Recenserarfilm - En blogg om film & serier

Titel: Your Highness (2011)
Längd: 102 min
Genre: Komedi/Äventyr
Skådespelare: Danny McBride, James Franco, Zooey Deschanel, Natalie Portman, Justin Theroux, Toby Jones, Damian Lewis
IMDB-betyg: 5.6/10

Handling:
Den lata Thadeous är kungafamiljens svarta får. Hans äldre bror Fabious är den i familjen som gett sig ut på spännande äventyr och modigt slåtts mot onda krafter, och i samma veva vunnits fars och deras folks hjärta. När Fabious möter den vackra Belladonna tänker han genast gifta sig med henne, men plötsligt blir hon kidnabbad av den onda trollkarlen Leezar som tänker offra henne åt ondskans mörka krafter. Kungen begär då att Thadeous ska hjälpa sin bror Fabious att hitta hans blivande fru innan det är försent, eller bli bannlyst från kungariket… 


Jag säger som jag alltid brukar säga: komedier behöver nödvändigtvis inte vara djupare än ett glas vatten. Ibland är man inte särskilt törstig.
Regissören är David Gorden Green som trots sin relativt unga ålder redan lyckats kasta ihop åtta långfilmer. Förut sysslade han mest med romantiska draman ”Snow Angels” (2007) och ”All the Real Girl” (2003), medan han nu alltmer efter att han gjorde ”Pineapple Express” (2003) börjar vända sig åt komedi-hållet.
Som huvudrollen Thadeous och regissörens gamla skolkompis har vi Danny McBride på listan. Jag nämnde förut när jag såg ”Groundhog Day” (1993) att jag fick en känsla av att Bill Murray är dryg, precis samma känsla får jag också då jag ser Danny McBride. Inte bara det faktum att han nästan alltid spelar dryga karaktärer, han har även ett drygt utseende också – som passar perfekt till den här typen av roller.
Som Thadeous snygga, omtyckta och modiga bror har vi James Franco som jag senast såg i ”127 Hours” (2010) och ”Rise of the Planet of the Apes” (2011). Förutom att han är dödligt läcker, tycker jag att han är en duktig skådespelare också. Jag gillar att han försöker sig på olika genrer och karaktärer, allt från huvudroller till pyttesmå bi-roller.
Som den coola krigarprinsessan Isabel spelar den duktiga Natalie Portman, som även hon har beblandat sig med en rad olika sorters filmer och karaktärer i sina dagar. Bara det senaste året har jag sett en hel del filmen med henne i, bl.a. ”Hesher” (2010), Oscarsvinnande ”Black Swan” (2010) och ”No Strings Attached” (2011).
Det som egentligen gick fel i den här filmen var manuset/storyn, då det mestadels kändes krystat och ogenomtänkt med en massa sjuk humor. Det som egentligen räddade filmen var de få skämt som man faktiskt skrattade åt, OCH de otroligt duktiga skådespelarna. Hade de schasat ihop en massa okända skådespelar, skulle det i ärlighetens namn förmodligen inte hålla överhuvudtaget. Men tack vare ett gäng respektabla och bekanta ansikten, fungerade filmen gott och väl som ett bra tidfördriv!
Jag ger den en stark 2/5

Titel: The Hangover Part II (2011)
Längd: 102 min
Genre: Komedi
Skådespelare: Bradley Cooper, Zach Galifianakis, Ed Helms, Ken Jeong, Justin Bartha, Paul Giamatti, Mike Tyson, Mason Lee
IMDB-betyg: 6.7/10

Handling:
I Thailands vackra miljö planerar Stu sitt bröllop med sin Lauren. Kvällen innan deras stora dag sitter Stu, Phil, Alan och svågern Teddy runt brasan och dricker öl för en sista grabbkväll. De vaknar därefter upp på ett sjaskigt hotell i mitten av Bangkok, men Teddy är spårlöst borta och de kan inte återvända till bröllopet förrän de hittat svågern.


Grabbarna trubbel är tillbaka och denna gång försvinner de i Bangkoks mörka gator! Avhuggna fingrar, prostituerade kvinnomän, avrakade huvud, ansiktstatueringar, skottskador och apor med kläder, är vad man kan förvänta sig av uppföljaren till den galna komedin ”The Hangover” (2009).
Regissören är åter igen Todd Phillips, som förutom ettan också har gjort ”Due Date” (2010), ”Starsky & Hutch” (2004) och ”Road Trip” (2000).
På rollistan har vi ännu en gång Bradley Cooper, Ed Helm och Zach Galifianakis – alla tre från den tidigare filmen ”The Hangover” (2009).
Ännu en gång får vi vittna omogna skämt, korkade karaktärer och en fet baksmälla. And I like it! Trots att otroligt mycket är same same från dess föregående, kan man ingenting annat än att älska de här filmerna.
-The wolfpack is back
Jag ger den en svag 4/5

Titel: The Hangover (2009)
Längd: 100 min
Genre: Komedi
Skådespelare: Bradley Cooper, Zach Galifianakis, Ed Helms, Justin Bartha, Jeffrey Jeong, Ken Jeong, Mike Tyson
IMDB-betyg: 7.9/10

Handling:
Efter en vild svensexa i Las Vegas vaknar Phil, Stu och Alan upp med världens baksmälla och upptäcker att de har tappat bort brudgummen Doug. Med en tigen i badrummet, en borttappad tand och ett okänt spädbarn i garderoben, ger de sig ut för att hitta den borttappade Doug innan bröllopet börjar.


