Tarzan (1999)
Titel: Tarzan (1999)
Längd: 88 min
Genre: Tecknat/Familjefilm/Äventyr
Skådespelare (Svenska röster): Reuben Sallmander, Anna Norberg, Rolf Lassgård, Lena Endre, Povel Ramel, Charlott Strandberg, Sean Bussoli, Magnus Härenstam
IMDB-betyg: 7.0/10
Handling:
Tarzans riktiga föräldrar blir strandsatta på en ö långt ute i ingenstans. När de hastigt dör i en olycka lämnas lilla Tarzan kvar ensam tills dess att en gorillahona hittar honom och tar honom tillbaka till hennes stam.
När Tarzan växer upp får han svårt att passa in och han förstår inte varför han ser så annorlunda ut gentemot de andra gorillorna, till den dagen den vackra Jane och hennes far anländer till ön.
Det har blivit ganska mycket Disneyfilmer för mig den senaste tiden. Anledningen är ganska enkel: De är korta, peppande och slutar alltid lyckligt. Dessutom burkar min Disney-nerv klämma lite extra mycket såhär i hösttider.
De två regissörerna Chris Buck och Kevin Lima har tidigare aldrig regisserat tillsammans, någonting som de däremot har gjort är att varit character designer/animator till bl.a. ”Den Lilla Sjöjungfrun” (1989) och ”Oliver & Gänget” (1988).
Precis som när jag senast såg ”Atlantis – Milos Återkoms” (2003), ”Atlantis – En Försvunnen Värld” (2001) och ”Skattkammarplaneten” (2002), valde jag på samma sätt att även se den här filmen med svensk dubbning. Anledningen är precis som den brukar vara; eftersom jag är van att höra de svenska rösterna passar de helt enkelt bättre till karaktärerna än originalrösterna. Tönt, jag vet.
Istället då för att rada upp skådespelarna Tony Goldwyn, Minnie Driver och Brian Blessed som även gör rösten till Boss Nass i ”Star Wars: Episode I – The Phantom Menace” (1999), berättar jag istället att svenskarna Reuben Sallmander från tvserien ”En Ängels Tålamod” (2001), Rolf Lassgård från ”Under Solen” (1998), ”Jägarna” (1996), ”Jägarna 2” (2011), och Anna Norberg har lånat ut sina röster till filmen.
Filmens bästa är utan att tveka soundtracket. Den kanske till och med har ett av de bättre, någonsin (?). Mannen vi ska tacka för det är kompositören och artisten Phil Collins som ligger bakom de flesta låtarna ur filmen, ”You’ll Be in My Heart”, ”Two Worlds” och ”Strangers Like Me” är några av dem som verkligen har en stor dos av gåshudsvarning. Det kommer därför inte som en chock för någon då Phillan kammade hem en Oscar för bästa låt.
Tarzan är ju en karaktär som verkligen hållit sig vid liv i alla dessa år sedan legenden först kom till liv i en bok av Edgar Rice Burroughs, den här gör det till hela 48 Tarzan-filmer, vilket betyder att han kommer på andra plats efter Dracula i ”från-originalboken-till-film/bok”-listan.
Förutom den redan nämnda musiken, älskar jag också att filmen spelar hudfärgs-kortet på en ganska diskret och elegant sätt. Det är dessutom helt galet att Tarzan är så sjukt attraktiv (?!).
Av mig får filmen en stark 4/5
