Chatroom (2010)
Titel: Chatroom (2010)
Längd: 97 min
Genre: Drama/Thriller
Skådespelare: Aaron Johnson, Matthew Beard, Imogen Poots, Hannah Murray, Daniel Kuluuya
IMDB-betyg: 5.2/10
Handling:
Ett gäng vilsna ungdomar samlas i ett gemensamt chattrum på internet där de pratar om sina problem. Däremot är de en av dem som inte har särskilt goda avsikter.
Gillar idén skarpt!
Tycker också att de har fått till ”chattrummet” så att det är lättare att förstå vad som händer, vilket jag tror behövs till de som inte är särskilt haj på hur internet fungerar. De gjorde ett bra jobb med att illustrera det visuella med andra ord.
När jag slog igång filmen visste jag inte mycket mer än att det var Hideo Nakata som låg bakom den. Han är mest känd som skaparen till min barndoms rädsla ”The Ring” (1998), ”Ring 2” (1999) och även de amerikanska, plus ”Dark Water” (2002). Hideo Nakata är med andra ord lite av en skräckkung, eller i alla fall brukar han använda små spökflickor i sina filmer. När jag slog på filmen förväntade jag mig just det, att bli så rädd att jag inte skulle kunna sova lugnt på flera dagar. Upptäckte däremot att mina ”förväntningar” förstörde halva filmen, eftersom det varken fanns läskiga barn, brunnar eller vatten. ”Chatroom” är alltså en drama/thriller utan några som helst spöklika företeelser.
En av de manliga huvudrollerna, Aaron Johnson känner man igen från ”Nowhere Boy” (2009) och ”Kick-Ass” (2010), där han i båda spelade huvudpersonen. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om han är så sjukt snygg att jag dör, eller om jag egentligen inte gillar honom alls…tror jag röstar på det förstnämnda. Jag ser däremot fram emot att se vad han har att erbjuda längre fram i livet och håller tummarna på att han inte väljer en enkel roll där han bara kan glida fram på ett bananskal med sitt snygga utseende.
En annan kille som jag tyckte gjorde ett jättebra jobb är Matthew Beard, en för mig ganska okänd grabb som jag tror mig känna igen från då han hade en liten roll i ”An Education” (2009), jag hoppas däremot att snart få se mer från honom.
En annan tjej som bara var med i några få sekunder är Ophelia Lovibond, som jag tycker mig se lite här och där, bl.a. i ”No Strings Attached” (2011) och ”London Boulevard” (2010).
En rolig grej är att den är baserad på Enda Walshs manus (screenplay/play), hon har även skrivigt till ett av mina favoritdraman,” Disco Pigs” (2001).
Filmen i övrigt tycker jag var bra, gillar som sagt idén och tycker att den känns nyskapande på något vis. Det var däremot någonting som fattades, storyn kändes ibland lite tunn och jag hade hoppats på lite mer ”action”. Lite mer klarhet i historien, lite mer bakgrundsfakta och mer spänning.
Jag tycker nästan att 3/5 känns för lite, men samtidigt vill jag inte böja mig och ge 4/5…
Det får bli en mycket svag 4/5