Är man sugen på en klassisk komedi är det här verkligen någonting jag rekommenderar! Drar man inte på smilgroparna i den här filmen är man helt enkelt en tråkig människa. Punkt.
Regissören är den snyggt åldrade mannen Todd Phillips, som även ligger bakom filmens uppföljare ”The Hangover: Part II” (2011) och den grymma komedin ”Due Date” (2010) som jag faktiskt såg på bio förra året.
Huvudrollerna i den här filmen delas av Bradley Cooper, Ed Helms och Zach Galifianakis. Om vi börjar med den förstnämnda så är det bara de senaste åren han har kommit igång ordentligt med sin skådespelarkarriär som nu gör att han ligger på toppen, tidigare i år spelade han mot Robert De Niro i filmen ”Limitless” (2011).
Skådespelaren som har rollen som den nördiga tandläkaren Stu, Ed Helm, har jag i ärlighetens namn lite problem med, eftersom jag är helt besatt av den hysteriskt roliga tv-serien ”The Office US” (2005-) där han spelar mitt hat-objekt Andy Bernard, har jag svårt att skilja personerna isär.
Rollen som den korkade Alan spelas av Zach Galifianakis som man även kan se i den redan nämnda ”Due Date” (2010) där han spelar mot Robert Downey Jr. Han har ett väldigt karakteristiskt utseende med en stor ölmage och massor med skägg – han ser faktiskt ut som en hårig fitta i ansiktet, eller som ett smalt alternativ till Joaquin Phoenix i ”Im Still Here” (2010), men man älskar honom ändå.
Med på rollista har vi även Jeffret Tambor från bl.a. min nyss sedda ”Meet Joe Black” (1998), boxaren Mike Tyson och den extremt korta Ken Jeong som spelar en av rösterna i ”Zookeeper” (2011).
Förutom att filmen är hysteriskt rolig, har den även ett G-R-Y-M-T soundtrack som jag redan petat in på Iphonen och lyssnat satan ur.
Trots att humor oftast är ganska omogen, skrattar jag ändå åt alla grova skämt.
Jag ger den 4/5

Titel: Horrible Bosses (2011)
Längd: 98 min
Genre: Komedi
Skådespelare: Jason Bateman, Charlie Day, Jason Sudeikis, Kevin Spacey, Jennifer Aniston, Colin Farrell, Donald Sutherland
IMDB-betyg: 7.1/10

Handling:
De tre vännerna Nick, Kurt och Dale hatar sina chefer över allt annat. Efter några öl en sen kväll skämtar de med idén att de ska mörda varandras bossar, vilket de tycker låter som en jättebra plan. Eller?


Romantiska komedier i all ära, men ibland behöver man helt enkelt få sig ett gott skratt och slippa alla relationsproblem, triangeldraman, kär-i-sin-bästa-killkompis-men-alla-vet-att-de-kommer-få-varandra-i-slutet-filmer. Då passar ”Horrible Bosses” bra!
Regissören är Seth Gorden, nej jag menar inte komikern Seth Rogen från bl.a. ”The Green Hornet” (2011), som tillist bara gjort två spelfilmer men som sysslat mest med dokumentärer och serier. Förutom den här filmen ligger han även bakom ”Four Christmases” (2008) där vi har Reese Witherspoon och Vince Vaughn i huvudrollerna.
Huvudrollerna i den här filmen görs däremot, inte helt chockerande när man läser om handlingen kanske, av tre män. Där en av rollerna görs av Jason Bateman som jag senast såg i ”The Switch” (2010) och ”Paul” (2011),men som fick sitt breakthrough i tv-serien ”Arrested Development” (2003-2006) där han spelade Michael Bluth. Det som jag tycker är lite skönt med den här typen av skådespelare är att man alltid vet vad man får när man ser filmen, det känns så avlägset att han plötsligt skulle rycka in och ”överraska” med någonting han vanligtvis inte pysslar med.
Rollen som Kurt spelas av den otroligt charmiga Jason Sudeikis. I ärlighetens namn har jag inte särskilt koll på den karlen, senaste filmen var ”Watching the Detectives” (2007), men jag kan säga direkt that I like him. Han har varit med i väldigt många olika serier bl.a. 135 avsnitt av ”Saturday Night Live” (2003-) och 60 avsnitt av ”The Cleveland Show” (2009-).
Den sista av de tre huvudrollerna spelas av Charlie Day som precis som de redan nämnda är mest känd från diverse komediserier, bl.a. så spelar han Charlie Kelly i den populära ”It’s Always Sunny in Philadelphia” (2005-), men jag såg honom senaste i ”Going the Distance” (2010). Ett av hans speciella kännetecken är att han har en väldigt ovanlig röst. Det är svårt att beskriva i ord, men den låter en aning…hes, och den skär sig dessutom ganska lätt?
Filmens dragplåster är däremot de som spelar cheferna över de ovanståendes karaktärer: den tvåfaldigt Oscarsvinnande Kevin Spacey som jag senast såg i ”K-PAX” (2001) och ”Midnight in the Garden of Good and Evil” (1997), Jennifer Aniston som spelade mot Jason Bateman i ”The Swith” (2010) men som också är med i Adam Sandlers nya ”Just Go with it” (2011), och till sist den Goldern Globe-vinnande Colin Farrell från bl.a. ”London Boulevard” (2010).
Personligen tycker jag att filmen verkligen var hysteriskt rolig och den kändes väldigt ”likeable” och oerhört lättsmällt. Om min förtjusning beror på att jag såg den en väldigt sen kväll då de mesta är roligt, eller om den faktiskt är riktigt bra, vet jag inte. Vad jag däremot vet, är att jag ger den stora rekommendationer till den som är sugen på en rolig komedi!
Jag ger den 4/5

Titel: Friends with Benefits (2011)
Längd: 109 min
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Justin Timberlake, Mila Kunis, Jenna Elfman, Woofy Harrelson, Patricia Clarkson, Bryan Greenberg, Richard Jenkins, Emma Stone
IMDB-betyg: 6.6/10

Handling:
När Dylen och Jamie först träffas blir de genast vänner, men ingenting mer än det. En kväll när de sitter i soffan och dricker öl kommer de på den genialiska idén att de ska lägga till sex till deras kompisrelation. Men det visar sig bli lättare sagt än gjort!


