After.Life (2009)
Titel: After.Life (2009)
Längd: 104 min
Genre: Thriller
Skådespelare: Christina Ricci, Liam Neeson, Justin Long, Chandler Canterbury
IMDB-betyg: 6.0/10
Handling:
När den unga Anna Taylor vaknar upp på ett bårhus efter en bilkrasch, berättar begravningsentreprenören Eliot att hon är död och att han är den enda som kan se och prata med henne.
Den här filmen har jag haft liggande på datorn i flera år. Liggandes och samlar damm. Har flera gånger tänkt att ”Ja men nu är det minsann på tiden”, men eftersom jag låg ensam och sjuk i lördags och väntade på Melodifestivalen (döm mig inte, jag var febrig), så passade jag på att se den när den ändå gick på tvn. Orkade dessutom inte flytta mig från soffan, eller sträcka mig efter fjärrkontrollen.
Den otroligt häftiga regissören och manusförfattaren är den polska Agnieszka Wojtowicz-Vosloo, som gjorde sin debut inom långfilmsvärlden när den här filmen dök upp på biograferna. Det är lite svårt att tycka till om huruvida det här var ”-såååååå Agnieszka” eller inte, eftersom hon är väldigt ny än så länge, men tack vare att hon är tjej (och supercool) gör att jag gillar henne. Är dessutom lite less på alla dessa penisar i filmvärlden, what’s up with that?
Rollistan frontas av den Golden Globe-nominerade Christina Ricci som jag senast såg i ”Penelope” (2006). Grejen med henne är att så fort jag hör hennes namn så kan jag ALDRIG koppla ihop henne med ett ansikte. Det är helt sjukt. Trots att hon egentligen gör ett helt okej jobb, så är hon väldigt intetsägande för mig. En annan som jag däremot alltid gillar är skådespelaren Liam Neeson, han är en sådan människa som har en sån speciell och karismatisk röst att man inte kan göra annat än att älska honom. Förutom en Oscarsnominering för hans grymma prestation i ”Schindler’s List” (1993), såg jag honom senast i ”Batman Begins” (2005), ”Unknown” (2011) och ”Star Wars: Episode I – The Phantom Menace” (1999). En annan som jag också har en liten crush på är Justin Long, som absolut inte har samma jag-är-en-trygg-man-aura som den redan nämnda Liam Neeson, men som ändå är otroligt söt med hans sneda leende och den lite för stora näsan.
När det kommer till själva filmen kan jag inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den eller om den egentligen var ganska puckad? Förutom det kan jag också tycka att hela historien är väldigt originell och en aning genialiskt, så mina känslor är väldigt blandade. Trots att filmen kändes ganska lång, tyckte jag att det bidrog till spänningen och den ändå ganska obehagliga situationen och dess frågeställning. Naturligtvis ska det dessutom vara en äcklig unge med också…
Jag ger filmen en stark 3/5
