smallville där han, förutom från att hantera hans superkrafter, också blir tvungen att klara av vardagen som en tonåring.
Dagarna går och med säsongerna blir han äldre och äldre tills han tillslut börjar jobba på The Daily Planet där han måste leva med sina dubbla identiteter; Den närsynta journalisten Clark Kent och Metropolis stora hjälte Superman.

Detta är serien jag växte upp med! I 10 år har jag följt denna serie i (mestadels) vått och torrt.
10 säsonger och 217 avsnitt senare får jag till sist slutet jag väntat på! Måste jag säga att det var magiskt för en inbiten Smallville-nörd som jag?
Jag tänker inte gå in på varje sekund av alla säsonger, utan nöjer mig med vetskapen att jag orkat mig igenom avsnitt efter avsnitt.
Serien är hur som helst skapad av Alfred Gough och Miles Millar, där Smallville är deras gemensamma kärleksbarn.
Älskar hur de har flätat in olika superhjältelegender så som: Aquaman, Black Canary, Angel of Vengeance, Cosmicboy, Doctor Fate, Cyborn, The Green Arrow, Hawkman, Saturn Girl, Warrior Angel, Zatanna Zatara, Booster Gold och nästan hela The Legion.
Där Green Arrow/Oliver Queen, i serien spelad av Justin Hartley, har haft en stor roll i de senaste säsongerna.
Tom Welling och Allisom Mack aka Clark Kent och Chloe Sullivan, är de enda som varit aktuella i näst intill alla avsnitt vilket de förtjänar en stor ovation för eftersom det faktiskt har kommit ut en hel del avsnitt!
Förutom de givna skådespelarna är det även massor av kända namn inom hela Supermansyndromet som har gästspelat: Christopher Reeve (som spelade superman i ”Superman” (1978)), Teri Hatcher (spelade Lois Lane i ”Lois & Clark”  (1993)), Lynda Carter (spelade Wonder Woman/Diana Prince i ”Wonder Women” (1975)).
Karaktärerna och skådespelarna i övrigt då? Ja, det finns självklart de som man mer eller mindre har stört sig på, men i överlag har alla gjort ett fruktansvärt bra jobb och inte minst Michael Rosenbaum som spelade den onda Lex Luthor, som under resans gång växt och blivigt en av mina favoritkaraktärer.
En rolig detalj är att Tom Welling aka Clark Kent i varje avsnitt bär ett klädesplagg med någon av färgerna röd, blå eller gul vilka är färgerna som senare i historien representerar Supermans dräkt, det sägs att det ska stämma men jag är inte 100% säker.
En till detalj är att nästan alla titlar till varje avsnitten någon gång sägs i avsnittet.
Smallville lämnar oss med ett fruktansvärt bra slut, där de lyckas fläta ihop alla lösa trådar som får handlingen att passa perfekt till den originella historien. Jag är otroligt nöjd med de 217 avsnitt de lyckas gjort av legenden och karaktären Clark Kent!
Jag ger Smallville 5/5

Titel: Scooby-Doo! Curse of the Lake Monster (2010)
Längd: ca 80 min
Genre: Äventyr/Familj
Skådespelare: Nick Palatas, Hayley Kiyoko, Kate Melton, Robbie Amell, Frank Welker, Ted McGinley
IMDB-betyg: 4.5/10

Handling:
Scooby-Doo, Shaggy, Daphne, Velma och Fred har äntligen fått sommarlov och ser fram emot att jobba på den lyxiga goldklubben Erie Pointe.
De upptäcker däremot att klubben har problem med ett sjömonster, så de tar på sig ansvaret att lösa mysteriet!