Romantiska komedier är en genre som är orthört lättsamt att titta på, man kan helt koppla bort hjärnan och slappna av. Baksidan av den här genren är däremot att ofta – för ofta – blir det väldigt mycket ”same same” eftersom de flesta filmerna i det här facket är mycket lika. Den här filmen är precis som alla andra, men ändå inte…
Det här är regissören Will Glucks tredje spelfilm, där den otroligt roliga ”Easy A” (2010) kommer på andraplats. Han har kommit att ha blivit en av mina favoriter när det kommer till romantiska komedier. Tips från coachen är att hålla ett extra getöga på honom i framtiden!
Rollen som Dylan fick skådespelaren/hunken/sångaren Justin Timberlake. När man bläddrar i min filmlista här på bloggen måste jag se ut som värsta Timberlake-fanet eftersom jag hittills sett alla hans filmer under 2011: ”Bad Teacher” (2011), ”In Time” (2011) och ”Friends ”with Benefits” (2011). Pinsamt, men sant. Lovar dock att jag absolut inte är någon Timberlake-lover. 
Tjejen som blev svinpoppis efter sin medverkan i den Oscarsvinnande thrillern ”Black Swan” (2010) är skådespelerskan Mila Kunis, som i den här filmen spelar Jamie. Förutom att vara med i 175 episoder av ”Family Guy” (1999-) som Meg Griffin och i 201 episoder av ”That ’70s Show” (1998-2006) som Jackie Burthart, har hon även varit med i spelfilmen ”The Book of Eli” (2010).
Förutom några små undantag tycker jag att det på senare tid producerats, förvånansvärt bra, romcoms. Antingen är det jag som lyckats välja ”rätt” filmer, eller så är det helt enkelt så Hollywood har skärpt till sig ordentligt. Nobody  knows.
När man känner sig lite deppig i höstmörkret passar den här typen av Feel Good-film perfekt för att humöret ska komma tillbaka på banan igen! Men trots förutsägbart slut så är den ändå väldigt charmig och rolig, romantiska komedier behöver nödvändigtvis inte vara djupare än ett glas vatten.
Av mig får den 4/5

Titel: The Cable Guy (1996)
Längd: 96 min
Genre: Komedi/Drama
Skådespelare: Jim Carrey, Matthew Broderick, Leslie Mann, Jack Black
IMDB-betyg: 5.9/10

Handling:
En ensam och smått läspande kabelkille skaffar vänner genom att erbjuda gratis kabeltv. När den nydumpade och nyinflyttande Steven får erbjudandet tackar han ja direkt, men märker efterhand att det är någonting lurt med hans nya ”vän”.


Första gången jag såg den här filmen var när ett några år yngre Jessica hade det klassiska höstlovet i skolan. Jag satt hemma framför tvn och zappade runt bland de många kanalerna, när jag plötsligt fastnade för den här filmen någonstans i mitten. Jag minns att lillJessica skulle sätta den här filmen som en ”thriller”, eftersom jag har ett väldigt starkt minne av att den var lite obehaglig emellanåt. Nu när jag såg om den för en vecka sedan är den inte ens lite läskig och jag har valt att sätta den som ”Komedi/Drama”.
Regissören är komedistjärnan Ben Stiller, som har kommit att ha blivit en allt-i-allo i filmvärlden eftersom han både skådespelar, regisserar, producerar och skriver lite manus. Han är däremot mest känd och uppskattad som skådespelare, förutom det faktum att han brukar spela huvudrollen i sina egna filmer, som i t.ex. ”Zoolander” (2001) och ”Tropic Thunder” (2008).
Rollen som den nyinflyttade Steve spelades av Matthew Broderick som jag av någon konstig anledning inte gillar speciellt mycket. Han känns något…sömnig? Hur som helst så har han bl.a. spelat huvudrollen i ”Ferris Bueller’s Day Off” (1986) och min senast sedda ”Lejonkungen 2: Simbas Skatt” (1998) där han gör originalrösten till Simba. Filmens stora stjärna, kabelkillen, spelas av ingen mindre än Jim Carrey. Grejen med honom är att man antingen gillar honom, eller hatar honom. Jag står med det förstnämnda. Har man sett honom förut så vet man precis vad man får: en smått tokig och smått överspelad kille, just how i like it. Senaste filmen jag såg honom i var ”I Love You Philip Morris” (2009) mot Ewan McGregor, men han har också varit med i ”Ace Ventura: Pet Detective” (1994) och den smått seriösare ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind” (2004).
Med på rollistan har vi även Leslie Mann som också var med i ”I Love You Philip Morris” (2009) där hon spelade Jim Carreys fru och Jack Black som jag senast såg i ”High Fidelity” (2000).
Slår man på filmen och förväntar sig en vanlig ”hjärndöd” komedi, kommer man bli besviken. Det genialiska i den här filmen tycker jag är att de har kombinerat en mycket tragisk och mörk historia, med en komisk touch.
Av mig får filmen en stark 3/5

Titel: I Love You Phillip Morris (2009)
Längd: 102 min
Genre: Drama/Romantik/Komedi
Skådespelare: Jim Carrey, Ewan McGregor, Rodrigo Santoro, Leslie Mann, Antoni Corone, Brennan Brown
IMDB-betyg: 6.7/10

Handling:
Steven Russell är gift, har barn och lever i ett idylliskt samhälle, tills den dagen han är med om en bilolycka som får honom att helt ifrågasätta sitt liv. Han kommer på att han är homosexuell och börjar leva helt utan gränser som ganska fort får honom att hamna i fängelset. I fängelset träffar han däremot av en slump Phillip Morris som han genast blir kär i.


Kombinationen med Jim Carrey+Ewan McGregor= homosexuellt par, är en vääääldigt udda upplevelse. Däremot fungerar det faktiskt skitbra, och den sätter sig på hjärnan.
Regissörerna är männen Glenn Ficarra och John Requa, som än så länge bara gjort filmer tillsammans. Deras andra och största hitt är ”Crazy, Stupid, Love” (2011) som jag faktiskt såg på bio för ett tag sedan.
Karaktären Steve Russell spelas av komikern Jim Carrey, som onekligen är mest känd som sådär härligt flummig och överspelad. Några av hans mest kända är helt klart ”Ace Ventura : Pet Detectiv” (1994) och ”Truman Show” (1998).
Rollen som den försynta Phillip Morris spelas av Ewan McGregor, som jag senast såg i bl.a. ”Star Wars: Episode I- The Phantom Menace” (1999),”Star Wars: Episode II- Attack of the Clones” (2002) ”Star Wars: Episode III- Revenge of the Sith” (2005) och ”Moulin Rouge” (2001).
Med på rollistan finns dessutom Leslie Mann och Rodrigo Santoro som båda två gör röster i den animerade filmen  ”Rio” (2011).
Men det bästa med filmen är däremot att den är baserad på Steven Jay Russells liv, en helt otrolig historia som man knappt kan fatta är sann! I alla fall hela den där rymma-från-fängelse-biten!
Jag tycker kort och gott att det här är en otroligt rörande historia, som faktiskt är en härlig och uppfriskande kombination mellan humor och kärlek.
Jag ger den 4/5

Titel: Something Borrowed (2011)
Längd: 112 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Ginnifer Goodwin, Kate Hudson, Colin Egglefield, John Krasinski, Steve Howey, Ashley Williams
IMDB-betyg: 5.6/10

Handling:
Rachel och Darcy har varit bästa vänner så länge de kan minnas. Nu när det börjar närma sig Darcys bröllop, kommer Rachel på att hon har varit kär i hennes fästman Dex sedan de pluggade till advokat tillsammans.


