Recenserarfilm - En blogg om film & serier

Titel: The Piano (1993)
Längd: 121 min
Genre: Drama
Skådespelare: Holly Hunter, Sam Neill, Harvey Keitel, Anna Paquin
IMDB-betyg: 7.5/10

Handling:
Den stumma kvinnan Ada och hennes lilla dotter Flora åker iväg till Nya Zeeland för ett arrangerat bröllop med den relativt rika Alisdair Stewart. De två sakerna som betyder mest för Ada är hennes dotter och det pianot hon ägt hela sitt liv, som har kommit att fungera som ett sätt att uttrycka sig i en annars stum tillvaro.
När de väl anländer till deras nya hem får hon däremot känslor för Alisdair vän George.

Vill börja med att säga att jag fullkomligt älskar den här filmen! Älskar!
Holly Hunter gör ett otroligt jobb som den stumma Ada, hon vann även en Oscar för sin prestation. Det är såklart också sjukt roligt att hon även gör de flesta pianoscener själv, det är hon som spelar pianot med andra ord. Brukar man kolla på serien ”Saving Grace” (2007-2010) känner man förmodligen igen huvudrollen Grace Hanadarko, som spelas av just Holly Hunter.
Anna Paquin, som då var väldigt liten, känner nog de flesta igen som Sookie Stackhouse från serien ”True Blood” (2008-), men som jag senast såg i dramat ”The Romantics” (2010). Personligen tycker jag att hon var sjukt mycket bättre då än vad hon är nu, eftersom hon ibland kan kännas lite konstlad. Även hon vann en Oscar för sin roll som lilla dottern Flora.
Harvey Keitel, som spelade George, känner jag igen jättemycket men kan inte riktigt sätta fingret på från vart. Han har hur som helst varit med i jävulskt mycket filmer i sina dagar.
Med på rollistan har vi även Sam Neill, en man som de flesta nog känner igen från bl.a. ”Jurassic Park” (1993) och ”Jurassic Park III” (2001). Jag såg honom däremot senast i mini-serien ”The Triangle” (2005).
Regissören heter Jane Campion, som även hon vann en Oscar för den här filmen. Vi ligger alltså nu uppe i hela tre Oscar för ”The Piano” (1993). Behöver jag säga att hon gjorde ett fantastiskt jobb?
För en klassisk-musik-nörd som mig, måste jag nog säga att soundtracket är helt fenomenalt.
Filmen är vacker, sorglig, snyggt gjort och med otroliga skådespelarinsatser! Ett måste att se!!
Jag ger filmen en stark 4/5

Titel: 1408 (2007)
Längd: 104 min
Genre: Skräck/Thriller
Skådespelare: John Cusack, Samuel L. Jackson, Mary McCormack
IMDB-betyg: 6.9/10

Handling:
Mike Enslin är en författare som specialiserar sig på hemsökta hotell. När han får nys om rum 1408 i Dolphin Hotell checkar han in en natt där, trots hotelldirektören Olins protest. Först är Mike skeptiskt till det s.k. ”hemsökta” hotellrummet, men bara efter några timmar får han ångra sig bittert.

Det här är en skräckfilm i riktig mindfuck-anda!
Den är baserad på en berättelse av skräckkungen Stephen King, vilket märks eftersom han har en thing för hotell, författare, sprit och väldigt konstiga saker i överlag. Filmen är däremot regisserad av vår svenska stolthet Mikael ”Micke” Håfström som jag senast såg ”The Rite” (2011) där han hade fått med Anthony Hopkins på rollistan.
Filmens huvudperson spelas av en personlig favorit, John Cusack, som jag senast såg i jorden-går-under-filmen ”2012” (2009) där han komiskt nog också spelar en författare.
Om man är sjukt uppmärksam under filmen gång kan man se att de har placerat olika rekvisitor och lagt in fraser som anmärker på Stephen Kings andra böcker osv. Bland annat kan man se yxan som Jack Nicholson en gång använde i den berömda ”The Shining” (1980).
Personligen tycker jag att filmen är riktigt, riktigt bra och sevärd! Den har ett obehag genom hela filmen som gör att man sitter på helspänn i princip hela tiden. En klar rekommendation om man är sugen på att bli uppskrämd!
Jag ger den 4/5

Titel: 2012 (2009)
Längd: 158 min
Genre: Action/Äventyr
Skådespelare: John Cusack, Amanda Peet, Thandie Newton, Chiwetel Ejiofor, Oliver Platt, Danny Glover, Woody Harrelson
IMDB-betyg: 5.8/10

Handling:
Året är 2012. Mayafolkets förutspådda undergång för jorden har börjat. Vi får följa en familjs överlevnad och deras resa för att hinna med de gigantiska båtarna som är byggda för att rädda ett visst antal människor.