Jag såg främst den här filmen eftersom Nick Palatas aka Shaggy, gjorde ett sjukt bra jobb med att efterlikna den originella tecknade figuren. Utseendet, rösten, sättet, ja allt var fruktansvärt likt.
Tycker hur som helst att filmen inte var någon höjdare, möjligen för de yngre, men inte för mig.
Nu tjatar jag om honom igen, men om inte Nick Palatas hade gjort ett så bra jobb hade den verkligen inte varit värd att se.
Ger den 2/5

Titel: Just Go with It (2011)
Längd: 117 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Adam Sandler, Jennifer Aniston, Bailee Madison, Brooklyn Decker, Nick Swardson, Nicole Kidman, Dave Matthews, Griffin Gluck
IMDB-betyg: 6.4/10

Handling:
Danny (Adam Sandler) blev lämnad som ung precis innan hans bröllop, han har sedan dess jobbat som plastikkirurg och bytt tjejer lika ofta som han byter skjorta.
En av tjejerna råkar hitta hans gamla vigselring och i stundens hette hittar Danny på att han är mitt i en skilsmässa. Tjejen kräver att hon personligen måste träffa hans ex-fru innan hon litar på honom. Danny tar hjälp av sin assistent och bästa vän Katherine (Jennifer Aniston) att fejka deras ”förhållande”.

Ingen blir chockad när Adam Sandler och Jennifer Aniston ännu en gång serverar romantiska komedier efter varandra, detta är dock den första de gör tillsammans.
Filmens höjdpunkt kommer däremot från den 12 åriga Bailee Madison som är fruktansvärt söt och faktiskt är riktigt begåvad!
Varför Nicole Kidman är med i en sådan här film är för mig oklart, men även om det är långt ifrån hennes bästa framförande så är hon som vanligt otroligt charmig.
Karl som har gjort filmen, Dennis Dugan, har samarbetat med Adam Sandler i många år, bl.a. i ”Grown Ups” (2010), ”You Don’t Mess With the Zohan” (2008), ”I Now Pronounce You Chuck & Larry” (2007) och ”The Benchwarmers” (2006), lägger man också till de filmer där de spelat mot varandra blir listan ännu längre.
Om jag får så vill jag jämföra den förra filmen jag såg med Jennifer Aniston, ”The Switch” (2010), som jag gav 3/5 men som jag i efterhand vill höja betyget till 4/5, eftersom den var snäppet vassare än den här.
Därför ger jag den 3/5

Titel: Red Eye (2005)
Längd: 85 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Rachel McAdams, Cillian Murphy, Jayma Mays, Brian Cox
IMDB-betyg: 6.5/10

Handling:
Lisa (Rachel McAdams) är på väg hem från en begravning då hon träffar Jack (Cillian Murphy) på flygplanet. Vad som först verkar vara en trevlig gentleman visar sig vara en man med onda avsikter.

Jag har fått en stor dille på Cillian Murphy, karl är ju sjukt attraktiv! Han har varit aktiv i ”Batman Begins” (2005), ”The Dark Knight” (2008), ”Sunshine” (2007) och ”Inception” (2010). Han har ett sådant fruktansvärt speciellt utseende, och om jag ska vara helt ärlig så skrämmer han mig på ett spännande sätt. Jag menar, kolla in honom i ”Peacock” (2010), där han spelar två olika karaktärer och är fullständigt skrämmande!
Det är hur som helst skräcklegenden, Wes Craven, själv som ligger bakom ”Red Eye”. Han är först och främst känd för sin ”Nightmare on Elm Street”-heptalogi och ”Scream”-filmerna, som är några av mina absoluta favoritfilmer. Jag har även en bok skriven av Wes Craven i min ägo, ”Evigt Liv”, jag har däremot inte hunnit läsa den ännu.
Rachel McAdams spelade här en riktig kickass-women! Hon kuttade folk med pennor, sköt med pistol och körde på en människa med bilen, så hon spelade verkligen en stark kvinnlig aktris.
Jag har egentligen inte något bra svar på varför jag ger filmen ett sådant lågt betyd, det känns ju annars givet att Cillian Murphy+Rachel McAdams+Wes Craven+Thriller = awesome, men filmen var förutsebar och trailern skapade högre förväntningar än den egentligen förtjänade. Däremot skulle jag inte ha några som helst problem att se den igen, så med andra ord var den verkligen inte dålig!
Ger filmen en stark 3/5

