Driver dagg faller regn (1946)
Titel: Driver dagg faller regn (1946)
Längd: 102 min
Genre: Romantik/Drama
Skådespelare: Mai Zetterling, Alf Kjellin, Sten Lindgren, Hilda Borgström, Anna Lindahl, Eric von Gegerfelt, Ulf Palme
IMDB-betyg: 6.0/10
Handling:
Den unga Marit är dotter till Storbonden Germund. Hennes far har sedan länge planerat att hans dotter ska gifta sig med bygdens näst rikaste arvinge, Mats. Men när Marit träffar den utstötta spelmannen Jon på logdansen blir hon genast förälskad.
När jag såg den här svartvita gamm’ filmen häromdagen slog det mig verkligen hur olik vår livsstil ser ut. Om jag ska ta ett spontant exempel: när storbondens enda dotter Marit ska göra sig extra fin till en fest så tar hon på sig ett extra plagg och knipsar dit sin döda mors broschs på blusen, medan jag istället väljer ett par horigare skor och limmar på ett par förföriska lösögonfransar. Okej, nu överdrev jag lite eftersom jag inte ens använder klackar, men you get the point.
När Marit väl kom till dansen så håller de till inne på logen, och musiken är två män som kör några käcka visor/ trudelutter på en fiol och ett dragspel. Där dansar man alltså, man och kvinna, tillsammans genom att hoppa omkring och tjoa i ring. När kvällen börjar närma sig mot sitt slut (kl 21 på kvällen ungefär) så tar man häst och vagn hem. När dagens ungdomar ska ut och festa däremot är det alltid vilda alkohol-förfester innan, därefter visar man sitt leg och snubblar in på något häftigt uteställe i stan. Man plöjer dansgolvet med sina rödsprängda ögon, hittar sina tjejkompisar och shakear-loss till draget från någon halvdålig DJ i sitt svettiga lilla bås. När det vaknas slutspurt kl 3 på natten så hoppar man in i en taxi, alternativt drar på efterfest. Skillnaden är så enorm att jag inte vad vart jag ska hä’ mig…
För att återgå till själva filmen kan jag berätta att det är den värmländska mannen Gustaf Edgren som ligger bakom delar av manuset och hela regissör-delen. Han har även gjort filmen ”Karl Fredrik regerar” (1934) och ”Kristin kommenderar” (1946), två för mig helt okända filmer för övrigt.
Rollen som Marit Germundsdotter hade den vackra västmanländska Mai Zetterling som under inspelningen var 21 år gammal. Förutom skådespelare var hon även regissör och manusförfattare, men fick sitt genombrott i filmen ”Hets” (1944) där Ingmar Bergman stod som manusförfattare. Under sin karriär har hon inte bara bott i Sverige, utan var även känd i Hollywood och i sin favoritstad London där hon också dog 1994.
Som den snälla och något exotiske Jon spelade Alf Kjellin, där precis som hans motspelerska Mai Zetterling också fick sitt genombrott i ”Hets” (1944). När han flyttade till The Big H/Stjärnornas Stad (Hollywood) skaffade han det klyschiga artistnamnet Christoper Kent, och började bl.a. regissera avsnitt ut superkända amerikanska tv-serier.
Jag har kommit på att jag faktiskt älskar de här gamla svartvita klassikerna! En sak som jag verkligen inte kan fatta är att alla är så fruktansvärt snygga?! Perfekt vit och slät hy, perfekt vattenkammat hår och perfekta skrynkelfria kläder. En annan sak som också är väldigt intressant att se (höra) är att de alltid ska ARTIKULERA så fruktansvärt när de pratar, verkligen betona varje B-O-K-S-T-A-V.
Också är det väldigt mysigt med de här klassikerna att iallafall jag genast tänker på gamla farmor som alltid brukade säga ”-När jaaaag var uuuuung…”.
Trots att filmen är fruktansvärt gammal och dammig, tycker jag ändå att den är väldigt underhållande att titta på och att den har åldras väl. Att det dessutom är århundrades triangeldrama och en underbar historia, gör att man bara måste älska den här filmen!
Jag ger den 4/5
