Abduction (2011)
Titel: Abduction (2011)
Längd: 106 min
Genre: Action
Skådespelare: Taylor Lautner, Lily Collins, Michael Nyqvist, Sigournet Weaver, Alfred Molina, Jason Isaacs, Maria Bello, Denzel Whitaker
IMDB-betyg: 4.5/10
Handling:
När den unga Nathan av misstag hittar en bild på sig själv som liten på en hemsida för försvunna barn, början han misstänka att hans föräldrar inte är hans riktiga. När några mystiska män framträder, tvingas han fly för sitt liv och desperat försöka hitta sanningen.
Blunda och tänk dig följande: det visar sig att dina föräldrar som du bott hos hela ditt liv egentligen INTE är dina föräldrar, och att de bara några minuter senare dödas mitt framför ögonen på dig och att sedan huset du växte upp i sprängs i bitar. Vad är reaktionen? Förtvivlan, naturligtvis! En obeskrivlig sorg och panik, känslan av ensamhet och tomhet. I den här filmen är man däremot ledsen i ungefär sekunder och är därefter över det. Bagateller som denna är i vanliga fall inte någonting som jag stör mig på särskilt mycket i filmen, men den här gången gick det banne mig för långt! Jag är väl medveten om att det här inte var något tårdrypande drama, men hallå?! Vart mellan ”hoppsan där dog föräldrarna” och ”massmördare är efter dig” kan man få en normal reaktion??
Regissören, John Singleton, är den supersvarta (afrikan-amerikan?) som tidigare ligger bakom den flerfaldigt Oscarsnominerade ”Boyz n the Hood” (1991) och actionfilmen ”2 Fast 2 Furious” (2003).
Huvudrollen, han som blev av med sina föräldrar + hus och är jagad av mördare, spelars Taylor Lautner. Med utan någon som helst tvekan kan jag berätta att han har alla hans 14-åriga fanns från de populära ”Twilight” (2008), ”The Twilight Saga: New Moon” (2009), ”The Twilight Saga: Eclipse” (2010) och ”The Twilight Saga: Breaking Dawn” (2011,2012) där han spelar Jacob Black. Eftersom att jag inte är team-Jacob (eller team-Edward heller för den delen) så kan jag meddela att jag absolut inte är något superfan av den killen. Hatar mig själv för att jag är så jävla ytlig, men here it goes – jag klarar inte av hans utseende eller hans skådespelarskills! I said it. En annan som också är med är den här filmen vackra Lily Collins som snart kommer vara aktuell som Snövit i sago-filmen ”Mirror Mirror” (2012). Det är nu vi kommer fram till vår svenska Michael Nyqvist som även han hade en roll i filmen….men hur mycket jag än älskar honom så måste jag vara objektiv : han gjorde en urusel insatts! Visserligen passar han utomordentligt bra som skurk med sitt gråstänka hår, ärriga hy och den ibland döda blicken, MEN fan vilket dålig engelska den mannen har! Trots att hans första replik kom efter 57 min in i filmen (ja, jag räknade) så var det ändå too much to handle. Skämselkudden åkte upp och jag ville bara dö. Hade jag hållit i fjärrkontrollen (eller orkar sträcka mig efter den) så hade jag tryckt på MUTE och istället valt att titta på hans karismatiska och något sexiga utseende. Att dessutom den framgångsrika Sigournet Weaver var med är för mig fortfarande obegripligt.
Slutsats? Filmen var ingen höjdare och absolut ingenting som jag är sugen på att se igen inom en snar framtid. Visst att den håller som ett tidfördriv, men någonting djupare och häftigare upplevelse får jag inte ut av den här filmen. Med dåliga skådespelarinsatser och pinsam story vill jag bara dra täcket över huvudet.
Jag ger den 2/5