Titel: Husk (2011)
Längd: 83 min
Genre: Skräck
Skådespelare: Devon Graye, C.J. Thomason, Wes Chatham, Tammin Sursok, Ben Easter
IMDB-betyg: 5.2/10

Handling:
Ett gäng ungdomar får bilproblem alldeles intill ett stort majsfält. De bestämmer sig för att försöka ringa efter hjälp i det till synes obebodda hus mitt ute på fältet, men det de inte är medvetna om är att är en hemsk hemlighet vilar över fågelskrämmorna som finns på fältet.

Visst är det typiskt att det alltid är ungdomar som lyckas ställa till problem?! Det är alltid de som blir utsatta för spöken, mördare, vålnader etc. Här var det såklart inga undantag!
Det är Brett Simmons som ligger bakom den här filmen, han är för mig i princip helt okänd, och det kommer han fortsätta vara efter den här filmen.
Kan inte riktigt sätta fingret på vad det egentligen var som jag inte gillade med filmen, men tror det har att göra med att storyn inte var speciellt spännande!
Ger den 2/5

Titel: I Am Number Four (2011)
Längd: 109 min
Genre: Action
Skådespelare: Alex Pettyfer, Timothy Olyphant, Kevin Durand, Dianna Agron, Teresa Palmer, Callan McAuliffe
IMDB-betyg: 6.2/10

Handling:
John (Alex Pettyfer) kanske ser ut som en helt vanlig kille, men egentligen kommer han från en annan planet. När han var liten blev han och hans mentor Henri (Timothy Olyphant) skickade till jorden för att rädda människorna från Mogadorians.
Tre av Johns sort har redan blivigt dödade och nu är det hans tur.

Faktiskt inte så pjåkig…
Jag trodde ärligt talat att filmen inte skulle vara någon höjdare, men jag är faktiskt positivt överraskad. De onda Mogadorians var störtsköna, de såg riktigt jävla elaka ut: De hade den svarta obligatoriska kappan, crazy eyes, huggtänder, flintskalliga och gälar som andningsorgan.  You get the picture.
Alex Pettyfer, spelar här den stora hjälten aka Number four. Jag tycker absolut att det inte var något fel på killen, utan tycker snarare att han gjorde ett bra jobb! Han är aktuell med dramat ”Beastly” (2011) där han spelar mot Neil Patrick Harris, Vanessa Hudgens och Mary-Kate Olsen, jag håller på att tagga sönder inför den här filmen eftersom storyn verkar helnice! Visserligen är jag verkligen inget fan till Vanessa Hudgens, men däremot tror jag att filmen kan bli underhållande! Det ska också bli kul att se Neil Patrick Harris i någonting annat än ”How I Met Your Mother” (2005-). Men jag bereder mig ändå för att filmen kan bli en stor flopp!
Hur som helst så har bl.a. Alfred Gough och Miles Millar hållit på med den här filmen, den grabb-duon ligger också bakom en av mina favoritserier, ”Smallville” (2001-2011).
Det är D.J Caruso som främst ligger bakom filmen, han har tidigare gjort ”Disturbia” (2007) där bl.a. Shia LaBeouf spelade huvudrollen.
Slutet av ”I Am Number Four” utlovar en uppföljare, men man vet aldrig.
Jag ger den 3/5

Titel: Red Riding Hood (2011)
Längd: 100 min
Genre: Äventyr/”Thriller”
Skådespelare: Amanda Seyfried, Shiloh Fernandez, Lukas Haas, Gary Oldman, Billy Burke, Max Irons
IMDB-betyg: 4.9/10

Handling:
Valerie (Amanda Seyfried) lever i en liten by ute i skogen, där hela deras liv kretsar kring den hemska varulven som kommer varje fullmåne. Valerie har blivigt bortlovad till Henry, men hennes hjärta finns hos skogshuggaren Peter (Shiloh Fernandez).
När varulven, som inte tagit en människas liv på flera år, plötsligt har börjat igen tillkallas Fader Salomon (Gary Oldman) för att hjälpa dem.  När Fader Salomon berättar att varulven egentligen är en människa som är dömd att förvandlas varje fullmåne, sprider de skräck i den lilla byn och de börjar misstänka varandra.

