Recenserarfilm - En blogg om film & serier

Titel: The Bourne ultimatum (2007)
Längd: 115 min
Genre: Action
Skådespelare: Matt Damon, Julia Stiles, David Strathairn, Scott Glenn, Albert Finney, Joan Allen, Paddy Considine
IMDB-betyg: 8.2/10

Handling:
Jason Bourne (Matt Damon) är tillbaka, igen! Hans strävan efter att hitta sin riktiga identitet fortsätter, och mer angeläget blir det då det förra programmet Treadstone får uppdateringen Blackbriar. The Company försöker som vanligt stoppa Jason med mördaragenter.

Påsen har till sist knutits ihop!
I föregående filmer ”The Bourne identity” (2002) och ”The Bourne supremacy” (2004) fattades det några lösa trådar som man i denna avslutning, mer eller mindre, fick reda på. Fast ändå, det finns fortfarande några enstaka saker som jag tycker att de kunde berättat.
Regissören Paul Greengrass ansvarade för den föregående filmen, och så även den här.
Tony Gilroy har gjort manuset/screenplay till hela trilogin, och han har även varit med och skrivigt den Oscarsnominerade ”Armageddon” (1998), bra jobbat säger jag.
En trevlig detalj är faktiskt att den här filmen vunnit hela TRE Oscar, och också att den ligger på plats 170 (av 250) över bästa filmer på IMDB.
Jag personligen tyckte inte att det var det bästa jag sett direkt, vågar till och med påstå att den första filmen var bättre. Det kanske beror på att hela 115 minuterna var i princip en enda lång biljakt, eller i alla fall fruktansvärt många bilscener. Matt Damon, förutom att go crazy i bilen, hoppade även över tak, krossade rutor och slogs hejvilt! Inte för att jag klagar, men lite mer story är min melodi.
Hur som helst, jag ger den 4/5.

Titel: The Bourne supremacy (2004)
Längd: 108 min
Genre: Action
Skådespelare: Matt Damon, Brian Cox, Julia Stiles, Karl Urban, Joan Allen, Franka Potente
IMDB-betyg: 7.6/10

Handling:
Jason Bourne (Matt Damon) är tillbaka! Han och Marie lever ett tillsynes stilla liv, men då agenten Kirill (Karl Urban) är de på spåren slutar det illa för Marie.
Någon har satt dit Jason för två mord han inte har begått, och medan alla polisstyrkor är efter honom måste han kämpa för att överleva.

Detta är tvåan av den relativt populära Bourne-trilogin, första heter ”The Bourne identity” (2002).
Nästan det viktigaste är att det är samma skådespelare med! Det finns praktiskt taget inget värre då de byter ut de forna celebertna!
Regissören Paul Greengrass är den ansvarige för den här filmen, han jobbar även med Matt Damon i ”The green zone” (2010).
Det som är lite kul är att Matt Damon i princip inte ler (eller visar tänderna) en enda gång i hela filmen. Fast förvisso, i filmens värd behöver ingen någonsin gå på toa, äta eller ens sova… så brist på leende är försvarbart.
 Jag tycker i alla fall att filmen inte var lika bra som den första, vilket inte kom som en chock direkt. Tycker även att manuset ibland inte höll ihop riktigt, eller i alla fall att det fattas någonting utöver vilda biljakter.
Den får en stark 3/5.

Titel: The Bourne identity (2002)
Längd: 119 min
Genre: Action
Skådespelare: Matt Damon, Franka Potente, Chris Cooper, Clive Owen, Julia Stiles, Adewale Akinnuoye- Agbaje
IMDB-betyg: 7.8/10

Handling:
Jason Bourne (Matt Damon) hittas flytande i havet med två kulor i höfter. När han vaknar har han ingen aning om vem han är eller vad han har varit med om. I kulorna finns det ett banknummer, väl i bankfacket hittar han massor med pengar och olika pass.
Han träffar Marie (Franka Potente) som ger honom skjuts till Paris för att ta reda på hans riktiga identitet.

För alldeles nyligen (läs: en vecka sedan) ogillade jag Matt Damon strongt, men nu är jag helt frälst.
Han passar utmärkt till rollen, och så även Franka Potente. Det var också lite trevligt att Clive Owen och Julia Stiles var med, om även mycket lite.
Regissören Doug Liman har även gjort de två uppföljarna ”The Bourne supremacy” (2004) och ”The Bourne ultimatum” (2007). Förutom Matt Damon, har han också jobbat med stjärnorna Brad Pitt, Angelina Jolie, Sean Penn, Naomi Watts, Samuel L. Jackson, Hayden Christensen.
Om själva filmen, jag tycker helt enkelt att det är en jättebra actionrulle. Men det fattas någonting i slutet, några förklaringar till varför saker hade hänt osv. Men förhoppningsvis kanske man får svaren i de två resterande filmerna.
Den får 4/5.

Titel: Lejonkungen 2 – Simbas skatt (1998)
Längd: 81 min
Genre: Animerat/Familjefilm
Skådespelare (Svenska röster): Maria Rydberg, Frank Ådahl, Christer Nerfont, Anders Öjebo, Bo Maniette
IMDB-betyg: 5.9/10

Handling:
Simbas dotter Kiara träffar Kovu när hon är ute på äventyr och de blir genast vänner. Simba tillåter inte vänskapen eftersom det visar sig att Kovu är en avkomma från den onda Scar.
När Kovu blir äldre har han blivigt uppvuxen och tränad till en sak: att döda Simba!
Han lurar sig in till deras flock och väntar på det rätta ögonblicket då han är ensam med Simba, det han däremot inte är beredd på att hans starka känslor till dottern Kiara.

Det här är alltså en fortsättning på den Oscarsvinnande ”Lejonkungen” (1994), och en väldigt bra fortsättning också kan jag tillägga.
Det är inte ofta en tvåa blir bra, och helst inte jättebra, som i det här fallet.
Jag valde att se den med svensk dubbning eftersom jag sett dem som yngre, och då är det trevligt att känna igen rösterna.
Även fast det är helt olika människor som har gjort dem, så håller den ändå nästan samma standard som första.
Musiken, som är mycket viktigt i animerade filmer för mig, håller definitivt måttet!
Älskar också sensmoralen i filmen: ”Spelar ingen roll vart man kommer ifrån, vi är alla en och hör ihop”, ungefär!
Den får 4/5.

Titel: #1 Cheerleader camp (2010)
Längd: 95 min
Genre: Komedi
Skådespelare: Charlene Tilton, Seth Cassel, Jay Gillespie, Erica Duke
IMDB-betyg: 3.6/10

Handling:
Andy (Seth Cassel) och Michael (Jay Gillespie) spenderar sommaren på ett cheerleaderläger för att jobba och spana in tjejer.
Michael blir förtjust i maskoten Sophie (Erica Duke), men efter flera misstag från Michaels sida tror Sophie att han är homosexuell.
Den årliga cheerleadertävlingen närmar sig och de elaka tjejerna försöker sabotera för Sophies lag, men Michael försöker göra allt i sin makt för att hjälpa dem.