Romantiska komedier i all ära, men just den här var verkligen ingen höjdare på något vis! Karaktärerna var dryga, storyn lite konstig, och slutet osannolikt lyckligt.
En av anledningarna till att den kan uppfattas lite virrig (förutom att de hoppar i tiden) är att den är baserad på en novell av Emily Griffin, och som vi alla vet så kan hoppet mellan bok och film bli ganska förvirrande.
Regissören är däremot Luke Greenfield, några av hans tidigare filmer har varit ”The Girl Next Door” (2004) och den pajiga ”The Animal” (2001) med Rob Schneider.
Jag är en av dem som faktiskt älskar skådespelerskan Ginnifer Goodwin, jag tycker att hon ser väldigt snäll ut nämligen, och snälla människor gillar jag! Hennes kan man se i den stjärnspäckade romantikfilmen ”He’s Just Not That Into You” (2009).
En annan skådespelerska som jag ofta hör folk spilla galla över är Kate Hudson. Som kanske inte är världens bästa på sitt jobb alltid, men som ändå vet vad hon gör när det kommer till den här typen av filmer. Hon brukar nämligen för det mesta få de där lite livliga, dryga och utåtriktade rollerna, som faktiskt passar henne perfekt.
En av de manliga rollerna gjordes av Colin Egglesfield, och allvarligt… vart försvann kemin mellan honom och Ginnifer Goodwin egentligen?! No one knows!
Med på rollistan finns dessutom John Krasinski, en man som nog har sina fans i den populära tv-serien ”The Office” (2005-) där han har rollen som Jim Halpert.
Förutom den redan nämnda bristande kemin, stör jag mig dessutom på att karaktärerna är oerhört ointressanta. Hade någon utan dem dött i en bilolycka så skulle jag förmodligen don’t give a fuck.
Jag är egentligen en sucker för romcoms, men just den här var verkligen ingen höjdare!
Av mig får den en stark 2/5

Titel: Zookeeper (2011)
Längd: 102 min
Genre: Komedi/Familjefilm
Skådespelare: Kevin James, Rosario Dawson, Ken Jeong, Leslie Bibb, Donnie Wahlberg, Joe Rogan, Adam Sandler
IMDB-betyg: 4.5/10

Handling:
Griffin har blivit rejält dumpad av sin flickvän som tycker att han ska sluta sitt jobb som djurskötare på sitt zoo. När han är på väg att säga upp sig från jobbet, bestämmer sig djuren för att bryta sin inte-prata-med-människor-kod och istället hjälpa Griffin att få tillbaka sin tjej.


Djur som pratar brukar ofta vara ganska mysiga, men om rösterna verkligen inte passar djuren, som problemet är i den här filmen, blir det inte lika kul längre.
Regissören är Frank Coraci, en man som fullkomligt älskar skådespelaren Adam Sandler. Bevis? Hans filmer är ”The Wedding Singer” (1998), ”Click” (2006) och ”The Waterboy” (1998)….alla med Adam Sandler i huvudrollen.
Huvudrollen i den här filmen däremot har komikern Kevin James, som man kan se i hans relativt nya ”The Dilemma” (2011) där han spelar mot Vince Vaughn, ”Grown Ups” (2010) och den ganska roliga filmen ”Mall Cop” (2009).
Om vi återgå till de fruktansvärda rösterna son gjordes av Nick Nolte, Sylvester Stallone, Jon Favreau, Maya Rudolph, Adam Sandler och Cher. Alla är namn som jag vanligtvis brukar gilla, men i ärlighetens namn var det bara sångaren Cher, ”Burlesque” (2010), vars namn verkligen passade som handen i handsken.
Nja, den här filmen var ingen höjdare och passade bättre som tidfördriv än riktig underhållning! Hade jag varit några år yngre så skulle den förmodligen vara ganska kul, men för mig nu kändes den ganska pajig. Filmens höjdpunkt var utan tvekan att se Donnie Wahlberg, som av någon konstig anledning valde att vara med i den här filmen.
Jag ger den 2/5

Titel: Crazy, Stupid, Love (2011)
Längd: 118 min
Genre: Romantik
Skådespelare: Steve Carell, Ryan Gosling, Emma Stone, Julianne Moore, Analeigh Tipton, Kevin Bacon, Jonah Bobo, Marisa Tomei
IMDB-betyg: 7.8/10

Handling:
Cal och Jacob lever så skilda liv man kan leva. Cal är lyckligt gift och har barn med sin high school sweetheart, men då hon berättar att hon har varit otrogen och vill skiljas, splittras hela hans värld. Jacob lever singellivet till max, han är snygg, rik och har en ny tjej varje kväll. De träffas ute på krogen och Jacob bestämmer sig för att ta Cal under sina dejting-vingar och hjälpa honom vinna tillbaka sitt självförtroende.