Kan börja med att säga att jag är chockad, varför i hela friden har den fått ett så dåligt betyg på IMDb?? Jag fattar inte! Själv tycker jag att den är extremt bra!
Själv har jag en förkärlek till huvudrollen John Cusack, han är alltid så otroligt charmig i sina roller. Resterande skådespelare gör också ett bra jobb.
Det som däremot är det bästa med filmen (förutom från de snygga specialeffekterna) är att det, trots jordens ganska tragiska öde, ändå blir roligt och underhållande.
Regissören Roland Emmerich är en liten undergångs- fanatiker, han har nämligen gjort både ”Independence Day” (1996) och ”Day After Tomorrow” (2006) där de bägge handlar om jordens förintelse.
Jorden-går-under-filmer är nästan alltid spännande! Dels för att det är ett ämne som rör alla människor och dels för att det alltid är lika fascinerande att se om ”hjälten” räddar oss eller om vi alla dör en tragisk död.
Jag tycker att den här filmen verkligen är sjukt bra! Ser man den på bio (som jag gjorde back in the days) och nu lite senare i Blue-Ray misslyckas den inte. Specialeffekterna är otroligt häftiga och bara de är en upplevelse i sig, historien är spännande och hela grejen är intressant som fan.
Jag minns att efter jag såg den på bio började jag googla på Mayafolkets spådda undergång som en galning, visserligen hade jag hört talas om året 2012 tidigare, men efter filmen gick jag crazy bananas. Minns också att det var skolans stora ”snackis”. Rätta mig om jag har fel, men en film som man ibland går runt och tänker på, och som man kan se flera gånger utan att den bli dålig, är en riktigt bra film! Förstår som sagt verkligen inte varför folk hatar den, I love it! Visserligen är huvudpersonernas tur orimligt, men det är en del av filmens tjusning.
Jag ger den en svag 5/5

Titel: Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2 (2011)
Längd: 130 min
Genre: Action/Äventyr
Skådespelare: Daniel Radcliffe, Rubert Grint, Emma Watson, Alan Rickman, Ralph Fiennes, Evanna Lynch
IMDB-betyg: 8.7/10

Handling:
Harry Potter försöker med hjälp av sina vänner Ron och Hermione hitta de sista horrokruzerna så att de en gång för alla kan förinta den onda trollkarlen Lord Voldemort.

INGEN kan väl ha missat den extremt stora hysterin kring J.K Rowlings bokserie om Harry Potter? De har hur som helst blivigt otroligt kända och även spelats in som långfilm. Det här är den sista delen av den sista filmen, någonsin, om unge Potter med det blixtformade ärret i pannan.
Som huvudrollerna har vi Daniel Radcliffe, Rubert Grint och Emma Watson, som alla har växt upp ihop med Harry Potter. Efter åtta filmer är sagan däremot slut och även fast de inte är speciellt duktiga skådespelare, passar de som handen i handsken till dessa roller.
Ralph Fiennes gör ett otroligt bra jobb som ”den-som-inte-får-nämnas-vid-namn” a.k.a Lord Voldemort.
Som regissör har vi Davis Yats. Han har alltså gjort de fyra sista filmerna i serien. Med på den listan finns även Mike Newell, Chris Columbus och Alfonso Cuarón, vem som har varit den bästa regissören håller jag personligen osagt.
Att filmen redan ligger listad som topp 69 av 250 på IMDb är ganska coolt eftersom den i skrivande stund hade premiär för bara sju dagar sedan.
Det var verkligen inte en seg stund i hela filmen, det var verkligen 130 minuter non-stop spänning och de hade inte slösat en minut åt onödiga scener, vilket är bra (och antagligen ganska nödvändigt).
Den här blev självklart tvunget att upplevas på bio. En rad ifrån mig i salongen satt däremot en man (kille?) på ungefär 25 år som gick dit helt själv. Det syntes tydligt att han var ett inbitet Harry Potter-fan eftersom han klappade händer av glädje då Ron och Hermiones spontanhångel uppstod i mitten av filmen, att han dessutom suckade med ett ”naaaaaw” när någon sa någonting gulligt och skrattade hjärtligt under de lustiga ögonblicken gjorde mig väldigt lycklig eftersom den där killen förmodligen gick igenom sin tonårsperiod med de tjocka Harry Potter-böckerna under armen. Såg framför mig hur han i tidigare ålder vände sig till magins värld på Hogwarts för att fantisera bort från sin vanliga och otroligt tråkiga vardag, att han någon gång har funderat över om han skulle ha varit en Gryffindor, Hufflepuff, RavenClaw eller kanske en Slytherin. Det glädje mig också att den där grabben verkade nöjd med hur historien slutade, på hans läppar var nämligen ett genuint lyckligt leende när eftertexterna rullade och jag tror även att jag kunde se en liten tår i ögonvrån.
Ger den här filmen 4/5

