Basic Instinct 2 (2006)
Titel: Basic Instinct 2 (2006)
Längd: 114 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Sharon Stone, Stan Collymore, David Thewlis, David Morrissey, Hugh Dancy
IMDB-betyg: 3.9/10
Handling:
Psykiatrikern Dr. Michael Glass får i uppdrag att prata med författaren Catherine Tramell som för andra gången misstänks för mord. Hon förför honom hänsynslöst och han blir indragen i hennes farliga spel.
Uppföljare i allmänhet har ett rykte om sig att vara, ursäkta uttrycket, skit. Den här filmen är däremot inte skit, men dock vajar den farligt nära att vara riktigt, riktigt dålig. Första filmen är med Michael Douglas och den heter "Basic Instinct" (1992).
Den då så förföriska Sharon Stone är tillbaka, däremot är hennes karaktär nu så fruktansvärt irriterande och dryyyyyg att jag under filmen gång hade en väldig lust att nacka henne.
Psykiatrikern spelas av David Morrissey, en man som jag av någon oförklarlig anledning fascineras av. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag tror att det kan ha att göra med att han i vissa vinklar är väldigt lik skådespelaren Liam Neeson. Britten har varit med i en rad olika tv-serier och ett gäng filmer, bl.a. den helt okejiga thrillern ”The Reaping” (2007) där han spelar mot Hilary Swank.
Med på rollistan finns dessutom min Harry Potter-favorit, nämligen Remus Lupin eller David Thewlis som är hans riktiga namn. Senaste filmer som jag har sett honom i är ”Harry Potter and the Deathly Hollows: Part 2” (2011), ”London Boulevard” (2010) och ”The Boy in the Stiped Pyjamas” (2008).
Regissören är Michael Caton-Jones och det här är faktiskt första filmen jag kan minnas att jag har sett av honom. Även fast han inte är sådär superkänd har han däremot arbetat med en hel del stora namn, bl.a. med Richard Gere och Bruce Willis i ”The Jackal” (1997), med Robert De Niro i ”Mart of a Murderer” (2002) och Liam Neeson i ”Rob Roy” (1995). En ganska imponerande lista om du frågar mig.
Den här filmen var tyvärr ingen höjdare överhuvudtaget. Den var jävligt ostadig och ganska poänglös dessutom. Det är som jag alltid brukar säga, man ska stanna då man ligger på topp. De borde helt enkelt inte gjort sig besväret till en uppföljare då ettan var så pass bra. Punkt.
Av mig får den 2/5