Det här är en film för tonårspojkar!
Galet opersonlig, billig humor, dåliga skådespelarinsatser och sjukt mycket naket.
Den enda skådespelaren jag tyckte var lite underhållande var Seth Cassel, som jag verkligen hoppas byter genre snart, då han tidigare varit med i nästan enbart korkade high school-komedier.
Det här är regissören Mark Quods första film, men under fliken ”Editorial Department” har han haft någon form av finger med i spelet i ett antal låg-budget-skräp så som ”Titanic 2” (2010) (Vem är så puckad att ens försöka sig på en tvåa??),” Mega Piranha” (2010), ”Milf” (2010). Måste också påpeka att under samma flik så spottar de ur sig drygt 10 filmer/år, så kvaliteten på dem känns oerhört tveksam.
I ” #1 Cheerleader camp” var det, och jag skojar inte, någonting naket i exakt varje scen. Så den känns med andra ord väldigt billig emellanåt.
Den får 1/5.

Titel: Magnus Betnér – Livets ord (2009-2010)
Längd: 109 min
Genre: Standup/Underhållning
Skådespelare (Medverkande): Magnus Betnér
IMDB-betyg: -

Handling:
”Livets ord” är alltså en standup-turné där Magnus Betnér har rest runt i hela Sverige för att uppträda. Detta är hans tredje turné (”Inget är heligt” 2007, ”Tal till nationen” 2008-2009) och DVDn är inspelad på hans sista gig, på Chinateatern i Stockholm.

Magnus Betnér är som vanligt förbannad på allt och alla, exakt så som vi är vana att se honom och som också är mest underhållande för publiken.
Jag tycker att den var bra, oerhört genomtänkt ”manus” om inte annat.
Betnér har också varit aktuell med sin medverkan på Bandit Rock som radiopratare. Han gästas av olika människor, spelar musik och snackar skit.
Hur som helst, ”Livets ord” får absolut godkänt!
Ger den en svag 4/5.

Titel: A perfect murder (1998)
Längd: 107 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Michael Douglas, Gwyneth Paltrow, Viggo Mortensen
IMDB-betyg: 6.4/10

Handling:
Steven (Michael Douglas) och Emily (Gwyneth Paltrow) är utåt ett lyckligt gift par, men bakom den falska fasaden lever de ett olyckligt liv tillsammans. Emily har sedan en tid tillbaka varit otrogen med den yngre konstnären David (Viggo Mortensen), men det visar sig att hon inte har en aning om vad både Steve och David är kapabla till.

Den här filmen var faktiskt bra! Skådespelarna går inte att klaga på, och helst inte veteranen Michael Douglas. ”A perfect murder” ska hur som helst föreställa någon form av reemake av Alfred Hitchcocks ”Dial M for murder”, som jag inte har sett än men som fick betyget 8.1/10 av IMDB. Frederick Knott är i alla fall den gemensamma nämnaren i båda filmerna, då det är hans screenplay/play.
Om vi återgår till själva handlingen så tycker jag att den var bra! Jag hade däremot hoppats på en trevlig twist i slutet. Det relativt dåliga betyget beror just på att jag under filmens gång verkligen hypat upp den där jävligt stora twisten, som aldrig kom. Skådespelarna gjorde däremot ett kanonjobb!
Den får en stark 3/5.

Titel: Det magiska svärdet – Kampen om Camelot (1998)
Längd: 86 min
Genre: Animerat/Familjefilm
Skådespelare (Svenska röster): Myrra Malmberg, Niklas Andersson, Tommy Nilsson, Ulf Larsson, Håkan Mohede
IMDB-betyg: 5.2/10

Handling:
Kayley har alltid haft drömmen om att följa sin fars fotspår som riddare kring det runda bordet. Den onda Ruber skadar kung Artur och tar hans magiska svärd, excalibur. Hans köttätande grip tappar dessvärre svärdet i den Förbjudna Skogen, och medans Kayleys mamma blir tillfångatagen beger hon sig ut i skogen för att själv hitta svärdet innan Ruber och hans armé gör det.
I skogen hittar hon den blinda Garrett och en två-hövdad drake som hjälper henne.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Animerade familjefilmer är svårt att inte tycka om!
Det här var även en sådan film jag såg som liten och därför måste se den dubbad än idag, vilket känns helt okej. Originalrösterna görs av bl.a. Glee-stjärnan Jessalyn Gilsig, Saw-doktorn Gary Elwes och Gary Oldman, man får även höra Céline Dion och Pierce Brosnans stämma.
Filmen fick också en Oscarsnominering för låten ”The Prayer”, som är sjukt bra!
Huvudrollstjejens, Kayleys, röst känner man säkerligen igen då Myrra Malmberg dubbat sin röst till bl.a. Aladdin, Herkules, Den lilla sjöjungfrun, Peter Pan, 101 Dalmatiner.
Lägg också märke till att vår svenska artist Tommy Nilsson (som här ger den onda Ruber sin röst) även har gjort John Smith i Pocahontas.
Filmen i sig tycker jag har allt som en familjefilm ska ha: Humor, kärlek, action, äventyr, bra musik och lyckligt slut.
Den får 4/5.

Titel: Sherlock Holmes (2009)
Längd: 128 min
Genre: Action/Äventyr
Skådespelare: Robert Downey Jr, Jude Law, Rachel McAdams, Mark Strong, Eddie Marsan
IMDB-betyg: 7.5/10

Handling:
Den onda Lord Blackwood (Mark Strong) har tagit över Londons gator och det finns bara en man för jobbet! Mästerdetektiven Sherlock Holmes (Robert Downey Jr) och han kompanjon Dr. John Watson (Jude Law) tar sig an arbetet och det leder till ett actionfyllt äventyr där även känslorna från Sherlocks gamla flamma Irene Adler (Rachel McAdams) kommer fram.

Legenden om Sherlock Holmes och hans vapendragare Dr. John Watson får en ny, och mycket komisk, tolkning i denna Oscarsnominerade långfilm.
Personligen tycker jag den är helt genialtiskt och underhållningsfaktorn är otroligt hög!
Robert Downey Jr och Jude Law är båda sjukt duktiga skådespelare, och helst Robert som kör sin vanligt härliga tolkning.
I filmen får man räkna med coola actionscener, humor och en hel del smarta repliker.
Storyn är skriven med en passande ”to be continued”, där (förutom Robert och Jude) vår Svenska Noomi Rapace kommer att medverka.
Jag ger den 5/5.

Titel: Dead calm (1989)
Längd: 96 min
Genre: Thriller/Drama
Skådespelare: Nicole Kidman, Sam Neill, Billy Zane
IMDB-betyg: 6.9/10

Handling:
När paret Rae (Nicole Kidman) och John (Sam Neill) förlorar sitt barn i en bilolycka bestämmer de sig för att spendera några veckor till havs.
De plockar upp en skeppsbruten passagerare (Billy Zane) som visar sig vara en kallblodig psykopat.