Mmm…jag älskar verkligen att gå på bio! Känslan av att dela ett skratt med en hel biosalong är verkligen någonting speciellt!
Regissörerna Glenn Ficarra och John Requa är lite av ett radarpar då de tidigare gjort en hel del tillsammans, mest manus dock. Detta är deras andra film där de står bakom kameran, den första var nämligen den otroligt söta ”I Love You Phillip Morris” (2009) där Jim Carrey och Ewan McGregor spelar ett homosexuellt par.
Just den här filmen hade egentligen många huvudroller, men jag skulle säga att det mesta krutet låg på skådespelaren Steve Carell som här spelade Cal. Honom kan man se i tv-serien ”The Office” (2005-) men dessutom i den roliga komedin ”The 40 Year Old Virgin” (2005).
Den lite otippade skådisen för just den här typen av film är Julianne Moore, hon har varit med i en rad riktigt grymma filmer, men själv såg jag henne senast i thrillern ”Chloe” (2009). Lägg dessutom in på Julianne-listan att hon blivit nominerad hela fyra gånger för en Oscar. Fyra!
Jag vet att jag har tjatat om skådespelaren Ryan Gosling förut, där jag säger att jag verkligen har en stor respekt för den killen. Spelar han sina kort rätt kan han verkligen gå hur långt som helst! Senast såg jag honom mot Anthony Hopkins i thrillern ”Fracture” (2007), men han är också med i den romantiska ”The Notebook” (2004).
Tjejen som just nu är helt galet aktuell är Emma Stone, en sjukt härligt tjej som medverkar i riktigt bra filmer! Senast såg jag henne i ”Easy A” (2010), men jag ska även se hennes nya ”The Help” (2011) på bio så fort som möjligt!
Naturligtvis får jag inte glömma att nämna att Kevin Bacon också vad med på ett hörn, honom såg jag senast i ”X-Men: First Class” (2011), den urdåliga ”Elephant White” (2011) och ”Beauty Shop” (2005).
Filmens bästa replik är utan tvekan när Ryan Goslings karaktär tar av sig tröjan och Emma Stone utbrister ”-Seriously! It’s like you’re photoshopped!”.
Det jag först trodde om filmen var att det skulle vara en ren och skär romantisk komedi, men ack så fel jag hade där. Det finns nämligen en hel del som lutar åt drama-hållet också, som gör filmen snäppet seriösare än de flesta rom-coms. Jag älskar dessutom skådespelarlistan, den är så imponerande att man utan tvekan skulle kunna hänga upp den i julgranen utan att skämmas!
Det jag gillar med den här filmen är också att man får möta många olika relationer, det finns verkligen någonting som tilltalar alla, vare sig det är ett gapskratt, tårar eller helt enkelt en mysig och lättsam film. En väldigt oväntad twist på slutet vänder dessutom omkring ordentligt i grytan!
Av mig förtjänar den absolut 4/5

Titel: Charlie Bartlett (2007)
Längd: 97 min
Genre: Romantik/Drama
Skådespelare: Anton Yelchin, Robert Downey Jr, Kat Denings, Hope Davis, Tyler Hilton
IMDB-betyg: 7.1/10

Handling:
Charlie Bartlett har blivit utslängd från sin privatskola och tvingas därefter gå i ett vanligt High School. Väl på plats märker han att dyra skräddarsydda kavajer inte imponerar på de ”vanliga” eleverna och han får svårt att passa in.


Jag måste förmodligen inte nämna det obviousa. Att huvudrollen naturligtvis blir kär i rektorns dotter, dvs.
Det här är regissören Jon Polls första spelfilm, och på så sätt tycker jag att han gjorde ett bra jobb. Däremot har han mest sysslat som klippare (en s.k. Editor). Några av hans klippar-verk är bl.a. komedifilmerna ”Dinner for Schumucks” (2010) och ”Meet the Parents” (2000).
Som den rika tonåringen Charlie Bartlett spelar, den för mig nästan helt okända, Anton Yelchin (som jag nu har blivit lite småkär i). Honom kan man se i bl.a. ”Terminator Salvation” (2009), ”The Beaver” (2011) och i den aktuella ”Fright Night” (2011). Personligen tycker jag att han är en lysande ung skådespelare som helt klart är underskattad, och förhoppningsvis kommer vi få se mycket av honom i framtiden.
Robert Downey Jr är också med. Honom kan man se i ”Iron Man” (2008). ”Iron Man 2” (2010), "Sherlock Holmes” (2009) och ”Due Date” (2010). Alla nämnda titlar är riktigt, riktigt bra!
Det ironiska, om man kan kalla det så, är att Robert Downey Jr tidigare haft en mycket trasslig bakgrund där både droger, pistoler och fängelse förekommit. Det ”roliga” är att filmen dels kretsar kring Charlie Bartletts medicin-langning, och Robert Downey Jr’s karaktär som rektor/alkolist. Det kan med andra ord inte vara speciellt kul att i princip spela sig själv när man mådde som sämst.
Med på rollistan finns även den oförskämt snygga Kat Dennings som i alla fall jag känner igen från ”Nick & Norah’s Infinite Playlist” (2008) där hon spelar mot Michael Cera.
Jag tycker att filmen hade en härlig 90-tals anda och var faktiskt riktigt bra. Däremot kunde den ibland bli smått deprimerande, syftar då på hela Robert Downey Jr’s-karaktär-goes-crazy-grejen och några andra små incidenter. Förutom det var det ett gäng duktiga och bra skådespelare. Svårt att klaga!
Av mig får den en svag 4/5

Titel: Easy A (2010)
Längd: 92 min
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Emma Stone, Penn Badgley, Dan Byrd, Amanda Bynes, Lisa Kudrow, Stanley Tucci, Malcolm McDowell, Cam Gigandet, Thomas Haden Church, Aly Michalka
IMDB-betyg: 7.1/10

Handling:
Olive är skolans osynliga tjej, till den dagen ett rykte startas om att hon förlorat oskulden. Plötsligt blir hon tjejen med stort T, men allt går inte som väntat och hon märker att en liten lögn fort förvandlas till en stor lögn.


Emma Stone är just nu kändisvärldens stora snackis. Hon är hur duktig som helst trots sin unga ålder och är just nu aktuell med en rad olika filmer, hela tre stycken planeras ha premiär år 2011.
Gillar man henne ska man kasta ett getöga på filmerna ”Superbad” (2007), ”Zombieland” (2009) eller den nya ”Crazy, Stupid, Love.” (2011) som jag känner mig skittaggad inför!
Med på rollistan som den snygga guy-next-door har vi Penn Badgley, som onekligen är mest känd från tv-serien ”Gossip Girl” (2007-) där han spelar Dan.
Regissören Will Gluck är just nu aktuell med komedifilmen ”Friends with Benefits” (2011) där både Justin Timberlake och Mila Kunis från den Oscarsvinnande ”Black Swan” (2010) spelar huvudrollerna, spontant känns den väldigt lik ”No Strings Attached” (2011), men vi får se.
Med på den långa listan med otroligt duktiga skådespelare har vi även Stanley Tucci, Patricia Clarkson, Lisa Kudrow, Dan Byrd o.s.v.
Filmens soundtrack är dessutom hur bra som helst och har redan blivit en favorit i bilen.
Första gången jag såg den här var på SF´s Luciavaka där bl.a. den här hade hemlig premiär, minns att jag även då tyckte att den var skitbra.
Finns inte sådär supermycket att säga om filmen, förutom från att Emma Stone är hur rolig som helst och att filmen är ett måste att se! Riktigt, riktigt underhållande!
Jag ger den en stark 4/5