Titel: The Adjustment Bureau (2011)
Längd: 106 min
Genre: Romantik/Thriller/Action
Skådespelare: Matt Damon, Emily Blunt, Anthony Mackie, John Slattery
IMDB-betyg: 7.1/10

Handling:
Just när David Norris är på väg ut för att hålla ett politiskt tacktal träffar han Elise på herrarnas toalett. De kysser varandra och blir handlöst förälskade, men just i det ögonblicket inleder ett gäng mystiska män en konspiration att hålla de isär.

Måste nog säga att jag gillar den här filmen, faktiskt riktigt mycket! Det tar ett tag innan man förstår vad som händer och fram till dess blir den faktiskt ganska spännande och smart.
För inte allt för längesedan hade jag en liten crush på Matt Damon, då såg jag ”The Bourne Identity” (2002), ”The Bourne Supremacy” (2004), ”The Bourne Ultimatum” (2007) och ”Hereafter” (2010). Eftersom det här är den vanliga typen av filmer som han vanligtvis brukar göra är han bekväm i rollen som David Norris, han gör ett bra jobb med andra ord.
Emily Blunt spelar den kvinnliga huvudrollen, henne har jag konstigt nog lite problem med, tror det kan ha att göra med att hennes utseende gör att hon ibland kan se lite dryg ut. Henne känner i alla fall jag mest igen som assistenten i ”The Devil  Wars Prada” (2006) mot Meryl Streep och Anne Hathaway.
Filmen är hur som helst gjord av George Nolfi, som tidigare jobbat med Matt Damon förut i den redan nämnda ”The Bourne Ultimatum” (2007).
Filmen var smart och (om man ser den i HD) väldigt snyggt gjord. Antar att de vill förmedla den otroligt klyschiga ”Kärleken övervinner allt”, med tusen utropstecken bakom. Men det lockar även till den klassiska diskussionen ”Är vi i kontroll över vårt eget öde?”.
Ger den 4/5

Titel: Clueless (1995)
Längd: 97 min
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Alicia Silverstone, Brittany Murphy, Paul Rudd, Stacey Dash, Donald Faison, Breckin Meyer
IMDB-betyg: 6.7/10

Handling:
Skolans populäraste tjej tar sig an den nya tjejen som ett litet makeover-och matchmaking-projekt. Hennes liv kretsar kring shopping, pojkar och fester men blir sedan lite annorlunda då hon får upp ögonen för killen hon minst kunde ana.

Spontant kanske man kan tro att den populära tjejen i den här filmen var ”ond” som de i exempelvis ”Mean Girls” (2004), men tvärt om så var huvudrollen väldigt rar och snäll, oftast. Hur som helst så menade hon bara väl, vilket jag uppskattade mest med i den här filmen.
Det var Alicia Silverstone som spelade huvudpersonen och hon har bl.a. blivigt nominerad till en Golden Blobe. Senaste filmen jag såg med henne i var i ”Beauty Shop” (2005) då hon spelade mot Queen Latifah.
Med på rollistan var också Brittany Murphy, en av mina personliga favoriter som oturligt nog dog för några år sedan. Några av hennes mest kända filmer är nog ”Girl, Interrupted” (1999), ”Just Married” (2003) mot Ashton Kutcher och ”8 Mile” (2002).
Paul Rudd spelade i den här filmen bonusbrorsan, och självklart är han som vanligt lika charmig i allt han gör. Senaste filmen jag såg hans ansikte i var ”How Do You Know” (2010) mot bl.a. Reese Wotherspoon och Owen Wilson. Han har förutom den just nämna varit med i en rad olika komedier, det är med andra ord lite av hans nisch.
En annan kille som man förmodligen kan känna igen är Donald Faison, som utan tvekan är mest igenkännlig från tv-serien ”Scrubs” (2001-2010) där han spelar Turk.
Jag tycker att filmen var riktigt söt och jag gillade det faktum att tjejerna inte back-stabbade varandra (vilket är ett vanligt fenomen i tjejfilmer). Skulle absolut rekommendera den här till en tjejkväll!
Ger den en svag 4/5