Filmen var bra, visserligen inget stordåd, men ändå mycket sevärd. Skådepelaren Nicole Kidman visar att hon för redan drygt 20 år sedan kunde agera i film, och så även hennes kollegor Billy Zane ”Titanic” och Sam Neill ”Jurassic Park”. Sam Neill såg jag senast i mini-serien ”The Triangle”.
Phillip Noyce och Terry Hayes, regissören och manusförfattaren, har också jobbat med storkändisarna Angelina Jolie, Harrison Ford, Denzel Washington, Johnny Depp och Mel Gibson, för att nämna några.
Filmen får 3/5.

Titel: Hereafter (2010)
Längd: 129 min
Genre: Drama
Skådespelare: Matt Damon, Cécile De France, Bryce Dallas Howard, Frankie och George McLaren
IMDB-betyg: 6.9/10

Handling:
Olika människors vägar korsas med en sak gemensamt, de har någon form av koppling till döden och livet efter detta.
George (Matt Damon) är ett f.d. medium som efter många år slutat med spådomarna med hopp att kunna leva ett normalt liv. Pojken Marcus förlorade sin tvillingbror i en olycka och har sedan dess inte kunnat släppa taget. Den franska journalisten Marie (Cècile De France) har varit med om en nära-döden-upplevelse och sett livet i vitögat.

Måste bara först och främst slå fast att det är ärkemannen själv, Clint ”Clintan” Eastwood, som har regisserat den! I princip allt den karln gör blir ju på ett eller annat sett bra, och så även den här!
Skådespelaren Matt Damon har jag däremot aldrig gillat (av någon okänd anledning), men jag måste säga att han verkligen växer i mina ögon, och då även efter megasuccén ”True Grit”. Jag har visserligen inte sett sådär supermånga filmer med honom tidigare, men planerar nu på att ha någon form av Matt Damon-maraton i framtiden!
Hur som helst, filmen tycker jag var väldigt bra och man fick en skön känsla i magen efteråt.
Både Cécile De France och Matt Damon gjorde ett superb jobb!
Jag ger den 4/5.

Titel: I’m still here (2010)
Längd: 108 min
Genre: Dokumentär
Skådespelare (medverkande): Joaquin Phoenix, Casey Affleck, Antony Langdon, Larry McHale
IMDB-betyg: 6.1/10

Handling:
Detta är en dokumentär om skådespelaren Joaquin Phoenixs stora karriärbyte till artist, och inte vilken artist som helst utan rappare.
Vi får följa med på hans första uppträdanden, intervjuer och i inspelningsstudion.

Årets största hjärnsläpp!
Jag har alltid beundrat Joaquin Phoenix för hans makalösa skådespelartalanger, och jag tycker att han är grymt underskattad, men vad hände här? Han och hans svåger Casey Affleck ligger bakom årets främsta bluff, och det är just vad det är, en stor bluff!
De lurade i princip hela världen, och alla trodde att det förmodligen hade brunnit i Joaquins huvud.
En kul och smart idé, säger jag! Hoppas bara att alla förstår humorn i den, och att det var värt det.
Joaquin Phoenix både röker, dricker, knarkar, köper prostituerade, blir bajsad på, tappat all personlig hygien…. och någonstans där emellan förstår man att det måste vara ett skämt, vilket det som tur var är.
Jag undrar bara hur många det var som visste om det, eftersom man fick se en hel knippe kändisar:  Jack Nicholson, Billy Crystal, Bruce Willis, Danny Glover, Danny DeVito, Sean ”Diddy” Combs osv.  Förstår heller inte hur de lyckas hålla sig för skratt!
Trots att både Phoenix och Affleck är fenomenala så i samma läge som man förstår att någonting är i görningen så svalnar intresset något.
Den får en stark 3/5.

Titel: Anastasia (1997)
Längd: 94 min
Genre: Animerat/Familjefilm
Skådespelare (Svenska röster): Helen Sjöholm, Peter Torgner, Janne ”Loffe” Carlsson, Philip Zandén
IMDB-betyg: 6.7/10

Handling:
Prinsessan Anastasia är den enda som återstår av kungafamiljen i Ryssland efter att den onda Rasputin sålt sin själ till djävulen för att förgöra dem.
När Anastasia växer upp på ett barnhem har hon inget minne av vart ifrån hon kommer. Anastasias farmor letar förgäves efter sitt barnbarn och är beredd att betala vad som helst för att se henne igen.
Dimitri och Vladimir är två skojare som är ute efter farmorns pengar, och då de hittar Anastasia reser de till Paris för att få sin belöning, men allt förändras under vägen.

Mysiga familjefilmer är svårslagna! Just Anastasia har ett underbart soundtrack och en skön story.
Originalrösterna görs av bl.a. Meg Ryan, John Cusack, Kirsten Dunst och Hank Azaria, men eftersom jag som liten såg den med svensk dubbning kändes det dumt att överge traditionen nu på senare år.
Regissörerna Don Bluth och Gary Goldman (säger man det fort låter det som Gary Oldman) har jobbat tillsammans med en rad kända/okända animerade filmer så som ”Titan A.E” och ”Landen för längesedan”.
Måste också påpeka att filmen är baserad på sanna påstådda legender kring Anastasias riktiga liv och den ryske Tsarens familj, vilket gör den snäppet intressantare.
Den får 4/5.

Titel: Sjön (1999)
Längd: 91 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Regina Lund, Mats Rudal, Björn Gedda, Fredrik Hammar, Maria Lundqvist
IMDB-betyg: 4.7/10

Handling:
Lisa återvänder från sitt storstadsliv till hennes hemtrakter då hon får veta att hennes far har dödsförklaras. Det visar sig däremot att polisen inte hittat kroppen än, men försäkrar henne om att han dött på naturlig väg. Lisa är dock övertygad om att hennes far blivit mördad, och ju mer tid hon tillbringar i byn, desto mer trasslas historien upp.

Första gången jag såg den här filmen var när jag var liten och efter det blev jag oerhört rädd för små och mörka sjöar. Nu på senare dagar var den inte ett dugg läskig och karaktärerna (vilka som var onda, goda etc.) kunde listas ut på en gång.
Svenska filmer i överlag är oftast inte min kopp té, men det är alltid trevligt att se skräckfilms-försöken.
Ett bra sätt att beskriva den här filmen är med en axelryckning, ingenting speciellt med andra ord.
Jag ger den en neutral 3/5.

Titel: 100 Höjdare (2004- )
Längd: 25-45 min
Genre: Underhållning
Skådespelare (Programledare): Filip Hammar, Fredrik Wikingsson
IMDB-betyg: 7.9/10

Handling:
Säsong 1:
I den första säsongen listar grabbarna ”Sveriges 100 roligaste ögonblick” genom en hel säsong.

Säsong 2:
Andra säsongen är lite annorlunda än den föregående, då de nu sitter i en studio och gästas av olika kändisar som får diskutera och lista ”världens 100 roligaste ögonblick”.

Säsong 3:
I tredje säsongen sitter de i en studio som är smyckad med djungeltema där killarna själv och två gäster listar 10 klipp/avsnitt, där några av rubrikerna lyder ”de uslaste ögonblicken” och ”de sämsta idéerna”.

