Prince of Persia: The Sand of Time (2010)
Titel: Prince of Persia: The Sand of Time (2010)
Längd: 116 min
Genre: Äventyr
Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Gemma Arterton, Ben Kingsley, Steve Toussaint, Alfred Molina, Richard Coyle, Toby Kebbell
IMDB-betyg: 6.7/10
Handling:
En magisk dolk som härskar över tiden har hamnat i fel sorts händer och prins Dastan och prinsessan Tamina ger sig ut i öknen för att hindra dess onda härskare för att förstöra världen.
Första gången jag såg den här filmen var på bio för drygt ett år sedan. Bestämde mig sedan för att se den en gång till för någon vecka sedan.
Regissören Mike Newell, en lagom söt gubbe på 69 år, ligger bakom den här filmen. Tidigare har han gjort den kända komedin ”Four Weddings and a Funeral” (1994), ”Mona Lisa Smile” (2003) och ”Harry Potter and the Goblet of Fire” (2005).
Snyggingen och huvudrollsinnehavaren Jake Gullenhaal har biffat upp sig riktigt ordentligen i den här filmen. Oftast känner man igen honom i den gängliga kroppen med kortklippt hår, i den här filmen däremot har han biffat upp sig sjukt mycket och har dessutom ett axellångt hår som fladdrar i vinden. Minns att alla paparazzis blev helt galna när de för första gången såg han nya ”look”.
Hur som helst så kan man se honom i hans Oscarsnominerade ”Brokeback Mountain” (2005), hans klassiska genombrott ”Donnie Darko” (2001), thrillern ”Zodiac” (2007) och de två senaste jag har sett med honom ”Love and Other Drugs” (2010) och ”Source Code” (2011).
Prinsessan Tamina spelas av den otroligt vackra Gemma Arterton. Henne såg jag personligen senaste i drama/komedin ”Tamara Drewe” (2010), men hon är dessutom med i thrillern ”The Disappearance of Alice Creed” (2009) och den härliga filmen ”The Boat That Rocked” (2009).
Två hårda sanningar om skådespelaren Ben Kingsley: Han är alltid skallig och han spelar alltid ond! Honom kan man se mot Leonardo Di Caprio i ”Shutter Island” (2010), ”Tuck Everlasting” (2002) (som är mitt första film-minne av honom) och hans vinnande Oscars för filmen ”Gandhi” (1982).
Det syns väldigt tydligen på krigsscenerna att filmen är baserad på ett tv-spel (med samma namn), kan inte förklara det bättre än att jag tycker att scenerna känns väldigt ”tv-speliga”.
Någonting som är klassiskt för Disneyfilmer (Ja, det här är en Disneyproduction) är att karaktärerna är antingen onda eller goda, det finns ingenting mittemellan. En annan sak är också att hur risigt till huvudpersonerna än ligger så slutar det alltid, alltid, lyckligt. Förlåt för spoilern där, men tittar man på den här filmen är det inte för att man vill använda sin intellektuella hjärna. Nej nej, man tittar helt enkelt på den för att man vill komma bort från verkligheten ett tag, och det lyckas man med!
Av mig får den en neutral 3/5