Mestadels baserad på den gamla ”Rödluvan”-legenden, kommer här ett försök att hoppa på fantasy/badboys/onaturliga djur-tåget. Jag drar självklart en parallell till hela Twilight-patrasket, eftersom regissören Catherine Hardwicke är den gemensamma nämnaren. Hon har nämligen haft ett finger med i spelet till båda filmerna. Det är även lite roligt att Billy Burke, som spelade pappan i ”Twiligt” (2008) – även spelar pappan i den här filmen.
Personligen har jag en stor förkärlek till Amanda Seyfried, så med andra ord kan jag inte klaga på henne! Hon spelade mot Julianne Moore och Liam Neeson i den senaste filmen jag såg med henne, ”Chloe” (2009).
Vill även påpeka att jag skrev i inlägget om ”Deadgirl” (2008) att Shiloh Fernandez dels var sjukt snygg, och dels att han ser riktigt jävla bad-ass ut, vilket verkligen come true eftersom han här spelade en manlig skogshuggare. Nu är det bara hålla tummarna att han inte fastnar i flickfavorit-facket.
Filmen är som sagt hämtad ur den 700-åriga legenden, men det är många detaljer som inte riktigt stämmer överrens, så den borde kallas Rödluvan 2.0.
Alltså, filmen var absolut ingen höjdare och de fanns flera hål i berättelsen, men den hade ändå ett mycket stort underhållningsvärde! Det kan också ha att göra med att jag såg den på bio, och då blir ju nästan alla filmer bra.
Ger den 3/5

Titel: Norwegian Wood (2010)
Längd: 133 min
Genre: Drama
Skådespelare: Rinko Kikuchi, Kenichi Matsuyama, Kiko Mizuhara
IMDB-betyg: 6.8/10

Handling:
Kizuki och Naoko är tillsammans, och Watanabe är hans bästa vän. När Kizuki tar sitt liv måste både Naoko och Watanabe försöka gå tillbaka till sina vardagliga liv, men det blir svårare än de trott när de upptäcker deras starka känslor för varandra.

Japanska filmer är verkligen inte min melodi, dels för att jag aldrig kan avgöra om skådespelaren i fråga gör ett bra jobb, och dels eftersom jag helt enkelt inte fattar deras seder och uttryck.
Filmen är hur som helst baserad på en bok av den kända Haruki Murakami, som enligt många brukar skriva helt underbara böcker.
Det enda kända ansiktet (för min del) var Rinko Kikuchi som tidigare blivigt nominerad till en Oscar, jag kände också igen henne från filmen ”The Brothers Bloom” (2008) där hon spelade mot Adrien Brody, Mark Ruffalo och Rachel Weisz.
Jag brukar alltid säga att film blir bäst på bio, men även fast jag såg den i en biosalong så blev den ändå inte särskilt bra. Kanske om jag ser den igen?
Ger den 2/5

Titel: Room in Rome (2010)
Längd: 109 min
Genre: Drama
Skådespelare: Elena Anaya, Natasha Yorovenko
IMDB-betyg: 6.0/10

Handling:
Alba, en spanjorska, och Natasha som är ryska, möts en sen kväll i Rom på en bar och bestämmer sig för att spendera natten tillsammans på ett av Roms hotell.
Det börjar som en enkel affär, men när gryningen hinner ifatt dem får de svårt att skiljas åt.