Titel: Beastly (2011)
Längd: 86 min
Genre: Drama/Romantik
Skådespelare: Alex Pettyfer, Vanessa Hudgens, Lisa Gay Hamilton, Mary-Kate Olsen, Neil Patrick Harris
IMDB-betyg: 4.9/10

Handling:
Kyle är en bortskämd, snygg och självsäker kille som spelar sina kort på sitt utseende. Han ligger runt med tjejer, ser ner på andra människor och köper sig ur kniviga situationer. En dag går han däremot för långt och hans utsida blir förvandlat till ett odjur av häxan Kendra. För att bryta förtrollningen måste han hitta någon som älskar honom trots hans missbildning. Om han inte gör det inom ett år kommer hans yttre aldrig bli sig självt igen.

Känns handlingen en aning bekant? Det kan ha att göra med att det ska föreställa en modern tolkning av den klassiska ”Skönheten & Odjuret”, eller ”Beauty and the Beast” som den heter på engelska.
Såg den här lilla rackarn för någon vecka sedan, men mina förväntningar sattes redan igång för ungefär två månader sedan då jag såg huvudrollen Alex Pettyfer i ”I am Number Four” (2011). Tyckte redan då att den här filmen verkade asnice, men att den ”ändå kunde bli en stor flopp”…. Ack så rätt jag hade på den sista punkten.
I huvudrollen har vi som sagt Alex Pettyfer, en kille som är på väg mot toppen as we speak. Han har som jag skrev tidigare varit med i ”I am Number Four” (2011), men han har också spelat Alex Rider i ”Stormbreaker” (2006), där den förstnämna är hans hittills största roll. Att han dessutom är med i massor av hottest-guy-listor är väl förmodligen ett bevis på att grabben också ser väldigt bra ut!
Vanessa Hudgens är en tjej som jag för alltid kommer koppla ihop med ”High School Musical” (2006-2008)-filmerna, men senast såg jag henne faktiskt i Zack Snyders grymma ”Sucker Punch” (2011) där hon kutade omkring med vapen och väldigt små kläder.
En serie som verkligen är sjukt bra är ”How I Met Your Mother” (2005-) där Neil Patrick Harris gör ett klockrent jobb som kvinnotjusaren Barney Stinson. Jag kan däremot känna att det är lite svårt att sära karaktären från Neil Patrick Harris i allmänhet, tror också att han kommer att få väldigt svårt med att spela olika sorters roller i kommande tiden.
Filmer som är baserade på gamla legender och sagor är just nu väldigt inne, i framtiden kommer de kalla det för ”Sååååå 2011-talet”, där bl.a. ”Red Riding Hood” (2011) står med på listan.
Jag förstår konceptet med filmen, det gör jag verkligen, men någonstans på vägen föll den väldigt platt! Vet inte om det var skådespelarna, de oerhört töntiga replikerna eller helt enkelt det faktum att det oftast inte går lika bra som man tror med att göra ”moderna tolkningar” hur som helst.
Jag skulle nästan vilja gå så långt och kalla den en besvikelse, ja till och med en stor besvikelse.
Filmen är gjord av Daniel Barnz, en man som tidigare inte gjort särskilt mycket, närmare bestämt bara två långfilmer. Han har däremot haft turen att jobba med Bill Pullman ”Lost Highway” (1997), ”While You Were Sleeping” (1995) och Oscarsnominerade ”Desperate Housewives”-stjärnan Felicity Huffman, och det nya lilla stjärnskottet från ”Super 8” (2011) Elle Fanning.
Kan också berätta att trailern är lite av en lurendrejare, den är nämligen sjukt bra och visar en film med oerhört mycket potential, att det dessvärre inte stämde överrens med själva filmen är så klart jäkligt synd.
Avslutar med att citera filmens otroligt chessy tagline ”Love is never ugly”.
Ger den 2/5

