Tillsammans (2000)
Titel: Tillsammans (2000)
Längd: 106 min
Genre: Komedi/Romantik/Drama
Skådespelare: Lisa Lindgren, Michael Nyqvist, Emma Samuelsson, Sam Kessel, Gustaf Hammarsten, Anja Lundkvist, Jessica Liedberg, Ola, Rapace, Olle Sarri, Shanti Roney
IMDB-betyg: 7.4/10
Handling:
I ett hus i Stockholm bor det ett gäng människor tillsammans under samma tak i kollektivet Tillsammans. Där finns den lesbiska, den homosexuella, den heterosexuella, den frånskilda, den otrogna, den kommunistiska, den nördiga, den positiva, den negativa…
Tillsammans försöker de komma överrens och bryta den ”normala” normen.
Svenska filmen är i min bok ingen höjdare. Mer än ofta får man plocka fram skämselkudden och liksom huka sig bakom den för att slippa skämmas ihjäl av allt töntigt och klyschigt som utspelar sig framför ögonen. Jag tror att det kan ha göra med att ALLA repliker låter så jäkla intränade och onaturliga. På svenska blir alla de annars så coola meningarna supertrista och onormala, vilket gör att man bara vill köra en klassisk hand-palm på sig själv.
Efter en smärre genomsökning räknade jag ut att jag under förra året såg ett tio-tal svenska filmer, där alla varit halvdanta (förutom från ”Jag saknar dig” (2011) som var någon av det sämsta jag sett). Men trots att det producerats ut en hel del skitfilmer i vårt avlånga land, finns det även några små guldkorn som verkligen är värda att se. Den här inräknat.
Regissören och manusförfattaren är skåningen Lukas Moodysson som gjorde sin debut i samband med hans ”Fucking Åmål” (1998), och senare den grymma ”Lilja 4-ever” (2002) som handlar om människohandel. Hans första internationella uppträdande gjorde han däremot med filmen ”Mammoth” (2009) där prisbelönta Michelle Williams och Gael Garcia Bernal spelade huvudrollen. Sedan dess har det varit ganska tyst kring honom, men jag hoppas att han snart är på gång igen eftersom han är en av Sveriges skickligaste filmskapare.
Hur lyder domen? Jag blev faktiskt positivt överraskad. Från att gå från att vara super-anti svensk film och även lite anti till just DEN HÄR filmen, till att jag fullkomligt älskar den! Satt och log nästan oavbrutet över det komiska, det fula, det fina och det vrickade. Skådespelarna gjorde alla ett superjobb och jag avgudar de färgstarka karaktärerna. Den härliga 70-talskänslan bidrog till den härliga stämningen och hela hippie-auran som blev jättecharmigt! Fan, det här är nog en av Sveriges bästa filmer. Banne mig!
Jag ger den en stark 4/5
