Sleeping Beauty (2011)
Titel: Sleeping Beauty (2011)
Längd: 101 min
Genre: Drama
Skådespelare: Emily Browning, Rachael Blake, Ewen Leslie
IMDB-betyg: 5.4/10
Handling:
Studenten Lucy tar vid sidan av studierna diverse jobb. Hon är beredd att göra nästan allt för pengar.
Inför Oscarsgalan var tanken att jag och en kompis skulle plöja oss igenom alla nominerade filmer på helgen innan. Men såklart spårade det ganska fort när frasen ”Men den vill jag också se. Och den. Och den också” dök upp under helgen gång, som alltså resulterade i att vi såg ett gäng filmer som inte hade blivit nominerade, men som ändå verkade grymma!
Anledningen till att lill-rösten min gormade om att jag ”absolut måååste se den här filmen” är för att jag är lite småkär i Emily Brownings utseende, eller fascinerad är ett mer passande ord, OCH för att nytolkade folksagor (tänk: Törnrosa á la 2012) alltid är superspännande att titta på. Emily Browning fick sitt genombrott när hon spelade Babydoll i Zack Snyders häftiga ”Sucker Punch” (2011), och utöver det har hon även spelat huvudrollen i ”The Uninvited” (2008). Hon är verkligen magiskt vacker med en underlig kombination av kvinna och barn, vilket gör henne väldigt intressant att titta på!
Regissören och manusförfattaren är australienskan Julia Leigh som helt och håller gjorde debut inom spelfilm när den här kom ut. Hon har även skrivit novellen som filmen ”The Hunter” (2011) med Williem Dafoe bygger på.
Filmen blev även tilldelad Official Selection Competition på Cannes-festivalen. Är det inte bara så JÄVLA Cannes att ha med en sådan här film? Känns så klassiskt dem att gå all-in med invecklade filmer med tragisk historia.
Trots att jag hemsk gärna skulle vilja älska den här filmen så gör jag faktiskt inte det. Handlingen var alldeles för knepig, osammanhängande, komplicerad och oförklarande, för att jag skulle uppskatta den. Det var verkligen en make-no-sence-känsla genom hela filmen som gjorde att man hela tiden tänkte ”snart kommer förklaringen, snart kommer förklaringen, snart kommer förklaringen”, vilket aldrig hände. Som alla Cannes-filmer är även denna otroligt stark och ibland också ganska obehaglig, men det väger inte upp det faktum att filmen faktiskt inte lyckas säga någonting.
Kanske krävs det en tittning till…
Av mig får filmen en svag 3/5