Titel: The Little Girl Who Lives Down the Lane (1976)
Längd: 100 min
Genre: Drama/Thriller
Skådespelare: Jodie Foster, Martin Sheen, Scott Jacoby, Alexis Smith, Mort Shuman
IMDB-betyg: 7.2/10

Handling:
Den 13-åriga flickan Rynn bor alldeles ensam i ett stort hus. Ingen vet var hennes föräldrar är eller vad det är hon döljer nere i källaren.

Heads up, beskrivningen låter läskigare än själva filmen. Den var i själva verket ganska harmlös.
Bakom kameran står Nicolas Geesner, en man som kommer ifrån Budapest och är i skrivande stund hela 80 år. När jag snabbt ögnar igenom hans filmer känner jag inte igen en enda, men eftersom han oftast gör franska filmer kommer inte det som en överraskning eftersom jag tidigare inte sett särskilt mycket franskt.
Filmen är baserad på en novell av Laird Koenig, som efter lite googling visade sig vara en man. Han har tidigare skrivigt manus till en rad andra filmer, men ingenting som jag tidigare sett tyvärr.
Som den lilla flickan Rynn har vi ingen mindre än den tvåfaldigt Oscarsvinnande Jodie Foster. Som är mest känd från sin prestation i ”The Silence of the Lambs” (1991) mot Hannibal aka Anthony Hopkins, vi har även Martin Scorseses ”Taxi Driver” (1976) där hon spelade mot Robert De Niro. Den då 14-åriga Jodie Foster var som vanligt duktig, men i den unga åldern påminde hon sjukt mycket om John Connor från ”Terminator 2” (1991) Edward Furlong.
Charlie Sheen har varit årets stora skräll och snackis, faktum. Hans pappa, Martin Sheen, spelade i den här filmen en halvt pervers pedofil som ville inget hellre än att ha lilla Rynn. Det läskiga var att han faktiskt var skrämmande bra på jobbet, han var även väldigt attraktiv i sina unga dagar. Gillar man honom ska man se den tvåfaldigt Oscarsvinnande ”Apocalypse Now” (1979), där han spelar en av huvudrollerna.
Är man sugen på att kallsvettas och bli rädd kan jag direkt säga att det här inte är filmen för dig. Tycker man däremot om Jodie Foster är det såklart kul att se henne back in the days, även fast hon själv inte är särskilt nöjd med sitt framförande i den här filmen tycker jag ändå att hon spelade bra och trovärdigt. Idén med handlingen är det inget fel på, men jag personligen hade hoppats på en lite mer mörkare film där det skulle vara mer mystik kring huset och den lilla flickan.
Ger den en svag 3/5

Titel: Paul (2011)
Längd: 104 min
Genre: Komedi/Sci-fi
Skådespelare: Simon Pegg, Nick Frost, Jason Bateman, Jane Lynch, Seth Rogen, Kristen Wig, Sigourney Weaver, Bill Hader, Joe Lo Truglio, John Carroll Lynch, Jeffrey Tambor
IMDB-betyg: 7.2/10

Handling:
Sci-fi nördarna Graeme och Clive har just besökt Comic-Con. Under deras roadtrip, strax utanför Area 51, möter de utomjordingen Paul som behöver hjälp att fly från regeringen.