Titel: Take Me Home Tonight (2011)
Längd: 97 min
Genre: Romantik
Skådespelare: Topher Grace, Dan Fogler, Anna Faris, Teresa Palmer, Chris Pratt, Lucy Punch
IMDB-betyg: 6.5/10

Handling:
Matt jobbar i en videobutik i gallerian. När en dag hans högskole-förälskelse Tori kommer in, ljuger han om sitt påhittade jobb som bankman. Samma kväll är det en klassåterträff som Matt, hans tvillingsyster och deras bästa vän bestämmer sig för att delta i.


I ärlighetens namn har jag lite svårt att greppa vad filmens karaktärer är tänkt att vara i för ålder, när de i själva verket faktiskt skiljer ungefär 10 år mellan skådespelarna som är tänkt att vara i samma ålder.
Huvudrollen är som klippt och skuren för Topher Grace, som kanske är mer känd under namnet Eric Forman från då han var med i den populära tv-serien ”That ´70s Show” (1998-2006). Hans roll i den här filmen är i princip den samma som när han var med i ”Win a Date with Tad Hamilton!” (2004), vilket naturligtvis är de roller som han passar bäst i.
Den som oavkortat kopplas ihop med komedier är skådespelaren Anna Faris, i den här filmen däremot blev hon väldigt undanskymd och såg inte alls ut som man är van att se henne, vilket för mig blev lite av en besvikelse eftersom jag verkligen hade sett fram emot att få se en av hennes klassiska korkade karaktärer, så som ”The House Bunny” (2008) och självklart när hon spelar Cindy i ”Scary Movie 1-4” (2000-2006).
Den unga Teresa Palmer var också med, en tjej som jag faktiskt tycker är riktigt duktig och som jag hoppas kommer göra många bra filmen in the future. Senast såg jag henne i ”I Am Number Four” (2011).
Den smått överviktiga Dan Fogler spelade bästa vännen Barry. Honom kan man se i både ”Balls of Fury” (2007), ”Fanboys” (2008) och som röst i ”Kung Fu Panda” (2008).
Regissören Michael Dowse måste ha världens tråkigaste IMDb-bild, och av att döma av hans filmlista ser de i ärlighetens namn ganska B-iga ut. ”Take Me Gome Tonight” vågar jag nästan påstå är hans hittills bästa film.
Som jag nämnde tidigare störde det mig lite att det var lite svårt att snappa upp vilken ålder de var i och framför allt vilket år filmen skulle föreställa, men skådespelarna gjorde ett bra jobb och det grymma soundtracket får mer än godkänt.
Ger den en stark 3/5

Titel: Penelope (2006)
Längd: 104 min
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Christina Ricci, James McAvoy, Richard W.Grant, Catherine O’Hara, Simon Woods, Reese Witherspoon, Peter Dinklage
IMDB-betyg: 7.0/10

Handling:
När Penelope föddes lades en förbannelse över henne som gjorde hennes näsa till en grisnäsa, förbannelsen kan bara bli bruten när hon hittar den äkta kärleken som ”kommer att älska henne troget”.


Huvudrollen Christina Riccis namn har jag stött på några gånger tidigare, däremot har jag aldrig vetat exakt vem det är, från och med nu.
James McAvoy har jag sedan han spelade Mr.Tumnus i ”The Chronicles of Narnia: The Lion, the Witch and the Wardrobe” (2005) haft en liten crush på. Den har däremot inte försvunnit då han på senare tid varit med i ”Atonement” (2007) mot vackra Keira Knightley, han har även varit med i den nya ”X-Men: First Class” (2011).
Filmens stora skräll var utan tvekan de lite ”större” kändisarna som medverkade på ett hörn.
Vi fick bland annat skymta Russell Brand ”Arthur” (2011), Reese Witherspoon ”How Do You Know” (2010) ”Water for Elephants” (2011) och Nick Frost ”Paul” (2011), som av någon jäkligt konstig anledning valde att vara med på några repliker.
Om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt om jag gillar filmen, eller faktiskt hatar den. Okej, hatar är väl kanske att ta i, men i alla fall ogilla. Det kändes som att de ville trycka in så mycket som det bara var möjligt i filmen, vilket jag tycker är lite irriterande och ibland ganska virrigt. Däremot var sensmoralen tydlig och klar: Det är insidan som räknas, och, älska dig själv precis som du är.
Den får inte mer än 3/5

Titel: Bridesmaids (2011)
Längd: 125 min
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Kristen Wiig, Maya Rudolph, Wendi McLendon-Covey, Ellie Kemper, Melissa McCarthy, Rose Byrne, Chris O’Dowd
IMDB-betyg: 7.5/10

Handling:
Vi får möta Annie. En kvinna utan drömjobbet, drömboendet eller drömmannen. När hennes bästa vän Lillian ska gifta sig får hon äran att vara en av brudtärnorna till bröllopet och allt vad det innebär.


