Footloose (2011)
Titel: Footloose (2011)
Längd: 113 min
Genre: Drama/Romantik
Skådespelare: Kenny Wormald, Julianne Hough, Miles Teller, Dennis Quaid, Andie MacDowell
IMDB-betyg: 5.3/10
Handling:
Storstadskillen Ren flyttar till en liten stad där musik och dans blivit förbjudet sedan en olycka för några år sedan. Han möter dottern till stadens präst, rebellen och den vilda Ariel som inte låter sig tystas ner. Tillsammans måste de försöka återskapa dansen till den sovande staden!
Den här filmen lånade jag förra veckan av en kollega på jobbet som hade HYRT den i tre dagar. Det är vanligtvis ingenting som jag spontant är sådär supersugen att se, men eftersom en av mina svaga egenskaper är att jag har väldigt svårt att säga nej, så tog jag hem filmen och såg den samma kväll.
Redan på en gång slår det mig att: här kommer man minsann varken få se massmördare med blodiga moraknivar, utomjordingar som invaderar jorden eller spöken med rasslande kedjor. Vilket naturligtvis inte var det jag hade förväntat mig heller, men ändå någonting som passar mig bättre än dansade tonåringar.
Regissören är skaparen bakom de ganska okända filmerna ”The Poor and Hungry” (2000) och ”Black Snake Moan” (2006), Craig Brewer.
Huvudrollerna i den här filmen hade de unga Kenny Wormald och Julianne Hough, båda två väldigt ”nya” i spelfilmsbranschen. Det som ”stör” mig något är det faktum att den förstnämnda Kenny Wormald är en EXAKT kopia av vår svenska Måns Zelmerlöw, förutom att Kenny går omkring och plutar sådär förföriskt med läpparna. Julianne Hough var såklart supersnygg som Ariel Moore, MEN jag absolut hatade hennes extremt horiga och dryga karaktär, ville nacka henne ett flertal gånger under filmens gång.
Originalfilmen ”Footloose” (1984) är vad jag har förstått egentligen exakt densamma som den nya remaken (förutom cameltoes:en). Huvudrollerna där spelades däremot av Kevin Bacon och Lori Singer, och blev tvåfaldigt Oscarnominerad för bl.a. den fruktansvärt svängiga låten ”Footloose” som i ärlighetens namn spelas rikligt hemma hos mig. Men en fråga som dyker upp i mitt huvud: Varför göra en ny?
Filmen är egentligen inte särskilt bra, det är sådär Amerikanskt helylle, kära och dansade tonåringar som man bara vill spy åt, plus en moralkaka som heter duga. Men ändå kan jag inte hjälpa mig själv att ändå finna den ganska underhållande och charmig ibland, och att bli liiiite kär i Måns Zemerlöw-kopian. Samtidigt som verkligheten inom mig tycker att den är skitkass!
Slutsats: Passar bra som ett lättsamt tidfördriv, inget mer.
Jag ger den en svag 3/5