Säsong 4:
I fjärde säsongen ger sig duon ut i Sverige för att leta rätt på de skönaste människorna. I sista avsnittet äger en smärre tävling till, och den skönaste människan koras.

Säsong 5:
Femte säsongen är ungefär som den föregående, med skillnaden att det är Skandinaviens skönaste människa som ska hittas. Slutet på säsongen firas med en gala där alla inblandade människor från den här, den förra säsongen och kändisar gästas.

Säsong 6:
Sista säsongen åker Filip och Fredrik till USA för att hitta den skönaste människan. Många färgstarka personligheter tävlar om priset i slutet, men till hjälp att kora vinnaren tar de hjälp av människor från föregående säsonger.

Den här serien är verkligen sjukt underhållande då man får träffa intressanta och originella människor från både Sverige och USA.
Jag personligen tycker att den sista säsongen är bäst, eftersom USA har en tendens att ibland vara väldigt extrema och det blir genast festligt att kolla på.
De tre sista säsongerna är annorlunda gentemot de tre första, eftersom Filip och Fredrik då åker ut och intervjuar människor istället för att sitta i en studio, de blir därför självklart mer personligt och underhållande.
Jag för min egen del älskar i princip allt som Filip och Fredrik gör, då jag även sett bl.a. ”Grattis världen” och ”High Chaparall” som är minst lika bra!
Den här serien får utan tvekan 5/5.

Titel: Dead silence (2007)
Längd: 89 min
Genre: Skräck/Thriller
Skådespelare: Ryan Kwanten, Donnie Wahlberg, Amber Valletta
IMDB-betyg: 6.0/10

Handling:
Efter att en buktalardocka plötsligt hamnar utanför Jamies (Ryan Kwanten) dörr börjar fruktansvärda saker att hända. Kriminalpolisen Lipton (Donnie Wahlberg) tror inte på spökhistorierna då Jamie påstår att en kvinna vid namn Mary Shaw har någonting med dockan och morden att göra.

Saw-gänget James Wan och Leigh Whannell ligger bakom denna skräckfilm som handlar om dockor. Dom är en av mina personliga favoriter, då jag är ett stort fan av Saw-filmerna. Det är främst den 34-åriga James Wan som imponerar oerhört efter den grymma action/trillern ”Dead Sentence” (2007).
Hur som helst, Dead silence är en jäkligt bra skräckis som bitvis blir sjukt obehaglig.
Skådespelaren Ryan Kwanten är mest känd som Sookies storebror i serien ”True Blood”, och Donnie Wahlberg spelar som vanligt en polis.
Om man har en fobi för dockor blir man garanterat sömnlös några dagar.
Jag ger den 4/5.

Titel: The Italian job (2003)
Längd: 111 min
Genre: Action
Skådespelare: Mark Wahlberg, Charlize Theron, Jason Statham, Seth Green, Edward Norton, Donald Sutherland, Mos Def
IMDB-betyg: 6.9/10

Handling:
Ett rånargäng plundrar guldtackor i Venedig och en förrädare träder fram. Därefter gör resterande liga hämnd!

Det är svårt att förklara handlingen utan att spoila någonting viktigt, därför håller jag det kort.
Filmen är i alla fall jättebra, med en härlig mängd action, humor och listighet.
Jag är ett stort fan av både Mark Wahlberg och Edward Norton, därför kan inte särskilt mycket gå fel i mina ögon. Action-veteranen Jason Statham har spelat huvudrollen i Crank-filmerna.
Regissören F.Gary Gray (sjukt roligt namn) har också gjort bl.a. The Negotiator (1998) och Law Abiding Citizen (2009).
Notis: Baserad på filmen med samma namn från 1969.
Filmen får 4/5.

Titel: Roadkill 2/Joyride 2: Dead ahead (2008)
Längd: 91 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Nicki Aycox, Nick Zano, Laura Jordan, Kyle Schmid, Mark Gibbon
IMDB-betyg: 5.0/10

Handling:
Fyra ungdomar är på väg till Las Vegas men bestämmer sig för att strunta i motorvägen och istället ta en ”genväg”. Bilen går däremot sönder mitt ute i ingenstans och de promenerar till närmste hus. Huset verkar vara obebott, så de skriver en lapp med deras nummer och tar en bil.
Det de inte vet är att husets ägare är en psykopatisk mördare/lastbilschaufför som gillar att leka sjuka lekar. Rusty's back!

Detta är alltså någon form av uppföljare till ”Roadkill”, där gärningsmannen spelar den återkommande parten. Jag tyckte att den första filmen var riktigt bra, medans den här tyvärr inte nådde upp till samma standard.
I den första filmen hade i alla fall gärningsmannen någon ”orsak” att pina ungdomarna, medan han i denna film dödade hej vilt, vilket ibland kan störa mig så oerhört mycket.
Regissören, Louis Morneau, är inte densamma som i ettan vilket är den huvudsakliga orsaken till dess bakslag.
Av mig får den 2/5.

Titel: Roadkill/Joy ride (2001)
Längd: 97 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Steve Zahn, Paul Walker, Leelee Sobieski
IMDB-betyg: 6.6/10

Handling:
Studenten Lewis (Paul Walker) köper en bil för att plocka upp sin tonårskärlek (Leelee Sobieski) på väg hem till deras hemort.
På vägen får han reda på att hans lite trassliga bror, Fuller (Steve Zahn), just kommit ut ur fängelse och behöver skjuts hem. Han plockar upp sin bror och de kör iväg på en trevlig roadtripp. Med en radiosändare bestämmer de sig för att luras lite med en lastbilschaufför, som visar sig vara en psykopat.

Detta var verkligen en nervkittlande thriller (jag vet, klyschigt)! Jag satt på spänn nästan genom hela filmen och höll på att skita ner mig av nervositet emellanåt.
En av huvudrollerna Steve Zahn har jag mest sett i komedier, så det tog ett tag att vänja sig honom i en annan genre. Den andra huvudrollen Paul Walker såg jag senast i actionrullen ”Takers”, och han är sannerligen duktig.
Regissören J.J. Adams har ett finger med i spelet i bl.a. höjdarserierna ”Lost” och ”Fringe”, och bara det är skäl nog att se Roadkill!
Jag kommer i alla fall inte våga gå i närheten av en lastbil igen.
Den får 4/5.

Titel: Season of the witch (2011)
Längd: 95 min
Genre: Action/Äventyr
Skådespelare: Nicolas Cage, Ron Perlman, Stephen Cambell Moore, Stephen Graham, Robert Sheehan, Ulrich Thomsen, Claire Foy
IMDB-betyg: 5.5/10

Handling:
Filmen utspelar sig under 1400-talets Europa där duo-riddarna Behmen (Nicolas Cage) och Felson (Ron Perlman) ger sig iväg från kriget. De kommer fram till ett pestdrabbat rike där kungen ber dem att transportera den unga pest-häxan till munkkyrkan bortom den mörka skogen så att sjukdomen upphör.