Har bara en sak att säga om den här filmen: Hysteriskt jävla rolig!
Man kanske tror att den bara tilltalar kvinnor, men i biosalongen var det minst lika många grabbar som garvade tills de grät, som tjejer.
Filmen är gjord av Paul Freig, en man som faktiskt ser jäkligt tråkig ut på bild, men som förmodligen lär ha humor eftersom han gör ett sånt pass bra jobb med den här filmen. Han har tidigare inte gjort speciellt mycket, utan har istället hoppat in och regisserat några avsnitt ur olika serier och han brukar dessutom spela några småroller i diverse filmer. En film som han däremot har gjort är ”I Am David” (2003) som faktiskt verkar ganska bra.
Huvudrollen i ”Bridesmaids” görs av den otroligt underbara Kristen Wiig som jag senast såg i komedin ”Paul” (2011). Den kvinnan är verkligen hur rolig som helst och hon har det där lilla bortkomna utseendet som gör det hela ännu roligare. Ett typiskt ord att beskriva henne med är: Hilarious! Kan också informera att Kristen Wiig är en av de två som står bakom filmmanuset, den andra heter Annie Mumolo som faktiskt var med i en scen tillsammans med Kristen Wiig (hon spelade den hispiga flygpassageraren som trodde att planet skulle störta).
En annan som jag också alltid tycker är duktig är Melissa McCarthy, hon är så himla söt att det nästan är omöjligt att inte älska henne. Personligen känner jag mest igen henne från serien ”Samantha Who?” (2007-2009) mot Christina Applegate, men hon är även med i den populära serien ”Gilmore Girls” (2000-2007) där hon spelar Sookie.
Rose Byrne spelade här Helen, brudtärnan som var rik, snygg och framgångsrik. Hon är enligt mig en mycket underskattad skådespelerska som jag hoppas är på väg upp. Henne såg jag senast i skräckfilmen ”Insidious” (2011), ”X-Men: First Class” (2011) och ”Sunshine” (2007). Hon är faktiskt lite lik Natalie Portman nu när jag tänker efter!
Skådespelare Jill Clayburgh hade inte särskilt stor roll, däremot var den hennes sista eftersom hon dog i november 2010. Henne såg jag även senast i ”Love and Other Drugs” (2010).
I trailern och på affischerna skryts det om att ”från producenten av Superbad, Knocked Up, The 40-Year-Old Virgin”, det tycker jag är lite besynnerligt eftersom producenten ofta inte deltar i filminspelningen, utan istället tar han om budgeten, lokaler och utrustning osv. Fast det är ju onekligen bra PR.
Hur som helst tycker jag att filmen är helt och hållet underbar. Lite av en kvinnlig ”The Hangover” (2009), fast roligare.
Förmodligen tio-topp-bästa komedifilmer jag någonsin har sett. Hade allvarligt ont i mungiporna när vi vandrade ut från biosalongen, hade nämligen suttit och lett/dögarvat oavbrutet under 125 min. Ger den varma rekommendationer!
Den får en klockren 5/5

Titel: Arthur (2011)
Längd: 110 min
Genre: Komedi/Romantik
Skådespelare: Russell Brand, Helen Mirren, Jennifer Garner, Greta Gerwig, Geraldine James
IMDB-betyg: 5.6/10

Handling:
Arthur är en smått barnslig och fruktansvärt bortskämd man som helt och hållet lever av sina föräldrars förmögenheter. Han krockar bilar, ligger runt, festar och spenderar onödiga pengar, tills den dagen hans mamma får nog och ger honom ett ultimatum: Gift dig med Susan, mammans lömska högra hand, eller bli av med alla pengar. Däremot får han upp ögonen för Naomi, en alldaglig tjej som hans föräldrar inte gillar.

Det stora skrället tycker jag är att den tidigare Oscarsvinnande Helen Mirren från ”The Queen” (2006) är med i den här typen av filmer. Hon spelade Arturs, eller Russell Brands, betjänt och har en hel del kloka ord i bagaget.
De som tidigare sett Russell Brand vet ungefär vilka typer av filmer han brukar göra, eller i alla fall hans otroligt härliga dialekt som aldrig slår fel. Han passar dessutom perfekt som den barnsliga Arthur.
Jennifer Garner är en kvinna som jag vet många kan störa sig på, själv har jag inga större problem med henne.  De flesta känner nog igen henne från den romantiska komedin ”13 going on 30” (2004), men hon har också varit med i den galet dåliga ”Daredevil” (2003) och tv-serien ”Alias” (2001-2006) där hon spelar Sydney Bristow/Anna Espinosa.
Greta Gerwig spelade här den alldagliga reseledaren Naomi, fast än jag tidigare bara sett henne i ”No Strings Attached” (2011) måste jag säga att jag faktiskt gillar henne.
Regissören Jason Winer är för mig inte känd sedan tidigare, däremot har han gjort 21 avsnitt av tv-serien ”Modern Family” (2009-2010).
Filmen är väldigt neutral och är varken jättebra eller skitdålig. Däremot skulle jag inte ha några större protester av att se den igen.
Ger den en stabil 3/5

Titel: Uptown Girls (2003)
Längd: 92 min
Genre: Romantik
Skådespelare: Dakota Fanning, Brittany Murphy, Donald Faison, Jesse Spencer, Marley Shelton
IMDB-betyg: 5.7/10

Handling:
Molly har levt på sin döda rockpappas pengar hela livet. En dag tar de däremot slut och hon tvingas jobba som barnsköterska till den unga Lorraine. Trots att Lorraine bara är åtta år beter hon sig som en vuxen vilket Molly bestämmer sig för att ändra på.

Den här filmen gick på tvn för ett tag sedan och trots att jag missade lite i början var det inte ett dugg svårt att hänga med i handlingen.
Barnskådespelare är oftast inte min grej, däremot har alltid Dakota Fanning varit lite av en personlig favorit. Brittany Murphy har också alltid varit en favorit i mina ögon just eftersom hon alltid ser så glad och härlig ut. Tragiskt nog dog hon för några år sedan, i december 2009. Tidigare har jag sett de flesta av hennes filmer, men på senare tid bara den underbara ”Clueless” (1995).
På tal om ”Clueless” har vi ännu en skådespelare därifrån på listan, nämligen ”Scrubs” (2001-)-stjärnan Donald Faison. Honom såg jag också senast i den extremt värdelösa sci-fi rullen ”Skyline” (2010).
Regissören Boaz Yakin har tidigare varit med och gjort bl.a. ”Prince of Persia” (2010) och ”Remember the Titans” (2000).
Trots att filmen är ganska intetsägande tycker jag ändå att den är ganska fin!
Ger den en svag 3/5

Titel: Bad Teacher (2011)
Längd: 92 min
Genre: Komedi
Skådespelare: Cameron Diaz, Lucy Punch, Justin Timberlake, Jason Segel, Phyllis Smith, John Michael Higgins
IMDB-betyg: 6.0/10

Handling:
Elizabeth Halsey tvingas gå tillbaka till sitt lärarjobb efter att hennes fästman upptäckte att hon bara ville gifta sig med honom p.g.a. hans pengar. Eftersom hon avskyr sitt jobb lägger hon inte manken till att bry sig, tills den dagen den nya snygga och rika läraren Scott börjar. Elizabeth får för sig att han gillar tjejer med stora bröst, vilket leder till att hon gör allt för att tjäna ihop pengar till en bröstförstorning och, förhoppningsvis, hans hjärta.

