Meet the Robinson (2007)
Titel: Meet the Robinson (2007)
Längd: 95 min
Genre: Familj/Äventyr/Komedi
Skådespelare (röster): Daniel Hansen, Jordan Fry, Matthew Josten, Wesley Singerman, Stephen J. Anderson, Angela Bassett
IMDB-betyg: 6.8/10
Handling:
Den smarta och föräldralösa pojken Lewis gillar att uppfinna saker. Han har svårt att bli adopterad, och kommer då på den lysande planen att uppfinna en maskin som kan återvinna glömda minnen, i hopp om att avslöja varför hans biologiska mamma adopterade bort honom. Men innan han hinner testa den så stjäls den av en läskig man i hatt. En mystisk pojke vid namn Wilbur kommer från ingenstans, och tillsammans reser de till framtiden.
Okej, jag är medveten om att handlingen låter en aning…konstig? Men tro mig när jag säger att filmen verkligen är kanonbra!
Regissören är Stephen J.Anderson, som tidigare mest har varit aktuell med filmers story, där bl.a. ”Björnbröder” (2003), ”Tarzan” (1999) och ”Kejsarens nya stil” (2000) står på hans lista.
När det kommer till filmer som handlar om familjerelationer är jag oftast den som vänder bort huvudet och gråten en skvätt fast jag inte erkänner det, det är lite av min ”Akilleshäl”. När jag såg den här för första gången för några år sedan så grät jag ganska mycket, just därför att allt är så fint och att allt slutar så lyckligt (förlåt för spoilern)!
Soundtracket är riktigt riktigt bra, trots att det inte är sådär typiskt-disney-klyschigt där de dansar omkring i solskenet och sjunger för fulla muggar. Istället har de satsat på en mer avslappnad stil, där låtarna faktiskt sjungs av ”riktiga” artister: Rob Thomas, The All American Rejects, Rufus Wainwright, Jonas Brothers, och dessutom den grymma kompositrören Danny Elfman.
Jag älskar också filmens sensmoral; trots att familjer kan se ut på olika sätt, så är det enda som egentligen räknas att man ställer upp för varandra i vått och torrt.
Trots att den egentligen passar sig bäst till mindre barn, känner jag att den ändå är otroligt bra!
Man kan dessutom ingenting annat än att älska den lilla twisten på slutet!
Av mig får den absolut 4/5