Nicolas Cage är en av mina favorit-skådisar, men han har en tendens att ibland välja lite opassande roller, den här inräknad. Filmen var ingen höjdare direkt, men ändå värd att se, mest för de pestsmittade zombiemunkarna.
Jag såg den i HD-kvalitet och de gjorde filmen snäppet bättre, då färgerna blev mycket snygga.
Regissören Dominic Sena och Nicolas Cage har tidigare jobbat tillsammans i den actionfyllda ”Gone in 60 seconds”, där också Angelina Jolie var med.
Som sagt, väldigt neutral film men ändå värld att se.
Jag ger den 3/5.

Titel: Against all odds (1984)
Längd: 128 min
Genre: Drama/Action
Skådespelare: Jeff Bridge, James Woods, Rachel Ward, Swoosie Kurtz
IMDB-betyg: 5.7/10

Handling:
Terry Brogan (Jeff Bridge) har haft en relativt stor karriär inom amerikansk fotboll, men efter en smärre skada får han inte längre spela. Hans rika vän Jake Wise (James Woods) ger honom ett uppdrag att hitta en hans flickvän, Jessie (Rachel Ward), som enligt honom stal en förmögenhet av honom.
Terry åker till Mexico för att leta efter henne, men det han inte hade räknat med var att hon skulle stjäla hans hjärta.

Ännu ett starkt bevis på att man inte ska döma boken efter omslaget, och i detta fall pekade framsidan på att man skulle få spendera 128 minuter-superkärlek och massvis med tårar. Ack vilken besvikelse. Fast där har jag bara mig själv att skylla som hypade upp den så vansinnigt.
Filmen i överlag var dock ingenting att hurra över, alla intriger blev som i ett virrvarr och man var alltid väldigt osäker på karaktärernas ståndpunkt.
Jeff Bridge var ungefär 35 bast och såg ut som en riktig hunkig skogshuggare med skägg och öppen skjorta, han gjorde utöver sin snygga appearance ett bra jobb!
James Woods, mest känd för tv-serien Shark, såg ungefär ut som vanligt och gjorde ett neutralt jobb.
Rachel Wards karaktär var sjukt dryg och mina åsikter kring hennes skådespelarinsatser är inte så många, hon gjorde med andra ord inget kanonjobb.
En kul kuriosa är att Phil Collins gjorde den kända låten ”Against all odds (Take a loke at me know)” till den här filmen.
Filmen får 2/5.

Titel: Handen som gungar vaggan/ The hand that rocks the cradle (1992)
Längd: 110 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Annabella Sciorra, Rebecca De Mornay, Matt McCoy, Ernie Hudson, Julianne Moore, Madeline Zima
IMDB-betyg: 6.3/10

Handling:
Claire (Annabella Sciorra) väntar sitt andra barn med sin man Michael (Matt McCory), på en vanlig graviditetskoll blir hon sexuellt ofredande av Dr Victor. Hon anmäler detta till polisen och då fler kvinnor träder fram tar Dr Victor sitt liv. Änkan till Dr Victor (som också är gravid) får strax därefter missfall och blir djupt deprimerad.
Ett halvår senare är Claires barn fött och hon letar efter en barnflicka, av en slump hittar hon den perfekta kvinnan som genast får jobbet.
Det Claires familj är glatt ovetande om är att den nya barnflickan, Peyton (Rebecca De Mornay), är Dr Victors änka och hon har definitivt någonting lurt i görningen.

Även fast jag inte blir direkt rädd så kan jag inte förneka att hjärtat ibland hoppar över ett slag.
Thrillrar är, av egen utsago, en av de bästa genrerna och det blir på en gång så mycket otäckare då det är en kvinnlig psykopat. Även fast man några sekunder innan händelserna kunde lista ut exakt hur filmen skulle utspela sig så tycker jag ändå att den var mycket sevärd, kanske just därför att det var en blond ängel till galning.
Det var även oerhört trevligt att den Oscarsnominerade Julianne Moore också var med (dock som en ganska avlägsen biroll), och en kul notis är att detta faktiskt var en av hennes första spelfilmer.
Madeline Zima, mest känd för att spela ett av barnen i The Nanny, måste vara något av det gulligaste i småttingfacket, då hon i denna film spelade en ficka på ca 6 bast.
Filmens egna psykopat, Rebecca De Mornay, såg jag senast i ”The three musketeers” där hon gjorde ett hyfsat jobb som Countess D’Winter.
Filmen får av mig 4/5.

Titel: The little mermaid: Ariels Beginning/ Den lilla sjöjungfrun III (2002)
Längd: 77 min
Genre: Tecknat/familjefilm  
Skådespelare (engelska röster): Jodi Benson, Samuel E.Wright, Jim Cummings, Parker Goris
IMDB-betyg: 6.4/10

Handling:
Historien utspelar sig innan den första filmen ”Den lilla sjöjungfrun”. Atlantica är full med musik och glädje, men när Ariels mamma blir dödad av människor kan inte Triton komma över den stora sorgen. Förblindad av sorg bannlyser han allt som har med musik att göra och tillslut har Atlantica glömt bort hur det en gång var.
10 år senare lever Ariel och hennes systrar strikt under bevakning av Marina Del Ray, en kvinna som suktar efter en befordran. Syskonskaran, och inte minst Ariel, saknar musiken och då de får nys om den hemliga undervattensklubben Cat-fish kan de inte vänta på att få höra de ljuva tonerna igen.

Jag valde att sen den här relativt nya Disney-filmen med engelska röster eftersom de svenska inte är desamma som i den första filmen. Jag tyckte faktiskt att den var helt okej, självklart inte lika bra som ettan (som man såg när man bara var barnet), men jag kände ändå att några lösa trådar drogs ihop.
Det som var lite synd är att det inte var lika bra musik som i de två föregående filmerna, vilket jag verkligen hade hoppats på! Ariel och C:O såg nästan exakt ut som vanligt, vilket kändes bra!
En kul kuriosa är att Ariels svenska röst spelas av Myrra Malmberg aka Meg i Herkules (vilket kan bli lite mind-fuck).
Jag ger den en 3/5, den hade däremot fått ett högre betyg om musiken hade varit bättre.

Titel: Tusen gånger starkare (2010)
Längd: 85 min                             
Genre: Drama
Skådespelare: Judit Weegar, Julia Sporre, Happy Jankell, Hjalmar Ekström, Jacob Ericksson, Sten Elfström
IMDB-betyg: 6.0/10

Handling:
Filmen utspelar sig i en typisk svensk skola. Klassen är uppdelad i grupper och det är bara några som vågar ta plats. Vi följer Signe (Judit Weegar) som är den smartaste i klassen, men väldigt tyst och osäker.
En dag börjar Saga (Julia Sporre) i klassen, och hon förändrar allt.