Cameron Diaz har man väl aldrig sett i romantiska komedier någon gång? Eller? Fast jo, ungefär tusen gånger tidigare. Det märks att hon känner sig trygg i sin roll, nästan för trygg, eftersom det känns som att hon ibland bara har övat in replikerna och ställt sig framför kameran. Även fast hon gör ett klart godkänt jobb, känns det nästan som att hon längtar bort till att göra filmer som inte bara är romantiska komedier. Senast såg jag henne i en liten roll i ”The Green Hornet” (2011), men hon har tidigare medverkat i en av mina absoluta favorit mysfilmer, nämligen ”The Holiday” (2006).
Med på rollistan har vi även sångaren och flickfavoriten Justin Timberlake, ”How I Met Your Mother” (2005-)-stjärnan Jason Segel och den alltid lika charmiga Lucy Punch som jag senast såg i ”You Will Meet a Tall Dark Stranger” (2010).
Filmen hade ett riktigt grymt soundtrack, vilket jag tycker är viktigt och den hade en lättsam stämning genom hela filmen. Eftersom jag såg den på bio tror jag helhetsintrycket blev bättre än den kanske egentligen var, men den får ändå godkänt!
Ger den en svag 3/5

Titel: Clueless (1995)
Längd: 97 min
Genre: Romantik/Komedi
Skådespelare: Alicia Silverstone, Brittany Murphy, Paul Rudd, Stacey Dash, Donald Faison, Breckin Meyer
IMDB-betyg: 6.7/10

Handling:
Skolans populäraste tjej tar sig an den nya tjejen som ett litet makeover-och matchmaking-projekt. Hennes liv kretsar kring shopping, pojkar och fester men blir sedan lite annorlunda då hon får upp ögonen för killen hon minst kunde ana.

Spontant kanske man kan tro att den populära tjejen i den här filmen var ”ond” som de i exempelvis ”Mean Girls” (2004), men tvärt om så var huvudrollen väldigt rar och snäll, oftast. Hur som helst så menade hon bara väl, vilket jag uppskattade mest med i den här filmen.
Det var Alicia Silverstone som spelade huvudpersonen och hon har bl.a. blivigt nominerad till en Golden Blobe. Senaste filmen jag såg med henne i var i ”Beauty Shop” (2005) då hon spelade mot Queen Latifah.
Med på rollistan var också Brittany Murphy, en av mina personliga favoriter som oturligt nog dog för några år sedan. Några av hennes mest kända filmer är nog ”Girl, Interrupted” (1999), ”Just Married” (2003) mot Ashton Kutcher och ”8 Mile” (2002).
Paul Rudd spelade i den här filmen bonusbrorsan, och självklart är han som vanligt lika charmig i allt han gör. Senaste filmen jag såg hans ansikte i var ”How Do You Know” (2010) mot bl.a. Reese Wotherspoon och Owen Wilson. Han har förutom den just nämna varit med i en rad olika komedier, det är med andra ord lite av hans nisch.
En annan kille som man förmodligen kan känna igen är Donald Faison, som utan tvekan är mest igenkännlig från tv-serien ”Scrubs” (2001-2010) där han spelar Turk.
Jag tycker att filmen var riktigt söt och jag gillade det faktum att tjejerna inte back-stabbade varandra (vilket är ett vanligt fenomen i tjejfilmer). Skulle absolut rekommendera den här till en tjejkväll!
Ger den en svag 4/5

Titel: Paul (2011)
Längd: 104 min
Genre: Komedi/Sci-fi
Skådespelare: Simon Pegg, Nick Frost, Jason Bateman, Jane Lynch, Seth Rogen, Kristen Wig, Sigourney Weaver, Bill Hader, Joe Lo Truglio, John Carroll Lynch, Jeffrey Tambor
IMDB-betyg: 7.2/10

Handling:
Sci-fi nördarna Graeme och Clive har just besökt Comic-Con. Under deras roadtrip, strax utanför Area 51, möter de utomjordingen Paul som behöver hjälp att fly från regeringen.

Det här är en komedi för oss sci-fi fantaster!
Filmen är regisserad av Greg Mottola, en skallig man som tidigare gjort ”Superbad” (2007), ”Adventureland” (2009) och ”The Daytrippers” (1996). Hans utseende påminner om våra svenska sångare Bröderna Rongedal, och det skulle inte komma som en överraskning om han var den tredje borttappade tvillingen.
Radarparet Nick Frost och Simon Pegg står inte bara bakom manuset till den här filmen, utan även framför kameran som de två nördiga huvudrollerna. Några av de grymma filmerna de varit med i tillsammans är bl.a. ”Shaun of the Dead” (2004), ”Hot Fuzz” (2007) och ”Grindhouse” (2007). Nyligen såg jag även Simon Pegg i den svarta komedin ”Burke and Hare” (2010).
Som rösten till utomjordingen Paul har vi komikern Seth Rogen, som enligt mig är hur charmig som helst och i princip allt han säger är satans roligt! Han kan man se i ”Knocked Up” (2007, ”Superbad” (2007), ”Pineapple Express” (2008) och den senaste jag sett med honom i ”The Green Hornet” (2011).
Med på listan har vi också Jason Bateman som jag senast såg mot Jennifer Aniston i ”The Switch” (2010) och Jane Lynch som spelar Sue Sylvester i serien ”Glee (2009-). Men det roligaste av allt måste nog vara att den trefaldigt Oscarsnominerade Sigourney Weaver också var med på ett hörn, hon är ju mest känd som Ripley i ”Alien” (1979-19979)-filmerna som är några av de bästa och mest populära sci-fi filmerna genom tiderna.
En sak som jag älskar i sådana här typiska komedier är att man nästan alltid känner igen alla skådespelarna och att de tidigare på något sett nästan alltid jobbat med varandra förut, de blir som en enda stor familj allihop.
Jag rekommenderar verkligen den här filmen till de som vanligtvis gillar sci-fi eftersom de kommer känna igen legender och repliker från de gamla klassikerna. De som tidigare även gillar filmer med Simon Pegg och Nick Frost kommer definitivt inte bli besvikna.
Jag ger den 4/5