Den här filmen var oerhört vacker på alla sätt och vis. Filmningen, musiken, stämningen och skådespelerskorna.
Jag hade först inte läst om vad filmen handlade om, utan bara slog på en på måfå, jag blev däremot ganska chockad då jag förstod att den i princip skildrade två nakna kvinnor i hela 109 min. Min policy är att jag aldrig stänger av en film när jag väl börjat titta på den, vilket var väldigt tur eftersom ”del två” blev intressantare än den första halvan på något vis.
Har kikat runt lite på internet och det verkar som att man antingen hatar eller älskar den här filmen. Jag förstår självklart att det vackra i filmen inte kommer fram på rätt sätt då man sitter ett grabbgäng och tittar, så den borde med andra ord ses i ett litet lugnare sammanhang, annars kan jag föreställa mig att det blir lite av en partypooper.
Jag älskade att de hade en speciell låt som fungerade som ”den röda tråden” genom hela filmens gång, Loving Strangers – Russian Red, måste jag ens säga att den var sjukt fin och att jag drog hem den på en gång?
Jag ger filmen 4/5

Titel: Tolken (2005)
Längd: 128 min
Genre: Drama/Thriller
Skådespelare: Nicole Kidman, Sean Penn, Catherine Keener
IMDB-betyg: 6.5/10

Handling:
Silvia (Nicole Kidman) jobbar som tolk åt FN då hon en sen kväll är där av misstag och råkar höra någonting som inte var menade för hennes öron, nämligen att en mäktig talare kommer att dödas inom några dagar. Hon kontaktar FBI Tobin (Sean Penn).

Ärligt, det kanske bara är jag som helt enkelt var för trött när jag såg den eftersom jag ibland inte hängde med ordentligt! Det var för många krångliga namn och tvister mellan länderna för att jag skulle kunna hänga med i svängarna. Det kan också ha att göra med att jag halvt om halvt härjade omkring med mobiltelefonen, detaljer detaljer.
Däremot har jag en stor förkärlek till både Nicole Kidman och Sean Penn, så för mig var det fortfarande värt att se filmen eftersom de två var med.
Filmen är i alla fall gjord av Sydney Pollack (ja, han är en man) som tyvärr dog den 26 maj 2008, men som tidigare jobbat med bl.a. Meryl Streep i ”Out of Africa” (1985) och Tom Cruise i ”The Firm” (1993). Karln har vunnit hela två Oscars och upp till ett trettiotal olika nomineringar, a pretty busy guy, med andra ord.
Av mig får filmen en stark 2/5

Titel: Sanctum (2011)
Längd: 108 min
Genre: Action/Äventyr
Skådespelare: Richard Roxburgh, Rhys Wakefield, Ioan Gruffudd, Dan Wyllie, Alice Parkinson
IMDB-betyg: 5.6/10

Handling:
Ett gäng äventyrare har blivit betalda av en mycket rik man för att undersöka en av världens djupaste och största grottor. Plötsligt från ingenstans kommer en cyklon som gör att grottan snabbt fylls med vatten, och deras enda chans att överleva är att fortsätta neråt i grottan.