Svensk film brukar jag oftast inte gilla, men just den här tycker jag var mycket sevärd. Filmen kändes mycket realistisk och tog upp de viktigaste frågorna; grupptryck, ensamhet och identitet . Gillar även att de satte politiska frågor i vanlig skolmiljö.
Julia Sporre tycker jag gjorde ett kanonjobb som den jordnära Saga, hon övertygade i rollen som den starka tjejen med stort självförtroende.
Rollerna gjordes mycket, och bitvis väldigt överdrivet, tydliga. Med det tycker jag behövdes för att verkligen demonstrera hur det fungerar i skolorna.
Filmen är baserad på en bok med samma namn av Christina Herrström.
Jag ger den 4/5.

Titel: Takers (2010)
Längd: 107 min
Genre: Action
Skådespelare: Matt Dillon, Chris Brown, Hayden Christensen, Michael Ealy, Idris Elba, Steve Harris, T.I, Paul Walker, Zoe Saldana, Jay Hernandez
IMDB-betyg: 5.8/10

Handling:
Filmen handlar om ett gäng killar på fem personer som varje år gör det perfekta rånet, och alltid kommer undan. En av deras forna medlemmar, Ghost, blev en gång fast och fick sitta i fängelset. När han kommer ut tidigare p.g.a. bra uppförande så har han en plan till nästa kupp.
Grabbarna har nyss gjort en stöt mot en bank, och känner först att de vill vänta ett år. Men Ghost är väldigt övertygande och hans plan låter skottsäker.

Jag gillar den här filmen! Den innehåller lagom mycket action med grymma fightingscener.  
Det var även sjukt många bekanta ansikten, och jag kände igen varenda en.
Sångaren Chris Brown (aka Rihanna-misshandlaren) spelade en oskyldig och söt roll, kanske för att försöka övertyga publiken om att han inte längre är en bad guy?
Men Christ Brown var inte den enda sångaren ögat skådade, T.I är tydligen också en musiker/rappare.
Lägg också märke till att Hayden Christensen från bl.a.  två Star Wars-filmer (2002-2005) också var med, han gick runt med hatt och hängslen och körde en frän fightingscen.
Människorna som har gjort filmen är relativt okända, och detta var deras bästa hittills.
Jag ger den 4/5.

Titel: You again (2010)            
Längd: 105 min
Genre: Romantisk komedi
Skådespelare: Kristen Bell, Odetta Annable, Sigourney Weaver, Jamie Lee Curtis, Victor Barber
IMDB-betyg: 5.4/10

Handling:
Mimi (Kristen Bell) är en tjej som under hela gymnasiet blev mobbad av skolans populäraste cheerleadingtjej Joanna (Odetta Annable). Flera år senare har Mimi vuxit till sig och blivit en högt uppsatt VD för ett PR-bolag. Hon har inte varit hemma på många år och när hennes mamma (Jamie Lee Curtis) ringer för att berätta att hennes storebror tänker gifta sig så packar hon sina väskor för att delta i firandet.
Det hon inte vet är att hennes gamla plågoande Joanna är bruden, och Mimi tänker göra allt i sin makt för att bevisa för sin bror att Joanna är en ond människa.

Jag blev helt chockad över knippet kändisar som var med i den här filmen, och helst Sigourney Weaver som är mest känd över sin medverkan i Alien-tetralogin (1979-1997) och Avatar (2009).
Dwayne ”the rock” Johnson var också med i någon minut, då som uncredited.
Filmen i sig tycker jag var helt klart sevärd, en riktig feel good-film. Tror det är lite svårt att inte uppskatta en sådan här typ av film; rolig, romantisk, lyckligt slut etc.
Jag ger den en neutral 3/5.

Titel: Princess Mononoke (1997), Mononoke-hime (originaltitel)
Längd: 134 min
Genre: Animerat/äventyr
Skådespelare (röster, eng): Billy Crudup, Claire Danes, John DeMita, Keith David, Billy Bob Thronton
IMDB-betyg: 8.4/10

Handling:
Den unga prinsen Ashitaka blir smittad av Demonen som kommer till hans by, han blir smittad och måste därefter ge sig iväg till skogen i väst för att försöka överleva. Han kommer fram till en annan by som har ett krig mot skogens väsen, där prinsessan Mononoke finns och kämpar sida vid sida med sin vargfamilj. Ashitaka är neutral och försöker få de båda lägren att sluta kriga.

Alltså, anime-filmer är verkligen inte min stil för fem ören. Den var väl bra antar jag, men det känns inte riktigt som att jag är kvalificerad nog att ha några riktiga åsikter om det här ämnet, just för att jag vanligtvis inte tittat på sånt här. Jag vet att Princess Mononoke är mycket omtyckt, och det är därför lite synd att jag inte känner samma hajpade känslor för den. Visst, den var väldigt fantasifull, fin och sagolik, men den satte sig ändå inte riktigt.
Hjärnan bakom filmen, Hayao Miyazaki, är även känd för sina Spirited away (2001) och De levande slottet (2004).
Trots allt ger jag den 3/5.

Titel: Exam (2009)                     
Längd: 101 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Adar Beck, Gemma Chan, Nathalie Cox, Chukwudi Iwuji, Luke Mably, Pollyanna McIntosh, Jimi Mistery
IMDB-betyg: 6.8/10

Handling:
Filmen börjar med 8 främlingar i ett rum utan fönster som ansöker om samma jobb, ett mycket välbetalt jobb. På var sitt bord finns ett papper och en penna, skrivvaktaren kommer in och gör klart för våra huvudroller vad reglerna är:
Om de försöker kommunicera med honom eller vakten, då blir de diskvalificerad,
Förstör papperet, diskvalificerad,
Om de väljer att lämna rummet, diskvalificerad.
Frågan är hur långt de är redo att gå för att få jobbet…

Filmen var bra! Faktiskt. Jag kan föreställa mig att manuset lät lysande, men det var ändå någonting som inte hade ”det”. Skådespelarinsatserna var det inget fel på, varken stämningen eller konceptet heller, men någonting fattades.
Den är däremot absolut värd att se! Om man låser in olika personligheter i ett litet rum så börjar det snart gå utför, det visades ganska tydligt på all testosteron i rummet, och bevisas i dokumentären ”Det mänskliga experimentet”.
Jag ger den 3/5.

Titel: The Switch (2010)
Längd: 101 min                           
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Jason Bateman, Jennifer Aniston, Patrick Wilson, Jeff Goldblum
IMDB-betyg: 5.9/10

Handling:
Filmen handlar om Willey (Jason Bateman) och Kassie (Jennifer Aniston) som är bästa vänner, men deras motsatser. Kassie känner pressen från den biologiska klockan och väljer därför att föda ett barn  med hjälp av spermadonation. Det ordnas en stor ceremoni för händelsen och spermadonatorn, Roland (Patrick Wilson), fyller en burk med sina ”frön”. Willey blir stenpackad och råkar av misstag spilla ut spermat, han bestämmer sig sedan för att fylla burken med sitt eget så att ingen ska märka någonting.

