Titanic 3D (1997/2012)
Titel: Titanic 3D (1997/2012)
Längd: 194 min
Genre: Drama
Skådespelare: Kate Winslet, Leonardo DiCaprio, Billy Zane, Kathy Bates, Victor Garber, David Warner, Bill Paxton, Bernard Hill, Frances Fisher
IMDB-betyg: 7.5/10
Handling:
På sin jungfruresa åker Titanic ut från hamnen i Southampton med flera tusen passagerare. Två av människorna ombord, Jack och Rose, kommer från helt skilda bakgrunder men blir ändå genast förälskade i varandra. De hinner inte färdas långt förens det ståtliga skeppet krockar med ett isberg. Är Titanic så osänkbart som alla påstår?
Jag nämnde det förut när jag såg ”Lejonkungen 3D” (1994/2012), att hur extremt lycklig jag är som faktiskt får uppleva dessa mästerverk på bio. Själv var jag alldeles för ung för att få gå på den här typen av bio när ”Titanic” hade sin premiär, och det känns därför helt underbart att få en andra chans (och för filmbolagen att heva in ännu mer pengar).
Regissören och manusförfattaren är den prestigefyllda James Cameron. Mannen-myten-legenden som i skrivande stund gör allt från att besöka undervattengravar till att borra på månen (på riktigt, nästan). Han är förmodligen mest känd för att BARA göra bra filmer, några av dem är ”Avatar” (2009), ”Terminator 2” (1991) och ”Aliens” (1986). Han är även på G med att påbörja två uppföljare till hans superomtyckta ”Avatar”.
Filmens Jack spelades av den snyyyyyyygga Leonardo DiCaprio (eller Leo, som jag skulle ha kallat honom om vi var lovers). Honom såg jag senast i ”The Man in the Iron Mask” (1998), men man kan även se honom i ”Inception” (2010) och ”The Departed” (2006). Hans Rose, spelad av den otroligt vackra Kate Winslet fick ALLA tjejer att färga sitt hår rött efter sin filmprestation. Henne såg jag hur som helst senast i ”Contagion” (2011), men hon har även varit med i ”Revolutionary Road” (2008) (med Leo som sin motspelare), och ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind” (2004).
Det finns såklart massor med rolig fakta kring filmen, men det känns som att de är så jäkla uttjatade att jag helt enkelt LÄNKAR till allt skojigt.
Jag är tjejen som är emot 3D. Det stör mig så fruktansvärt att jag ibland egentligen inte skulle kunna se en film bara för att den har 3D-effekter. Anledningen är att den oftast används slarvigt, i övermängder och alldels på fel sätt – vilket resulterar i huvudvärk. Jag har även varit med om filmer där de bara smackat på 3Dn på ett så slarvigt sätt att man blir alldeles tokig, ögonen arbetar på högvarv för att försöka vänja sig, se och förstå vad som händer. Därför var det med skräckblandad förtjusning som jag valde att se den här filmen, medans jag precis innan gnällde och tjatade på hur ”dååååååligt det kommer bli med 3D”. MEN oj vad jag fick äta upp mina ord. Har aldrig varit med om en film där 3D inte stört mig för ens en sekund, för ens nu. De hade lagt effekterna på så noggranna detaljer att man bara ANADE att de var där (oerhört smakfullt, om man frågar mig). Det kunde vara på något så simpelt som i några av Roses röda lockar. Så litet men ändå effektfullt. Underbart.
Så, när jag erkänt mig uppskatta 3D för en gångs skull, kan jag komma in på själva filmen. För mig är den här på min lista över bästa-filmer-genom-tiderna, och är sannerligen ett rent mästerverk.
Skådespelarnas kemi, historien, romantiken, noggrannheten, paniken, miljön, detaljer och musiken (åååh, musiken), gör det här till en helt felfri film! Första scenen hann inte ens börja innan jag grät min första tår, som sedan fortsatte att rinna genom 194 min (tillsammans med resterande 99% snyftande kvinnorna i biomörkret). Den förtjänar sannerligen varenda en av sina 11 Oscarsstatyetter….
Av mig får den absolut 5/5
