Copycat (1995)
Titel: Copycat (1995)
Längd: 123 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Sigourney Weaver, Holly Hunter, William McNamara, Dermot Mulroney, Harry Connick Jr, Will Patton
IMDB-betyg: 6.5/10
Handling:
En psykolog och en detektiv tvingas arbeta tillsammans för att lösa fallet om en seriemördare som kopierar andra kända mördares offer.
Ibland funderar jag över vad som krävs för att en skådespelare ska ”välja” en speciell film. Är det cashen som lockar, ett bra manus, resterande rollista, managern bestämmer, eller är man helt enkelt polare med regissören? Ibland kommer man också över filmer där man förstår att MANUSET förmodligen varit skitbra, medans filmens slutresultat blev lite av en miss. Det här var nog ett sånt exempel. Att manuset var bättre än filmen, alltså.
Regissören är den gamla räven Jon Amiel som även ligger bakom dramat ”Creation” (2009), actionfyllda ”The Core” (2003) och ”The Man Who Knew Too Little” (1997) där Bill Murray hade huvudrollen.
Med på den här rollistan fanns däremot succédonnan Sigourney Weaver som för några år sedan var med i megafilmen ”Avatar” (2009) men som nog mest är känd som Ripley från ”Alien” (1979-1992)-filmerna, Holly Hunter som jag senast såg i den fina ”The Piano” (1993) och som röst i ”The Incredibles” (2004), och den oförskämt snygga Dermot Mulroney från bl.a. ”The Wedding Date” (2004).
Om jag ännu en gång återgår till manuset. Jag menar, hur spännande och nervkittlande låter det egentligen inte med en psykopat-seriemördare som kopierar andra kända mördare exakt?? Och som dessutom är besatt av en brottspsykolog?! Gaaah, dör av hur bra det låter!! Men vad var det som gick fel då? På något sätt tycker jag inte riktigt att spänningen och skådespelare fick ut sin fulla potential. Tycker också att den kunde bli lite… långsam? Har ganska svårt att sätta ord på mina blandade känslor kring den här filmen. Var den bra eller dålig? Kan också lägga till att jag såg den, hör och häpna, när den gick på tvn häromdagen, vilket all jäkla reklam-pausar kan vara en bidragande orsak till sirapssegheten jag upplevde emellanåt.
Kortfattat: Ett bra exempel på att en prima story och bra skådespelare nödvändigtvis inte måste göra en god soppa!
Jag ger den ändå en mycket sval 4/5