Feel good-filmer i all sin ära! Detta var en typisk sådan film.
Jennifer Aniston kör sitt vanliga race, och konstigt nog så tröttnar jag sällan på hennes filmer.
Jason Bateman har vi däremot fått sett inte bara i romantiska komedier, utan även thrillers och actionfilmer (The kingdom 2007, State of play 2009). Jag tycker att båda gör ett bra jobb och filmen är som sagt en typisk feel good-film. Även fast den är väldigt klyschig emellanåt så är den bitvis mycket charmig.
Regissörerna Josh Gordon och Will Speck verkar ha svårt att skilja på sig, då dom tidigare jobbat med bl.a. Blades of glory (2007) och tv-serien Caveman tillsammans.
Jag ger filmen 3/5.

Titel: Skyline (2010)
Längd: 94 min
Genre: Sci-fi   
Skådespelare: Eric Balfour, Scottie Thompson, Brittany Daniel, David Zayas, Donald Faison
IMDB-betyg: 4.5/10

Handling:
Filmen handlar om paret Jarrod (Eric Balfour) och Elaine (Scottie Thompson), som reser till Los Angeles för jobb. Efter en natt med festande vaknar de tidigt på morgonen av ett mycket starkt sken. Skenet kommer från en stor rymdfarkost som strålar upp människor. Snart börjar det komma aliens som har siktet på att ödelägga jorden, och våra vänner får kämpa för att överleva.

Misslyckad film! Jag, som annars älskar sci-fi, hade såklart förväntningar på den här rullen, men ack vad dom smulades samman. Skådespelarna (ett gäng tagna från olika serier), storyn, ja allt, var riktigt dåligt. Roligt nog var Scrubs-stjärnan Donald Faison också med, men det var tyvärr ingenting att hurra över.
En av regissörerna, David Strause, har tidigare haft ett finger med i de visuella effekterna till bl.a. Titanic (1997), Avatar (2009) och X-men Origins: Woverine (2009), men som regissör var han inget vidare, han borde helt enkel hålla sig till det han kan bäst!
Tyvärr, jag ger den en 1/5.

Titel: Chloe (2009)
Längd: 96 min                             
Genre: Thriller/Drama
Skådespelare: Amanda Seyfried, Julianne Moore, Liam Neeson
IMDB-betyg: 6.5/10

Handling:
Catherine (Julianne Moore) ordnar ett överraskningsparty åt sin man, David (Liam Neeson), på han födelsedag. När han däremot påstår sig ha missat flyget hem från jobbet och dagen efter får ett sms från en av hans unga kvinnliga studenter, så börjar Catherine misstänka att hennes man är otrogen.
Hon anlitar därför den prostituerade Chloe (Amanda Seyfried) till att förföra David och sedan rapportera tillbaka till henne. Det utvecklar sig inte riktigt som Catherine förväntat sig, och Chloe börjar bete sig allt mer hotfullt.

Jag personligen tycker att filmen var riktigt bra, med utomordentliga skådespelare och spännande story. Det som var lite synd var såklart att man nästan i börjar kunde förutspå filmens slut, vilket inte var lika trevligt. Jag kan däremot föreställa mig att filmens manus måste sett mycket spännande ut.
Det var även lite kul att se The Vampire Diaries-stjärnan Nina Dobrev på ett hörn, även fast hon bara hade en mycket liten roll.
Jag ger den en svag 4/5.

Titel: The Man In The Iron Mask (1998)
Längd: 132 min
Genre: Action/Drama
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Jeremy Irons, John Malkovich, Gérard Depardieu, Gabriel Byrne, Peter Sarsgaard
IMDB-betyg: 6.2/10

Handling:
Filmen tar oss tillbaka till Ludvig XVI:s (L.DiCaprio) hov, där kungen själv bor i en stor herrgård med massvis med betjänter och lyxigheter. Han är väldigt självisk och låter sitt folk svälta, medan han själv är omringad av god mat och vackra kvinnor.
De tre musketörerna Aramis (J.Irons), Athos (J.Malkovish) och Porthos (G.Depardieu) är de enda i riket som vågar trotsa kungen, och de är även de enda som vet att den unga kungen spärrat in sin identiske tvillingbror med en hjärnmask för att han inte ska göra anspråk på tronen.

Regissören Randall Wallace har också hållit på med de båda klassikerna Braveheart (1995) och Pearl harbor (2001), men då måste jag personligen säga att The Man In The Iron Mask inte nådde upp till samma standard. Filmen är också baserad på den franske författaren Alexandre Dumas Péres (1802-1870) bok, och vanligtvis brukar det vara svårt att filmatisera en bok så att resultatet blir jättebra.
Jag ger däremot filmen betyget 3/5.

Titel: K-PAX (2001)
Längd: 120 min
Genre: Drama
Skådespelare: Kevin Spacey, Jeff Bridge
IMDB-betyg: 7.3/10

Handling:
Filmen handlar om Dr Mark Powell (Jeff Bridge), en psykiatrier som jobbar på ett psyksjukhus. En dag kommer det in en väldigt speciell man som kallar sig själv för Prot (Kevin Spacey). Han påstår sig komma från en annan planet i en annan galax, planeten K-PAX.
Mark är först övertygad om att Prot är sjuk och hallucinerar, men det visar sig snart att det kanske ligger någonting djupare i Prots berättelse än han först vill medge…

Jag tycker att den här filmen var suveränt bra! Fast hur mycket fel kan det bli då höjdarna Spacey och Bridge jobbar tillsammans? Nä, precis!
Filmen är i alla fall baserad på en novell, med samma namn, av författaren Gene Brewe. Egentligen är K-PAX böckerna skrivna i en trilogi, men jag är personligen osäker på om filmen hopfogade alla eller om det bara var första, jag skulle däremot tro att det bara var första. Hur som helst så tycker jag inte att man märkte av de forna novell/novellerna, och det är en mycket positiv sak!
Musiken i filmen bestod nästan enbart av instrumentalmusik, så som piano och harpa, och det ledde till en mycket god stämning genom hela filmen.
Filmens slut lockade fram många frågor i huvudet som fort ledde till diskussioner, och man kom på sig själv med att fundera på K-PAX långt efter dess slut.
Jag ger filmen en mycket stark 4/5.

Titel: Océans (2009)
Längd: 104 min
Genre: Dokumentär/drama
Skådespelare (röst): Jacqes Perrin
IMDB-betyg: 7.7/10

Handling:
En dokumentär som handlar om oceanen, om fiskarna, sälarna, krabborna och hajarna.
Den börjar så enkelt och ostört, medans tiden går så ändras även innehållet och fridfullheten, människorna börjar träda fram och vi fångar in och slaktar havsdjuren.

Jag tycker att den är fruktansvärt svår att förklara så att den inte låter tråkig, men jag kan garantera att det här var ett av de vackraste jag sett. Den är oerhört vackert filmad och man får lite ångest över att vara kvar på land.
Den franske filmaren Jacqes Perrin spenderade 7 år av sitt liv med detta mästerverk, och det sägs vara något av det mest påkostade naturfilmerna i världshistorien. Man märker verkligen vilken enorm respekt han har för oceanen och dess djur.
Originalrösten gjordes även av Jacqes Perrin själv, medans den engelska versionen spelades in med Pierce Brosnans stämma.
Det är alltså Disney Nature-gänget som har ett finger med i spelet i den kända föregångaren Earth, som i den här.
Soundtracket (som även finns på spotify) är helt enkel perfektion, och det är definitivt något jag kommer lyssna på framöver i min ensamhet för att slappna av.
Den är, utan tvekan, värd betyget 5/5.