Den här såg jag för första gången på den svenska biopremiären då den gick i 3D. Eftersom jag aldrig gillat 3D så var såklart den biten ingen höjdare i min bok, men filmen och storyn var fortfarande kanonbra!
Ingen mindre än James Cameron är verkställande producent (vilket i själva verket låter bättre än vad det är), men det är Alister Grierson som ligger bakom filmen. Han har tidigare inte gjort särskilt mycket, men han har en tydlig ”thing” för action/äventyrs-filmer.
Jag uppskattar det faktum att alla skådespelare får olika kläder och färger, eftersom man i liknande filmer ibland kan blanda ihop alla människor när kameran snurrar omkring och då det är trånga utrymmen. Älskar också de (otroligt nog) snygga miljöerna och den härliga ”ingenting är omöjligt”-känslan.
Den yngsta huvudrollsinnehavaren Rhys Wakefield störde mig i princip genom hela filmen, jag tror det var hans röst som ibland gick ner några för djupa tonarter, och hans lugg som mestadels av tiden hängde som korvar i pannan. MEN utöver det så växte han i mina ögon, eftersom andra gången jag såg filmen gillade jag honom mer och mer.
Den andra huvudrollen, Richard Roxburgh, påminde sjukt mycket om vår alldeles egna Stellan Skarsgård, de var i princip tvillingar.
Under hela filmens gång får man panik och nerverna försöker hänga med, fattar inte hur någon kan hålla huvudet kallt och överhuvudtaget inte bara lägga sig ner i fosterställning och dö. Hur som helst, om JAG hade varit nere i den där satans grottan hade jag förmodligen varit den första att dö, utan tvekan.
Att nästan hela filmen spelas in i en tank är såklart bara en bagatell som man helst inte vill tänka på.
Jag ger den 4/5

Titel: White Chicks (2004)
Längd: 109 min
Genre: Komedi
Skådespelare: Shawn Wayans, Marlon Wayans, Busy Philipps, Jennifer Carpender, Terry Crews

IMDB-betyg: 5.0/10

Handling:
FBI-agenterna Kevin och Marcus har efter ett misslyckat uppdrag fått order om att eskortera två rikemanstjejer till ett hotell. Men efter en smärre olycka vägrar tjejerna att åka dit och visa sig offentligt, de två agenterna får panik och bestämmer sig för att klä ut sig till dem.

Sjukt.rolig.komedi! Hur underhållande är det inte då två svarta män klär ut sig till vita tjejer?
Jag tycker i alla fall att den här rullen är galet rolig rakt igenom och det tack vare bröderna Wayans, som också tidigare varit med i några ”Scary Movie”-filmer. Det är även så att regissören, Keenen Ivory Wayans, är deras äldre bror.
Jennifer Carpender är för mig mest känd som Dexters syster Debra Morgan i den populära tv-serien ”Dexter” (2006-), och Busy Philipps som den lite smått puckade Laurie Keller i ”Cougar Town” (2009-). Förutom män som klär ut sig i peruk, får vi även se dancebattles och väldigt många ”your mama”-skämt, detta kunde som sagt inte bli så mycket bättre.
Jag ger den 4/5

Titel: Triangle (2009)
Längd: 99 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Melissa George, Liam Hemsworth, Joshua McIvor, Jack Tylor, Michael Dorman, Henry Nixon, Rachael Carpani
IMDB-betyg: 6.8/10

Handling:
Jess och hennes vänner åker ut på en segeltur på havet. Plötsligt blåser det upp till storm och deras båt går sönder, men från ingenstans kommer ett stort fartyg som de går ombord på. Väl på fartyget händer det konstiga saker och Jess får märkliga dejà vu-känslor.

Mindfuck, är det rätta ordet för den här filmen! Det är grymt svårt att försöka förklara storyn, så jag tänker inte ens göra ett försök.
Huvudet bakom filmen är iallafall Christopher Smith som tidigare legat bakom en av mina första skräckfavoriter, ”Creep” (2004). Vågar faktiskt påstå att den här är snäppet vassare, och då främst för att man tänker på filmen långt efter dess slut.
Huvudrollsinnehavaren Melissa George har tidigare skräckerfarenheter i sitt bagage med bl.a. ”30 Days of Night” (2007) och ”The Amityville Horror” (2005), där den sistnämnda är jäkligt bra!
Liam Hemsworth hade en oerhört liten och betydelselös roll i filmen, men trots att han inte är sådär superkänd tror jag att han i framtiden kommer ha hela ”badboy/dreamboy”-grejen i sin hand!
Detta är hur som helst andra gången jag ser ”Triangle” (2009), men jag tycker fortfarande att den är sjukt bra, och då främst för att man verkligen behöver använda hjärnan.
Ger den 4/5