Det här är en komedi för oss sci-fi fantaster!
Filmen är regisserad av Greg Mottola, en skallig man som tidigare gjort ”Superbad” (2007), ”Adventureland” (2009) och ”The Daytrippers” (1996). Hans utseende påminner om våra svenska sångare Bröderna Rongedal, och det skulle inte komma som en överraskning om han var den tredje borttappade tvillingen.
Radarparet Nick Frost och Simon Pegg står inte bara bakom manuset till den här filmen, utan även framför kameran som de två nördiga huvudrollerna. Några av de grymma filmerna de varit med i tillsammans är bl.a. ”Shaun of the Dead” (2004), ”Hot Fuzz” (2007) och ”Grindhouse” (2007). Nyligen såg jag även Simon Pegg i den svarta komedin ”Burke and Hare” (2010).
Som rösten till utomjordingen Paul har vi komikern Seth Rogen, som enligt mig är hur charmig som helst och i princip allt han säger är satans roligt! Han kan man se i ”Knocked Up” (2007, ”Superbad” (2007), ”Pineapple Express” (2008) och den senaste jag sett med honom i ”The Green Hornet” (2011).
Med på listan har vi också Jason Bateman som jag senast såg mot Jennifer Aniston i ”The Switch” (2010) och Jane Lynch som spelar Sue Sylvester i serien ”Glee (2009-). Men det roligaste av allt måste nog vara att den trefaldigt Oscarsnominerade Sigourney Weaver också var med på ett hörn, hon är ju mest känd som Ripley i ”Alien” (1979-19979)-filmerna som är några av de bästa och mest populära sci-fi filmerna genom tiderna.
En sak som jag älskar i sådana här typiska komedier är att man nästan alltid känner igen alla skådespelarna och att de tidigare på något sett nästan alltid jobbat med varandra förut, de blir som en enda stor familj allihop.
Jag rekommenderar verkligen den här filmen till de som vanligtvis gillar sci-fi eftersom de kommer känna igen legender och repliker från de gamla klassikerna. De som tidigare även gillar filmer med Simon Pegg och Nick Frost kommer definitivt inte bli besvikna.
Jag ger den 4/5

Titel: Kronjuvelerna (2011)
Längd: 120 min
Genre: Drama
Skådespelare: Alicia Vikander, Bill Skarsgård, Björn Gustafsson, Alexandra Rapaport, Loa Falkman, Tomas Von Brömssen, Michalis Koutsogiannakis
IMDB-betyg: 6.9/10

Handling:
När Fragancia anhålls för mordförsöket på Richard Persson blir hon tvungen att berätta hela sin livshistoria under polisförhöret, som visar sig bestå av både kärlek och sorg.

Det här hoppas jag blir början av en helt ny generation av svenska filmer!
Filmen är gjord av Ella Lemhagen, som man kanske vet vem det är om man sett ”Patrik 1.5” (2008) och ”Tsatsiki, morsan och polisen” (1999) eftersom det är hon som står bakom kameran.
Huvudrollen spelades av Alicia Vikander, som jag blev mycket positivt överraskad av! Hon kommer att bli stor i framtiden, om jag får bestämma.
Hela Skarsgård-familjen tycker jag är grymma skådespelare, däremot har jag alltid haft problem med den yngsta, Bill Skarsgård. Kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är som stör mig så mycket, men jag tror att det har att göra med hans sätt att prata och i princip hela hans appearance. Däremot skulle jag inte vilja påstå att han var helt värdelös i den här filmen, för det var han inte.
Eftersom jag såg den här rackarn på bio får man på köpet med hela salongens reaktion till olika scener. En speciell sådan var när komikern Björn Gustafsson var med och spelade den homosexuella hockeyspelaren Petterson-Jonsson, även fast det nödvändigtvis inte var roligt tyckte alla (inklusive jag) att allt han gjorde var skitskojigt. Ja, bara att se hans ansikte på filmduken var hysteriskt. För mig, med andra ord, passar Björn Gustafsson bäst som komiker och inte i en seriös dramafilm. En sak att tillägga är att han också biffat upp sina magmuskler rejält, när hände det?
Den uppmärksamma under filmens gång kanske märker att den svenska hiphop-artisten Timbuktu, eller Jason Diakaté som han egentligen heter, har en liten roll.
Mitt sällskap till bion tyckte att den här filmen var ”helt fantastiskt”, riktigt så långt är jag inte beredd att gå. Personligen tyckte jag att den var bra, förmodligen snyggast gjord av de flesta svenska filmerna som någonsin gjorts, men däremot hade jag lite problem med klyschiga repliker emellanåt.
Ännu en gång kan det ha varit mina förväntningar som satte käppar i hjulet, eftersom jag hade inställningen på att det skulle vara en spännande thriller istället för en drama med pyttelite övernaturlig fantasy.
Allt som allt är den absolut värd att se eftersom, som jag skrev ovanför, den är väldigt snyggt gjord och filmningen är oklanderlig.
Ger den en svag 4/5