Titel: Breaking bad (2008-) - serie
Längd: Varje avsnitt ca 45 min
Genre: Action/kriminalare
Skådespelare: Bryan Cranston, Anna Gunn, Aaron Paul, Dean Norris, Betsy Brandt.
IMDB-betyg: 9.3/10

Handling:
Serien handlar om Walter, han är en man i medelåldern och jobbar som kemilärare, han bor med sin fru Skyler och sin smått handikappade tonårsson. Han är inte en speciellt nöjd man, då hans prestation som kemilärare är under hans begåvning och ekonomin i familjen är knackig.
En dag får han reda på att han har cancer med ganska liten chans till överlevnad, han bestämmer sig då för att använda sina kemikunskaper till att göra metamfetamin för att lämna efter sig pengar till sin familj. Han söker upp en gammal elev, Jesse, som redan på den tiden langade droger och bråkade omkring på stan.
Men drogvärlden är en farlig plats att vistas, och medan riktiga knarkkungar blir avundsjuka på Walters rena metamfetamin, så är också hans brother-in-law en framgångsrik drogpolis.

Det har redan kommit ut fyra säsonger, och jag blev just klar med sista avsnittet. I skrivande stund finns det alltså 46 avsnitt och jag gillar den här serien skarpt!
Den känns faktiskt väldigt trovärdig, samtidigt som den öppnar upp ögonen inför det stora drogproblemen på gatorna (kanske inte just lika mycket i Sverige). Varje avsnitt innehåller väldigt mycket spänning och man har svårt att stänga av tvn.
Skådespelarna gör fantastiska insatser, helst Bryan Cranston och Aaron Paul, som jag tycker levererar i varje avsnitt.
Skaparen Vince Gilligan har bl.a. producerat hittserien Arkiv-X, som genom åren blivit en dundersuccé. Det är därför inte särskilt svårt att acceptera framgången med hans nya flamma Breaking bad.
Den får definitivt 5/5.

Titel: The Triangle (2005) – miniserie
Längd: 240 min
Genre: Action, serie i tre delar
Skådespelare: Eric Stoltz, Catherine Bell, Lou Diamond Phillips, Bruce Davison, Michael E. Rodgers, Sam Neill
IMDB-betyg: 6.5/10

Handling:
Miniserien består av tre delar och börjar med att den rike Eric Benerall (Sam Neill) samlar ihop ett gäng människor för ett hemligt uppdrag. En journalist, en äventyrare, en djuphavsingenjör och ett medium. Tillsammans ska de hitta en förklaring till myterna kring Bermudatriangeln, och ju mer de letar desto besynnerligare blir det.

Alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här serien. När jag väl satt och kollade på den kändes den ibland jäkligt långtråkig och seg, medans jag nu i efterhand (ca 10 min) känner att den kanske inte var så ointressant som jag kände då!
Historien/legenden sig självt tycker jag är jättespännande, läs mer om ämnet HÄR, men jag kände ändå att det var någonting i serien som inte gick ända hem.
Skådespelarinsatserna var det däremot inget fel på, även fast de är ganska okända. Ett namn som jag i stället har saknat lite i min ensamhet är Sam Neill, som bl.a. spelat en ledande roll i Jurassic Park-triologin.
En av hjärnorna bakom serien, Bryan Singer, har haft ett finger med i spelet på bl.a. X-men, Superman returns och House, och med de framgångarna förväntade jag mig mer.
Jag ger den en stark 2/5.

Titel: The Green Hornet (2011)
Längd: 119 min
Genre:  Action/Komedi
Skådespelare: Seth Rogen, Jay Chou, Cameron Diaz, Tom Wilkinson, Christoph Waltz
IMDB-betyg: 6.4/10

Handling:
Filmen handlar om Britt Reid (Seth Rogen), en halvt bortskämd/halvt oälskad kille som får ta över sin fars tidning då han dör. Han möter även Kato (Jay Chou), som jobbat för Britts pappa som bilbyggare/kaffekokare och dom blir snabbt vänner.  Genom en olycksändelse räddar dom två nyfunna vännerna livet på två medmänniskor och kommer därefter på en plan att bli superhjältar, med det coola namnet The Green Hornet! Allt går inte riktigt som planerat då den största boven i staden (Christoph Waltz) börjar intressera sig allt mer för hjältarna.

Jag måste först säga att jag i princip gillar alla superhjälte-filmer, och då även den här. Det som var lite speciellt är Seth Rogens medverkan, som jag först trodde skulle bli en riktig flopp, men som visade sig bli en ganska skön action/komedi-rulle.
Att Cameron Diaz dök upp som den nya sekreteraren blev också en positiv överraskning. Michel Gondry är i alla fall jag van att förknippa med lite udda komik (Be King Rewind,2008 & Eternal Sunshine of the Spotless mind,2004) men tolkningen av The Green Hornet kändes nutid, syftar då på alla ”kick him in the balls”-skämt.
Jag ger den en 3/5.

Titel: The Prince & Me 4: The Elephant Adventure (2010)
Längd: 93 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Jonathan Firth, Kam Heskin, Chris Geere
IMDB-betyg: 4.0/10

Handling:
Filmen handlar om ett danskt kungapar, Edvard och Paige, som åker till Sangyoon för att vara med på kungens dotters bröllop med den lömska Kah. Den unga mön, Myra, är i själva verket djupt förälskad i sin barndomsvän/stallpojken Alu, som tillhör det norra folket Red Ming. När Kyhla, den kungliga elefanten, rymmer sin väg blir det danska kungaparets uppgift att hitta elefanten och stoppa bröllopet.

Vad jag sitter och undrar igenom hela filmen är varför i hela friden kungen av Danmark, spelad av Chris Geere, har världens bredaste Hugh Grant-dialekt. Jag skojar inte då jag säger att Geere är en underlig blandning av Hugh Grant och vår svenska komiker Björn Gustavsson, och då menar jag utseendet från Björn och rösten/uttrycken från Hugh!
Även att kungens högra hand i filmen, Soren (spelad av Jonathan Firth), är ingen mindre än Colin Firths lillebror!
Jag misstänker att jag inte förstår alla inside-skämten eftersom jag faktiskt inte har sett alla ”The prince & me”-filmerna, men jag tvivlar på att den skulle förändra hela min livssyn, om vi säger så.
Även fast den var jäkligt klyschig och totalt förutsägbar så var den faktiskt ganska avkopplande att titta på, därför ger jag den en stark 1/5.

Välkommen framtidsJessica!

Eftersom du tittar på ganska mycket filmer och serier har jag bestämt att du helt enkelt får skriva upp dem här, dels för att du i framtiden kan skryta om hur lite liv du har och dels för att det i slutändan förmodligen kommer finnas en redig lista.
Till vänster har jag kategoriserat inläggen så att det blir lättare att hitta.

Brought to you by - dåtidsJessica